Det är åter dags för en samling snabba boktips. Nu gäller det böcker på svenska. Fiktion och fakta. Väl bekomme.
Den bästa bok jag nyligen läst är denna: Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget. En roman från 1982.
På pluskontot: utspelas i det inre av Västerbotten, där jag är född; dialekten som återges är som hemlandstoner; alla medverkande, även den "onde", är bibelsprängda. -- Jag gillar inte precis böcker om fattiga torpare men denna bok övertygade mig trots det.
Boken är ganska ny men förtjänar ändå klassikerstämplen. Den blev Lindgrens genombrott. Den finns även som film, som jag inte sett.
+++
Ännu en svensk klassiker jag nyligen mött är Selambs av Sigfrid Siwertz (1911). Jag har läst den förr men gillar den inte riktigt. Den är alltför cynisk. Den kritiserar materialism och rofferi utan att ge något alternativ. Bengt Lagerkvists TV-serie var bättre.
Flickan i frack av Hjalmar Bergman (1922) har jag också läst. En studentska utmanar könsmaktsordningen genom att gå på bal iklädd frack. Idag hyllas boken för detta genusperspektiv. Och det är idag lite uttjatat med denna "gender-bending" som upphöjs till vår kulturs ädlaste inslag. Men men man får ju tillstå att Bergman då, 1922, gick emot strömmen när han valde detta ämne. En tredjedel in i boken överges "the gender-bending" och blir mer socialt konventionell. Och då tappade jag intresset, måste jag erkänna. Det blev mer prosaisk prosa. I början var stilen raljant och det var dess styrka.
+++
I år har kungen fyllt 80. Carl Gustaf Folke Hubertus har dessutom rekord i antal år på tronen bland svenska kungar: 52 år.
Han leve...! -- Och vad gäller biografier över majestätet rekommenderar jag Den motvillige monarken (2010) av Thomas Sjöberg: rapp och lagom kritisk. Mer devot är Herman Lindqvist och Tarras-Wahlbergs kungabiografi från 2006 (Carl XVI Gustaf -- porträtt i tiden). Detta är ett slags samtal i hagiografisk anda, en ovanlig genre idag, en renodlad "fan-book" som ändå behövs som motvikt mot alla kritiska böcker. Man kan säga: denna bok hyllar kungen och därmed Sverige.
Sist i denna kungliga exposé har vi Åsa Linderborgs Tjabo från 2025. Det är en tegelsten med närsynt redovisade textkällor, delvis intressant eftersom även monarkens goda sidor framkommer -- som att han i intervjuer alltid kunnat ge svar på tal. Dock är denna bok betänklig med sina republikanska irrgångar. Republik är teoretiskt inte helt dumt men för Sverige idag är det inte en framkomlig väg.
+++
Jag avslutar denna dragning med ännu en bok som gjorde intryck på mig. Den stod ut i mängden. Den anknyter också till kungatemat nyss. Jag tänker på Lennart Bernadottes Käre prins, godnatt från 1977. Denne Bernadotte var son till Gustav V:s bror prins Wilhelm Bernadotte. Lennart föddes även han som prins, potentiell tronföljare om alla andra fallit ifrån -- men han ifråntogs prinstiteln då han gifte sig borgerligt. Och då kände han sig utestängd från svensk aristokrati. Men han räddades av sina tyska kontakter; godset Mainau på en ö i Bodensjön blev hans arvegods. Och detta nedgångna ställe röjde han upp och förvandlade till en blomstrande trädgård med uppåt miljonen besökare varje år.
Saken är den att Lennart Bernadotte kan skriva. Han har stort ordförråd och han har litterär berättartalang. Denna bok handlar mest om barndom och ungdom, Mainau nämns bara på slutet. Men hans uppfostran på Stockholms slott och Drottningholm av drottning Victoria har många unika interiörer och synvinklar. Få andra kungligheter skriver ju någonsin memoarer. Så här ges inside information om det svenska kungahovets vardag, med Gustav V och Victorias tid i fokus.
Relaterat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar