Rapport: historiekväll på Svenskarnas hus 29/6 2019

In Swedish. -- I somras höll jag ett föredrag på Svenskarnas hus i Älgarås. Det var den "Historiekväll med Lennart Svensson" som tidigare utannonserats här på bloggen (DFS originalannons här). Härmed en rapport från evenemanget. -- Fotot ovan föreställer mig i talarstolen på Huset 29/6; foto Daniel Frändelöv.

När jag bjöds in av DFS att hålla föredrag på Svenskarnas hus tackade jag ja direkt.

Dels hade ju Daniel Frändelöv och jag gjort en historiepodd under våren. Ämnet var min svenska historia, Ett rike utan like. Och nu, för det event som skulle hållas, var ämnet samma sak, Ett rike utan like och vad den betyder. Så det kändes naturligt att runda av denna "historievår" med detta evenemang.

Dels hade jag följt etablerandet av Svenskaras hus sedan öppnandet tidigare i år. Det hela är en inspirerande grej helt enkelt, "ett plejs för såna som oss" som Ebba Grön sjöng en gång i tiden. Ett helt hus ägnat Sverigevänlig verksamhet. Dessutom helt öppet; inget hemlighetsmakeri behövs. "Här är huset, här är vi" liksom (även om säkerhetstänkande förstås ännu behövs).

Jag bokade in lördagen 29/6 och började planera. För föredraget gällde 2 x 45 minuter med paus emellan. Jag skrev lite stolpar att hålla mig till. Och så skulle jag ha med boken -- Ett rike utan like -- för vissa centrala citat att belysa det hela med.

Talet skulle gå bra, det kände jag på mig. Resesättet (50 mil fågelvägen) fick bli bil. Jag funderade iofs på om det skulle bli köer där i Sveriges hjärtland (Västerås-Örebro) osv. Risken fanns, det var typ första dagen på semestern för många. Men jag var tidigt ute så det gick bra.

- - -

Jag körde alltså ner. Från Norrland till Västergötland. Vädret bjöd på lite regnstänk söder om Sundsvall men annars var det utmärkt. Det var kort sagt en ljuvlig resa, detta att köra bil på en sommarmotorväg med lagom trafik. Tåg och flyg kan nog vara bra ibland men för detta var bil det enda sättet.

Det var Actionism helt enkelt. Movement as a state.

Efter X antal timmar bakom ratten kom jag så till Älgarås och Svenskarnas hus. Solen sken, jag bekantade mig med folk. Bland annat Daniel Frändelöv och Dan Eriksson. Trevligt att mötas IRL.

Jag hade god tid på mig att förbereda mig för talet. Jag la även upp lite böcker för beskådande. Dels Ett rike utan like, dels lite annat smått och gott ur min produktion.

- - -

Folk strömmade till och vid femtiden var det dags att hålla talet.

Först sa Dan några väl valda kring varför Ett rike utan like är så viktig: att det är en bok som förklarar för mannen på gatan att vi etniska svenskar existerar och har rätt till detta land. Det är en bok som kan väcka svensken ur sin slummer och ge henne en historisk identitet. Ingen annan nyskriven svensk historiebok, och få andra böcker öht, säger detta. -- Jag minns inte exakt hur orden föll men typ så.

Sedan gick ordet till Daniel Frändelöv som berättade om ett gammalt (900-talet) svärd som DFS fått sig till skänks. Jag tog sedan vid, höll fram svärdet och berättade vad svärd kunde betyda för vikingatidens personer, såsom Hervor i Hervarasagan. Hon, efter att ha fått sig sitt fäderneärvda svärd Tyrfing, sa ju att hon hellre hade ett gott svärd än var härskare över hela Norge...

Det är individens makt över världen och sig själv, symboliserad i att svinga ett svärd. Återigen, rena Actionismen.

Även sentida valkyrior har hyllat svärd, såsom Edith Södergran:

O du mitt goda svärd, som jag har fått från himlen, jag kysser dig.
Du skall icke vila
innan jorden är en trädgård, där gudarna drömmer vid underbara bägare.

Detta finns citerat på s. 427 i Ett rike utan like. Och nu kunde jag läsa upp det för publiken ifråga -- för historiekvällsbesökarna, där i hörsalen på Svenskarnas hus.

- - -

Sedan höll jag huvuddelen av mitt tal. På temat "vi svenskar existerar och har rätt till detta land". Exemplifierat med den historiska begynnelsen i Tacitus' sviones (= svearna), dvs. hur vi, Sveriges germanska majoritetsbefolkning, levt i detta land sedan urminnes tider. Det handlar med andra ord om Sverige som nation (parallellt med Sverige som stat, kultur och rike).

