Jubileum

I morgon den 22 november är det tvåårsjubileum här på bloggen. Det känns roligt; allt bara rinner på, inspirationen för denna blogg finns där fortfarande så verksamheten fortsätter antagligen som vanligt. Mer eller mindre.

En dag som denna får man lust att länka till äldre inlägg, till exempel det äldsta blogginlägget. Det finner ni här. Annars kan jag ju länka till diverse roliga etiketter jag har, som denna, denna och varför inte denna. Och denna!

Denna blogg är verkligen unik. Jag har ingen allmän profil, inget statement att komma med. Jag bara odlar min svenssonska särart och hoppas att andra är intresserade. Och läsare har jag, det vet jag. Jag sjunger i skon och bloggar som det faller sig, följer ingen masterplan utan bara kör på.

Så är det. Och vill ni kolla in lite allmänt vad denna blogg har att bjuda så se på klicka här, detta är etiketten "bing" som sorterar in alla möjliga typer av inlägg. Ett tvärsnitt av bloggen alltså.

Att bryta mot regeln

Jag sitter här och tänker på ett fenomen ur krigshistorien: detta att bryta mot regeln, att inte slåss "efter boken". Det kan ha sitt värde ibland.

Som tumregeln att man alltid ska ha överlägsenhet 3:1 när man anfaller.

Vintern 1862 skulle till exempel U. S. Grant anfalla Fort Donelson i Tennessee som hölls av en större styrka än hans egen, men generalen sa bara att det var bättre att anfalla genast med 5000 man än med 50 000 om en månad. Han hade alltså inte den överlägsenhet i 3:1 som en anfallare ska ha enligt boken, tvärtom. Men han intog fortet i alla fall och vann en strålande seger, unionssidans första riktiga seger i inbördeskriget. Dessutom var det vinter och traditionen bjöd att man inte opererade under denna årstid.

Fler exempel på att anfalla trots underlägsenhet kunde vara Karl XII vid Narva samt Rommel strax efter ankomsten till Nordafrika 1941. Ännu en mästare på att ge sig in i strid utan att matematiskt beräkna motståndet var såklart Napoleon. Han yttrande "vitesse, vitesse, de l'activité" sammanfattar det hela i ett nötskal.




Relaterat
Bertil Malmberg och Härnösand
Castaneda: A Separate Reality (1971)

Antropolis avhyvlad

Det har kommit ännu en recension av "Antropolis". Det är Peter Öberg på bloggen "Spektakulärt" som satt tänderna i dess gröna klotband, läst och förundrats men också förbryllats. Han säger bland annat detta:

I boktitelns stad befinner sej den filosoferande Jenro Klao, stadens grundare, eller återupptäckare om man så vill. Han blir vittne först till stadens förvandling till "städernas stad", sen till kampen mellan teknik och ande representerade av två fraktioner i staden. ---

Språket är skönt, präglat av ett behagligt om än kanske för jämnt tempo, och fyllt med allehanda funderingar samt referenser och fina ord som undertecknad inte är bekant med men som vittnar om författarens bildning. ---

Så skriver Öberg. Hela räkan finner ni här.

Fler recensioner här. 

Koenigsegg

Koenigsegg är en bil, skapad av Christian von Koenigsegg.

Jag såg dokumentären om bilen Koenigsegg igår. Skaparen, Christian von K., hade självironi. Han insåg att en superlyxbil som går i 390 knyck egentligen är helt onödig - men va fan...! Kul grej!

En man i min smak. En sann visionär, en konstnär, en diamantslipare, en subtil konsthantverkare. Det är samma med konstverket: ingen behöver strängt taget musik eller litteratur, vi behöver bara mat och kläder och tak över huvudet. Men så finns det ju något som heter drömmar och strömmar också, visioner och känslor, och Koenigsegg hör hemma precis här.

Det unika med Koenigsegg är att den är snygg. Det finns fler exempel på sportbilar byggda i liten skala men de är inte alltid så snygga. Christian von Koenigsegg tycks dock ha haft en känsla för både prestanda och design, både form och innehåll, så han kunde förmedla vad han ville ha till sin designer. Man får väl säga att de levererade.

- - -

Koenigsegg lyckades med att bygga en komfortabel sportvagn som kan köras på allmän väg samtidigt som den är ruskigt snabb. Och designen ska stå sig, den ska inte ändras vart femte år; det inre kan uppgraderas men skalet ska vara i stort detsamma.

Hur det nu går för företaget i framtiden och med Saabaffären och allt vet jag inte. Dock ska Christian von Koenigsegg ha kudos för att han lyckades, för att han bar sin vision om en svensk superbil utan att slakna. En sann konstnär...!

Och när det gäller själva prestationen, detta att leverera, att ro iland tuffa projekt, tycker jag Koenigsegg påminner om Jacksons "Sagan om ringen" och Göran Kropps Mount Everest-bestigning. Få, inklusive jag, trodde att dessa herrar skulle lyckas med vad de förutsatte sig: att filma Tolkiens trilogi på Nya Zeeland och få det att se "riktigt" ut, respektive att cykla till Himalaya och bestiga Everest utan syrgastuber.

Men de lyckades: Jackson och Kropp och även Koenigsegg, alla tre rodde iland "omöjliga" projekt. Jag lyfter på hatten.




Relaterat
Fenor och krom
Mythago Wood

En Koenigsegg på bilsalongen i Genève 2011