Antologi med mig

Det har kommit ut en antologi, en riktig sf-antologi: FEL förlag står bakom det hela, se bild. Och här finns jag och en del andra författare: Alf Yngve, K. G. Johansson, Annika Jägerbrand och Love Kölle. Den sistnämnde har för sin del en mycket stilsäker steampunk-story från ett alternativt 1895, med luftskepp från L M Ericsson, ideosfär och Strindberg och Röde Baronens far och mycket annat. Jag säger bara: så här ska det skrivas, så här ska punken steamas!

Vad gäller min novell - "Soldat i framtiden" - så skriver förlaget så här på sin hemsida:

Lennart Svensson spränger sin text med testosteron i form av en rapportliknande redogörelse från ett slag bland många i ett storskaligt krig med infogade Napoleoncitat här och där samt fräcka vapen. Låter det för hard core? Inte alls! Svensson vet att underhålla och roa sina läsare lika mycket som han vet hur en militär rymdoperation kan gå till.

Ska man nämna lite om storyns mer konkreta inslag, "fräcka vapen" med mera, kan man väl ta sådant som stridsdräkt av nanotekniska fiber, de sluter sig mot gas och splitter; kraftfält som skyddar mot energistrålar; svävare, en typ av farkost driven av kristallmagneter; laserkarbiner, q-granater och ljudskärmar samt pneumatiska datorer, ett slags datorer använda av fienden vilka arbetar med gasflöden och inte elektronik.

Så här finns ett och annat. Ganska småkul. Du kan beställa boken här, 130:- inkl porto.






Relaterat
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Ett rike utan like (2017)
Eld och rörelse: fri pdf

Linder läser Svensson

I vintras sände jag ett ex av "Antropolis" till Mats Linder, Novas recensent. Han fick nummer 47.

Att signera och numrera recensionsex brukar inte vanliga förlag göra. Men Etherion är nu inget vanligt förlag, så jag signerar och nuffrerar alla ex jag sänder ut, om det så är till bokhandeln, BTJ eller privatkunder. Sådana är vi här på förlaget.

Nåväl. Linder fick ett ex av romanen samt ett ex av "Eld och rörelse", och vad han skrev om den sistnämnda kan ni läsa här.

Vad säger han då (i Nova SF nr 20) om "Antropolis"?

Han säger: "Lättläst och personligt språk, massor med tankar och resonemang, sympatiskt innehåll."

Det är slutklämmen. På vägen dit har han återgett större delen av romanen, han tar oss med i handlingen med ande mot teknik, Teknoron kontra Elysia, dimensionsfärd och Antropolispoem, Geridon och matskildringar och kärlek. Detaljer som Linder anför: stilen sägs vara lite pratig, och där finns även gammeldags ord som knata, kolla, skådis, snack. Och han irriteras av alla instoppade engelska fraser, även om han erkänner att det finns fraser på andra språk också - men han kanske är glad att jag inte citerade på grekiska och sanskrit...

Han anser etiketten "filosofisk roman" vara korrekt. Hjältens namn (Jenro Klao) får honom att tänka på en figur ur Le Guins "Mörkrets vänstra hand", Genly Ai; så chict, lite gratis reommésnyltning där, men jag har aldrig läst denna bok kan jag erkänna. Men en annan person associerade till samma Le Guins "The Dispossessed" när jag beskrev upplägget i boken, så kanske är jag "en ny LeGuin" trots allt...?

Relaterat
Pdf:en till Antropolis
van Vogt

Nova recenserar

Nordens största sf-magasin heter Nova Science Fiction. Det senaste numret är nr 20 och här har man recenserat "Eld och rörelse".

Det är Mats Linder som granskat boken. Han säger att jag har "en personlig och tilltalande stil", och nämner sedan adjektiv som "disparat" och "udda". Han noterar att här finns skämtsamma pastischer och rena sf- och fantasynoveller plus en del annat.

Han siktar också in sig på titelberättelsen, självaste "Eld och rörelse":

Det är en snarast naturalistisk, helt osentimental och - som det tycks mig - mycket realistisk skildring. (Innan slutet) ... har vi fått följa diverse skeenden varav det mesta handlar om militära förehavanden, det är pv hit och ksp, spränggranater och grk dit...

Man är tacksam för en dylik recensent: han har ögon att se med, och här, för denna krigsberättelse, har han noterat att "det mesta handlar om militära förehavanden" och att militära förkortningar och begrepp förekommer. Gott sei dank för det, han har läst vad jag skrivit.