Jag läste även ur boken från sidan 209 där det polemiska tonläget skruvas upp, à la:

Så, ärevördiga medieelit och akademiska historiker, finns Sverige eller inte? Har svenskar existerat som en historisk verklighet sedan urminnes tider? Har gult och blått förekommit som nationella vapenfärger sedan medeltiden? Ropade Karl XII vid Poltava ”svenskar, svenskar” eller inte? – Den som betvivlar detta har ett omfattande förnekelsearbete framför sig.

Sist citerade jag ur sluttampen i boken, där jag efter en tur IRL i Svealand sitter på Stockholms central, ser på de nationalistiska konstverken (Åreskutan, Leksands kyrka, Vadstena slott mm.) och reflekterar över traditioner.

Och de traditioner vi Sverigevänner stödjer oss på har ju flera tusen års hävd. Medan mångkulturismen bara är några decennier gammal. Därför kommer vi att vinna kulturkriget.

- - -

Talet blev uppskattat. Många sa det till mig efteråt.

Efteråt blev det även tid för mingel, boksignering och förtäring av diverse. Man kunde sitta ute i den ljusa sommarnatten. Och det gjorde vi och pratade om historia mm. Väldigt trevligt.

In alles var det ett lyckat event på ett lovande ställe, Svenskarnas hus. Huset var i princip färdigställt även om detaljer ännu återstod att fixa. Intrycket var prydligt, ja riktigt ståtligt. Åk dit vetja, det måste ses på plats. Upplev stämningen,"feel the power" liksom. En unik institution i den Sverigevänliga rörelsen. DFS webbplats har ni här.

- - -

Härmed lite bilder från eventet.

1. Entren till huset.

2. En infolapp om eventet.

3. Dan Eriksson och Daniel Frändelöv i baren.

4. Jag och Marcus Follin, även känd som "The Golden One". (Follin är i dagarna aktuell med boken Dauntless.)

5. Samkvämshörna.

6. Hörsalen.

7. Boksignering.

8. En episod från hemvägen: på söndagen vaknade jag utsövd på mitt nattläger. Klockan var typ fyra på morgonen. Och jag drog iväg i min bil. Frukosten bestod av en knäckebrödskiva och lite kvarbliven Festis... men jag tänkte att man framåt åttatiden kanske kunde fika längs vägen. Det var med andra ord en skir midsommarmorgon, med en tämligen tom motorväg sträckande sig framför mig, men situationen något svältbetonad pga. den påvra frukosten. Men se...! Efter cirka en timmes färd fick jag se en skylt längs vägen, en skylt som talade om en dygnet-runt-öppen bensinstation. Och den var verkligen öppen och där kunde jag få mig te, bulle och en chokladbit. Ett gudasänt näringsställe, på min ära.

9. På väg hem efter välförrättat värv.

Relaterat
Ett rike utan like
Actionism -- presentation på svenska
Det fria Sverige: hemsida
Min bibliografi

Lästips, augusti 2019

In Swedish. -- Det är dags för lite snabba boktips. Ett liknande inlägg är detta.

Niklas Zetterling. Blixtkrig! 1939-1941 (2008). -- En likstel skildring med negativa slutsatser: någon tysk doktrin fanns inte, någon revolution i krigföringen förekom inte, Ludwig Beck var inte negativ till strategisk pansaranvändning... detta är knappast epokgörande forskning. Läs Trotylstorm i öster istället. Jag har iofs inte forskat i några arkiv. Men jag har en relaterbar stil. Zetterling däremot har ingen stil alls. Att läsa Blixtkrig! är som att ta del av en robotskriven text.

Lars Wilderäng. Stjärnklart (2014). -- Civilisationen går under... men K3 Commandos klarar skivan! Man måste med andra ord införa militärstyre. Endast det står för tillräckligt ansvar med auktoritet om allt går söderut. Detta sci-fi-verk (första delen i en trilogi) gör nästan författaren till en folkhemsk Robert Heinlein. -- Även Stjärnklart är en aning stelt skriven men inte så det stör. Underhållningsvärdet finns där onekligen, samtidigt som det plockas en del milt politiska poänger på hipsters, miljöpartister, dialogpoliser...

F. Scott Fitzgerald. Den store Gatsby (1925). -- Läsvärd, underhållande och stilmässigt elegant (och inte så lång, bara cirka 190 sidor). Dock lite nedslående i sin tomma materialism. Allt är meningslöst. Det enda som kanske ger lättnad är kvinnors kärlek... men inte ens det varar, inte i denna roman, inte för huvudpersonen. -- Så denna "bitterljuva salongsnihilism" är anatema för mig. Men med det sagt, som sklidring av denna värld är The Great Gatsby en njutbar upplevelse. Den ställvisa prosapoesin plus den vitala dialogen är det som fångar mig. Och min faustiska själ nickar åt Gatsby-personens myt, hur han liksom kommer ur ingenstans, en veritabel guds son. Detta sägs uttryckligen i texten. Plus att han hade snygg handstil, "ett kungligt drag"... så é de ju. -- När Fitzgerald höll sig ifrån alltför dystra, materialistiska "visdomar" och mer rakt på sak skildrade nyanser i 20-talets amerikanska medelklass- och överklassvardag, så var han tämligen outstanding.

