Melina Starr -- agent i befrielsen av Sverige (del 15 av 17)

Melina Starr är en säkerhetsagent, aktiv i befrielsen av Sverige.
Del 1: Melina Starr
Del 2: Egon Dribbling
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Raiden mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 16: Topsy
Del 17: Fri

Sverige var befriat. Svenska Relä fortsatte att rensa upp i landet – fredligt, som konsultfirma.

Det blev augusti. Munkon åkte hem till Berlin på ett ärende. Melinas och Munkons förhållande las på is, av praktiska skäl. Melina levde vidare i sin Söderlägenhet. En natt i augusti drömde hon att hon mötte Doris. De satt på en servering i ett gammalt timmerhus. En moraklocka tickade. När Melina sagt ”Jag tror på den elektroblå poesin” stannade klockan. Pendelns slag upphörde, tick-tockandet upphörde. Pendeln stod stilla, visarna på Moraklockans tavla stod stilla.

"Så där ja", sa Doris och såg på Amerikaklockan. "Nu upphörde tiden. Nu lever vi i tidlöshet."

"Vilket innebär...?"

"Att vi lever i ett evigt här och ett oändligt nu. Världen är vår föreställning."

"Det betyder alltså", sa Melina, "att nu är allt möjligt...?"

"Ja", sa Doris. "I den text vi skriver och skrivs i, det vill säga tillvaron, är allt från och med nu möjligt."

Som dansa pausa –

Och Jesus is here, let’s dance –

Och hey goggo moggo, let me out of here –

När solen sig lägger i simmerisi, och havet i vovvovjvoj –
då blir alla trollen så lojlojloj och fåglarna vimmerivi –
Och fjärrilimé, korrimistig –
Begriper du det är du listig –

- - -

De stod helt plötsligt, långt långt bort
och horisonten har fjärmat sig till en ring
och skimret har fallit från alla ting –

Tiden står stilla, allt är möjigt. Alla färger, alla former, alla minnen flödar samman i en gigantisk och kaotisk jazz. Melinas minnen, Doris’ minnen, dina och mina minnen -

Som minnet av grönt –

Och steg i en korridor –

Och bilder i en hall

Pictures hanging in a hall-way
and the fragments of a song,
Half-remembered names and places
but to whom do they belong...?

Jag är ung och tight, jag är ljus och god,
jag är ju så god... och ljus –

I have nothing to say and I’m saying it –

Tiden, så som vi känner den, står stilla.

Vi vet inget om det kommande.

Allt går i stå.

Allt är ett evigt nu, ett oändligt här. Man har lämnat timmerhuset där man satt. Nu är man, båda två, i ett odefinierbart Något – en säll gråzon, en drömmande, allmedveten icketillvaro. Man vet vilka man är, man har varandra – Doris och Melina – men saker och ting är ontologiskt i stöpsleven. Dreamtime dilemma –

And now we die, sa Melina.

Beyond the Realms of Death, sa Doris.

Ah, Judas Priest, sa Melina. Jag frågade dig om dem när du kom till Avdelningen, minns du det?

Ja, sa Doris. Nu går jag bortom dödens portar.

Vi dör fysiskt, sa Melina, men lever upp bortom Bortom: lever i sällhet som högre väsen.
Men vi är inte där än. När är vi där, Topsy?

I denna fas av drömmen hade nämligen Topsy, deras chef på Svenska Relä, dykt upp. Han sa:

"Vi är i limbo. Mitt emellan liv och död, 3d och 4d. Vi är i fesljummet vatten."

"Vilket öde", sa Melina.

"Öde och öde", sa Topsy. "Det är en fas att gå igenom. En rannsakande fas. Vart vill ni komma? Vill ni fortsätta i 3d eller ta er vidare till 4 och 5d? Repliker båtar föga; ni blir istället ”prövade till hjärtan och njurar”. Vad som finns i era hjärtan kommer att leda er vidare. ”Open your heart, I’m coming home.”"

Tippe tapp. Slatt ur en flask.

"Hey Topsy, hur långt bort i gråzonen är vi nu?"

"Det bestämmer du. Ditt väsen, din själ är det rymdskepp du navigerar genom denna tidsvirvel."

Melina förstod. Hon hittade friläget, spände av, skaffade viljekontroll över tanken. I ett nu ljusnade sceneriet: hon svävade över en tallskog, flög fritt över träd, myrar, bäckar och rågångar. I fjärran låg ett berg i middagssolen. Hon landade på bergstoppen, vände sig mot solen och tackade sin skapare för Ljus och Liv.

- - -

Topsy ledde vägen ut ur mellanzonen och gick, i drömmen Melina drömde, med kvinnorna till ett förråd. Där hejdade hon sig.

"Vill ni ha kläder?" frågade han.

"Kläder...?" sa Doris med något lystet i blicken.

"Ja. Arbetskläder", sa Topsy och tryckte på en kontrollknapp. Dörren svischade upp och blottade en förrådskammare i skeppet.

De gick in i kammaren. De rotade fram kläder. Doris valde slutligen svarta sammetsbyxor, paisleymönstrad blus och kinaskor. Melina valde gul klänning med grön stola över axlarna, på fötterna pumps.

- - -

Sedan vaknade Melina. Drömmen var slut. Detta var alltså vad Melina drömde en natt i augusti 2013.




Del 1: Melina Starr
Del 2: Egon Dribbling
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Raiden mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 16: Topsy
Del 17: Fri




Relaterat
Eld och rörelse: fri pdf