När Linder så tar ett helhetsgrepp på samlingen, nämner han sådant som annorlunda, levande, personligt. Man kan bara buga.

En pansargrenadjärinfanterifänrik vid namn Camouflage (novell)

År 1967 reviderade svenska armén sin vokabulär. Gamla beteckningar som "skvadron", "batteri" och så vidare blev "kompani". Allting gjordes enhetligt. Och alla enheter skulle preciseras, typ "norrlandsbrigadbataljon". Det fick inte bara heta "bataljon". Därmed blev begreppen i sig otympligare, även om man generellt vann i precision. -- Sedan förr vet vi att militären älskar förkortningar. Detta ihop med alla specialtermer och soldatisk attityd resulterar i militärt fikonspråk, en omisskännlig dialekt som har sin charm. Härmed en liten novell på temat, en scen ur militärens vardag.

Över mon kom den körande, en (håll i er nu) luftlandsättningsamfibiepansarskytteinfanterikanonvagn. Förkortning: llamfpskikv.

Den bromsade tvärt, gungade framåt i vägens lösa sand och blev stående på tomgång. Ur tornkupolen hoppade en pansargrenadjärinfanterifänrik (pgreninffk); det var ingen mindre än vår hjälte, den oförbrännelige Camouflage. Han stegade bort mellan tallarna mot elitjägarbataljonsstabens (eljägbatstab) tält. Utanför tältet stod parkerad en sjuktransportbil (sjtp) och en radiopersonterrängbil (raptgbil).

Camouflage gick in i tältet, ett stabstält med brädgolv och ståhöjd. Där träffade han på en furir som han frågade:

- Var är brigadcykelskyttepansarvärnsplutonen (brigcskpvplut) jag skulle få mig underställd?

Furiren svarade att han inte visste, utan hänvisade honom till elitjägarbataljonens chef. Precis då slog en granat ner i närheten, en 15,5:a med ögonblickligt (förkortat) högkänsligt tidanslagsrör: ö(f)hktidar. Lyckligtvis briserade granaten så pass långt bort att ingen kom till skada.

Camouflage leddes in till batc och framställde sitt ärende. Ett anfall skulle göras och han behövde förstärkningar.

- Jaså? sa batc. Ni kanske behöver raketavvärjningsvapen?

- Ja, sa fänriken, vi befinner oss i kraftsamlingsriktningen. Vårt försvar är förvisso väl utbyggt med fältbefästningar, kanonställningar, pjäsplatser och kompanistödjepunkter, men fienden är stark: han har pionjärgrupper, artilleribekämpningsdivisioner, pansarförstöringspatruller och luftförsvarsgruppcentraler.

- Så pass...?

- Ja. Och inte bara det: han har även snabbeldsgevär, kulsprutegevär, maskinkanoner, automatkanoner, krevadkarbiner, övningsslagtändare och knallskott.

- Det låter allvarligt, sa batc, för vi måste städse hålla emot fiendens anfall. Han försöker att bryta igenom och rulla upp våra ställningar, försöker kraftsamla på den avgörande punkten, uppnå lokal överlägsenhet och låta eld och rörelse samverka, ta oss med dubbel omfattning. Tala med bataljonsadjutantsfältväbeln så ska ni få vad ni behöver. Hur har ni det till exempel med sjvmtrl, förlmtrl och striberedsk?

- Bra skulle jag tro, sa Camouflage, även om vi skulle behöva tre man till för sjvtj, liksom en låda sk sprptr, tio slpsgr, 48 hgr, ett priskg, fyra buntln och ett riktinstr.

Batc skådade upp mot tältets innertak, fick något fjärrskådande i blicken och sa:

- Jag ska skicka er mtrl m ltgb.




Relaterat
Eld och rörelse
Vit väg mellan två floder

Boknytt

"Antropolis" handlar om en stilig yngling som förenar teknik med ande, kultur med arbete. Det hela utspelas i en stad år 2165, en stad präglad av kristallteknik, immanensfält och hus av smiss och plastål, en skimrande framtidsstad med rötterna kvar i det förgångna; man hör ännu ekon i gamla valv, det är ingen H. G. Wells-framtid där allt rivits och byggts nytt (q v "Tider skola komma").

Sådant är upplägget boken, skriven av en viss påg boendes i Uppsala - alltså undertecknad. Ni som läser denna blogg vet det redan, men jag håller alltid dörren öppen för nytillkomna läsare, därför denna info.

Läs mer om boken här.