Jan Myrdal (red). Jules Verne-magasinet – en antologi ur 1940-talets populäraste novellmagasin (1993). -- Detta är en riktigt bra samling översatta anglo-amerikanska sf-noveller från 30- och tidigt 40-tal. Nästan allt är läsvärt, underhållande och även tänkvärt. Och till saken hör alltså att det är texter ur en svensk tidskrift från 40-talet, Jules Verne-magasinet. Den var populär under krigsåren (upplaga som mest 80.000). Och det var sf-materialet som skapade profil. Sedan fanns även allmänna äventyrsnoveller, serier och diverse featurematerial (som träningstips och "veckans svenska stålman"), men det var sf:en som definierade magasinet. Som Edmond Hamiltons charmiga space opera, Kapten Frank, som alltid gick som följetong. Och översatta sf-noveller. Av dem som bjuds i denna antologi framhåller jag gärna, utan vidare kommentar, Walter Kubilius, Journey’s End, 1943, i JVM 31/1945 som “Resans slut”; John Russell Fearn, Secret of the Buried City, 1939, i JVM 8/1941 som “Den begravda staden”; Eando Binder, “Kapplöpning med tiden” i JVM 2/1941. Alla har dessutom sina originalillustrationer återgivna; slående sf-konst. -- För övrigt kan nämnas att Robert Heinlein hade sin svenska debut i JVM. Det var som pseudonymen Lyle Monroe med ”Varde ljus” (Let There Be Light, 1940) i 4/1941. Också denna ypperliga text återges i Myrdals antologi. Jan Myrdal har alltså gjort urvalet. Han bidrar även med ett förord som livaktigt berättar om den roll JVM spelade i hans och 40-talets svenska verklighet. Därtill finns en avslutande kommentar som ger en del basfakta för den som är helt främmande för sf, JVM och allt det där. Samt ett index över alla sf-noveller som förekom i JVM.

John-Henri Holmberg (red). Häpna! – en bok om 1950-talets tongivande science fiction-tidskrift (2015). -- Här har vi en bok som påminner om den ovanstående: ett äreminne över en svensk sf-tidskrift, i form av återtryck av några noveller samt förklarande bakgrundsmaterial, index mm. Jag gillade JVM-boken något mer men Häpna!-boken är för den skull inte fy skam. Tidskriften Häpna! introducerade begreppet "science fiction" i Sverige och den startade sf-fandom. Novellerna var genomgående, från början 1954 till slutet 1965, av god kvalitet: alltifrån idémässigt djärva koncept till underhållande berättelser. Dessutom förekom rätt många texter från Storbritannien; UK var inte negligerat på USA:s bekostnad. -- Jag äger själv några nummer av Häpna! och kan intyga att det mesta i dem är läsvärt. Rak, underhållande sf med tillräckligt spekulativ vinkel. Och ibland med litterär knorr. Så den som hittar Häpna! på antikvariat bör slå till. De kommer inte att bli billigare med åren. -- Holmbergs antologi är OK i sitt novellurval. Det är lite Clarke, Sheckley, Anderson osv. Än bättre är att svenska författare därtill återges, såsom Dénis Lindbohm med "Ljuset i dina ögon" (5/1958), en skarpskuren, lätt tragisk berättelse om utomjordingar som landar. Detta är Lindbohm när han är som bäst. Dessutom har vi Bertil Mårtenssons "Femte resan" (2/1964), om en rymdpilots vedermödor, allt med psykologiskt inträngande nerv. In alles en lovande text som pekar fram mot senare storverk. (BM hade för övrigt debuterat i magasinet i 12/1963 med "Urhemmet".) -- Boken ger förutom noveller även nyskrivet featurematerial som presenterar tillkomsten för Häpna! jämte dess utveckling, karaktär osv. Och man får veta en del om 1950-talets sf-utgivning, man får index och allt man kan begära. Så boken är värd sitt salt. -- För övrigt förekom min favorit Robert Heinlein rätt flitigt i Häpna! Novellerna The Long Watch, Logic of Empire, We Also Walk Dogs, Elsewhen, Misfit översattes och publicerades under magasinets karriär. Dock återges de inte i denna antologi. Och i strikt politisk mening har den radikalkonservative läsaren föga att hämta i denna bok. JVM-antologin är i så fall mer passande; här ges vi till exempel en del "superman heroism" i sf-form medan Häpna!-antologin är mer mainstream-sf till sin karaktär.




Relaterat
Noveller av Dénis Lindbohm
Bertil Mårtensson
Heinlein: Starship Troopers
Trotylstorm i öster