Melina Starr -- agent i befrielsen av Sverige (del 11 av 17)

Melina Starr är en hemlig agent. Nu sitter hon anhållen, misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse.
Del 1: Melina Starr
Del 2: Egon Dribbling
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Raiden mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri

Det förra avsnittet slutade med att polisen ringde på hos Melina. För att göra en lång historia kort anhölls Melina som misstänkt för allmänfarlig skadegörelse. Det var raiden mot Egon Dribblings fabrik det gällde. En ur soldatesken hade tjallat. Melina häktades som misstänkt. Hon fick sitta i häktet på Kungsholmen. Det så kallade Kronobergshäktet. På grund av fallets natur fick hon isoleringscell.

Det var ju ironiskt tänkte hon: att sitta fängslad på sin förra arbetsplats. Som polis hade hon sitt kontor i polishuset på Kungsholmen, byggt i anslutning till Kronobergshäktet. Men hon gillade läget. Att varje dag bara ha kontakt med en vakt som låste upp och kom med mat passade henne bra. Vissa blev galna av isolering, Melina stod ut med det. Hon såg det som ett osökt tillfälle att meditera.

Hon förhördes. Men hon yppade inget. Det visade sig att åklagaren inte hade något att gå på – inga bevis, ingenting. Den soldat som tjallat ville inte ställa upp och vittna. Det var bara hans vaga uppgifter att Melina skulle ha varit där, vid attacken mot Drico och deltagit i förstörelsen.

Men Melina hade inte deltagit i själva förstörelsen och ödeläggelsen. Hon hade under incidenten mött Egon Dribbling, sant, men hon hade bara tagit ifrån honom det svärd och den ring han bar. Och denna händelse var inte med i anklagelsen. Antagligen eftersom Dribbling kommit över föremålen illegalt.

Egon Dribbling hade valt att kriga mot hela Sverige. Då gick det som det gick, när svenskvänliga krafter satte sig till motvärn. Så resonerade Melina. Och hon fick tillfälle att säga det i domstolen. Hon hann kanske aldrig predika, men hon hann plantera troper som "antivitism", "svenskfientlighet är straffbart enligt Deklarationen om mänskliga rättigheter" och annat, enligt den juridiska forskning hon utfört i Berlin.

Under denna förundersökning satt Melina häktad en dryg månad, till den 14 juni. Hon fick besök av Doris en gång. Det var trevligt. De gick på rastgården och talade om Nietzsche, omantlad ammunition och ”ego sum qui sum”.

- - -

En dag på häktet, en grå majdag, tog Melina några papper och skrev med en kulspetspenna. Hon hade ingen dator. Häktesceller har normalt inte det. Hon skrev i alla fall ner sin livsfilosofi, sitt credo som människa och Operativ Kunskapare. Det var en ontologiskt förankrad lära, ingen snusförnuftig vardagsfilosofi, men för den skull heller ingen abstrakt kvietism för stugsittare. Det var en handlingens ontologi, en dynontologi. Detta begrepp grundades på grekiskans to dynomenon, ”handlandet”. Efterledets -ologi stod för ”ontologi”.

Operativ Kunskapare var, som nämnts, hennes informella titel på Svenska Relä. Det hade gällt sedan mars 2013; det fanns inget anställningskontrakt, men Topsy kallade Melinas tjänst för ”operativ kunskapare”. Och det var vad hon var. Men även före det, ja i hela sitt liv hade hon bedrivit operationer som sysslat med kunskap, operationer som hade en ideell sida.

Det var Topsy som hade skapat termerna ”Operativ Kunskapare” och ”dynontologi”, men Melina greppade allt i denna lära. Och skrivande på häktet en februaridag, blickande ut över stockholmska hustak genom fönstret skyddat av sitt stålgaller, sammanfattade hon sin dynontologi i dessa tre punkter, ej rangordnade, blott avsedda att ha som tumregler. De bestod av ett konstaterande, en uppmaning samt en något gåtfull rad, den sista. Perukstockar kunde ha svårt för dylik vaghet. Men detta var inte ett dokument för dem, det var ett credo för handlingens män och kvinnor som ville ge sitt handlande en intuitivt filosofisk inramning. Punkterna var:

. Det finns bara här och nu.
. Ta ansvar.
. Ett liv, ett andetag.

Den sista punkten betydde annars att man alltid hade tid att ta ett djupt andetag och lugna ner sig. Ett sådant andetag var värt lika mycket som ett liv. De andra två punkterna var mer eller mindre självförklarande. Att agera i nuet gav klarhet och nykterhet, det gav skärpa åt även skenbart banala stunder. Och att ta ansvar, well, vi är alla ansvariga för det vi gör. Vi har fri vilja att göra si eller så. Då bör man bejaka det och ta ansvar för det: ”att vilja och välja det valda” som Kierkegaard sa.

Man kunde utvidga detta med ansvar till den tyska arméns Verantwortungsfreude, ansvarsglädje. Det vill säga att ta på sig sådant som inte direkt var ens eget ansvar. För en operativ kunskapare var detta grundläggande. Ute på fältet hände mycket som inte gick att förutse. Om då agenterna alla hade ansvarsglädje minimerade man risken för misslyckande.

- - -

I nästa avsnitt fortsätter det hela. Då får vi se vad rättvisan bestämde i fallet Melina.




Del 1: Melina Starr
Del 2: Egon Dribbling
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Raiden mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri




Relaterat
Eld och rörelse: fri pdf

Målning Robert Svensson