Denna blogg har varit igång ett tag.
Denna blogg startades i november 2007. 22/11 var det exakta startdatumet.
Och än är det bara oktober.
Än är det lite tid kvar till bloggens årsdag. Till vad som nu blir TOLVÅRSJUBILEET.
Men i väntan på det kan jag ge er detta inlägg. Med diverse smakprov ur bloggens innehåll.
- - -
Denna blogg har allt. Litteratur, polemik, reportage mm.
Till polemiken hör sådant som detta debattinlägg om en svensk kulturikon, Åsa Linderborg och hennes vurm för Lenin. Det handlar om hur hon ansåg att "Lenin öppnade för en ny kultur."
Själv tar jag ställning mot vänsterism, för en progressiv nationalism. Det visas till exempel i mitt årliga nationaldagstal. Länken går såklart till 2019 års tal.
Jag är också runt och bevistar event i landet. Som denna historiekväll på Svenskarnas hus i år.
- - -
Jag far runt och gör saker. Jag åker Botniabanan. Jag går på sf-kongress. Jag bevistar kyrkor.
- - -
Jag recenserar även böcker. Här är till exempel mina lästips för antiken.
- - -
Det finns bortåt tusen inlägg på bloggen. Så ni har lite att browsa runt i. Mycket nöje.
Och, som sagt, 22/11 är det tolvårsjubileum... mer rotande i bloggens förflutna blir det då.
Relaterat
Min bok om science fiction: presentation på svenska
Min fantasyroman Redeeming Lucifer
Länkar till noveller här på bloggen
Tolkiens verk
Lovecraft-böcker på svenska
Tidslinje: konservativ fantastik
Illustration Robert Svensson
1 kommentar:
Jag är innerligt trött på politik men funderar desto mer på kultur och myt.
Mer specifikt på hur WB Yeats och många andra samlade irländsk folklore och var med och skapade en nygammal myt. Hur en del vanliga irländare åter kunde känna att mytiska hjältar som Cu Chulainn var en del av dem. Inte bara som historisk kuriosa utan som en levande verklighet. Att vardagslivet och myten blev så sammanflätade att det blev ett levande konstverk.
I Sverige och övriga Norden finns det ju en rik skatt att ösa ur. Isländska sagor, Eddan, all folklore som Ebbe Schön och Tillhagen och andra skrivit om. Men överlag så verkar inte allt detta ha den effekt som skulle kunna styra ett samhälle i en sundare riktning. Antingen så används all folklore för diverse osunda politiska syften eller så passerar den helt förbi de hedonistiska konsumenterna.
Hur får man en myt att slå rot i människors sinnen ? Så att det inte bara blir LARPing, något som man ägnar sig åt på helgen ?
Alltför ofta ser man en ensidig dyrkan av den krigiska hjälten, som har sin plats eftersom vardagslivets mödor kräver en inre kamp så att man inte kollapsar under det moderna samhället. Tyvärr glöms andra hjältar, som poeter och hantverkare, bort eftersom de ses som mindre tuffa. Detta behov av påklistrad tuffhet, utan djupare substans leder ofta käpprätt fel. Speciellt för yngre människor. Hur uppnår man bäst en balans i en integrerad helhetsmyt ?
Myten som vägledare till ett fredligt och tryggt samhälle är något som upptar mina tankar både dag och natt. Twitter och annan social media översvämmas av politik, politik och åter politik som om detta vore hela lösningen. Kanske politik i viss mån är nödvändigt, men de gamla myterna och sagorna kanske innehåller en smidigare lösning ?
Skicka en kommentar