Gudomlig vind: tillståndet idag

Goddag och välkomna till en föreläsning om saker och ting. Det är ett så kallat "linjetal" med spekulationer och påståenden om läget i stort.

En gudomlig vind blåser genom världen.

På ytan råder stagnation. I konst, vetenskap, politik.

Men under ytan förbereds förändring.

Det kommer förändring. Det är min spådom.

En Facebookvän sa till exempel: amerikansk musik idag, både r'n'b och rock, har inget av den kreativitet vi såg på 70-talet. Jag får tro honom eftersom jag inte lyssnar på samtida musik. Men jag misstänker att det är så här. Stagnation råder. Ja mer än så; MTV Awards är bokstavligt talat en vision av helvetet. "Varför har dagens musik blivit så mörk?" sa popstjärnan Rihanna för några år sedan.

Detsamma gäller i litteratur. Att döma av de senaste Nobelpristagarna så är det ateism, nihilism, pessimism som råder. "Gråväderprosa, problemfrosseri, realism och verism" är det stående receptet. Med andra ord: stagnation. Vi ser inget av den lekfullhet som tidigare pristagare som Marquez, Cela, Heidenstam, Lagerlöf hade.

Och i vetenskapen är allt stagnerat i reduktionism, i religiös dyrkan av fakta. Föga finns av holism, andlig inlevelse, en känsla för den gudomliga källan till allt.

Och att världen är i greppet av en vansinnesregim som dödar oss med vaccin, massinvandring och hjärntvätt är uppenbart.

+++

En väg ut ur stagnationen kan musikaliskt vara denna: psykedelia. Denna kom ju hux flux 1967 och förändrade allt till en psykocirkus. Beatles, Stones, Pink Floyd, plus många andra (Hendrix, Strawberry Alarmclock, Jefferson Airplane...), gjorde plötsligt implicit andlig, färgskimrande och lekfull musik. Jouissance.

Även 1987 var ett sådant psykedeliskt år i musiken: Dukes of Stratosfear, Robyn Hitchcock, Loop...

Nu har vi kanske samma mönster. Dvs det är med 20-årsintervall åter dags för ett psykedelia-år: 1967, 1987, 2007 (?), 2027...

Inom litteraturen skulle ett sådant psykedeliskt inslag kunna vara: surrealistisk poesi. Och i prosakonst övergång från dagens sociala autencitet till teatralisk autencitet. Det sistnämnda kan beskrivas som "litterär hårdrock" eller "Wagneropera i bokform". Eller kort sagt sf och fantasy och magisk realism. Jag känner på mig att den redan existerande fantastikgenren kommer att få ett uppsving framöver, kanske redan nästa år. Realismen har iaf temporärt spelat ut sin roll. Något nytt måste komma på våra boksidor.

+++

Hur vetenskapen kan gå "från rädsla till en lek med många möjligheter" har jag beskrivit i Borderline. Goethes vetenskapsattityd, med holism istället för reduktionism, är symbolen för det hela. Samt David Bohm, som belyst sådant som "the implicate order" och flow, som dagens vetenskap är blind för. På 90-talet kom böcker som Bohms men idag är det dött där (med undantag för Jason Jorjani, som iaf har någon förståelse för holism med sin "spektrala" attityd -- att ge rum för det så kallat övernaturliga i vetenskapen).

Med andra ord: målet för vår tid är att återinföra Gud i vetenskapen. Troende vetenskapsmän har förvisso existerat. Newton var på sin tid en from vetenskapsman. Och bortom hans roll anser jag att karisma, influxus och intuition ska vara ledorden i både vetenskap och konst. Vi behöver ett holistiskt paradigm istället för reduktionism, tro istället för tvivelsjuka, livsnära attityd istället för död och förtvining, ljus istället för mörker.

+++

Nydaning, revolution, kreativ injektion -- detta förväntar jag mig av de kommande åren. Och bidragande till en sådan kreativ boom torde politisk förändring vara. Och där tror jag att de förändringar DJT börjat med (som avskaffande av kritisk rasteori och "diversity, inclusion, equity" i federala program, och i vid mening nedmontera den djupa staten, vilket är en episk uppgift, ej bara en fråga om reducering av byråkrati) kan bli startpunkten för det hela.

+++

Vi behöver mer mindfulness, mer esoterism, mer andlighet -- i vetenskap och konst.

Marken är beredd för en andlig återtagning av sällan skådat slag. Och jag är, som alltid, optimist. Storkrig blir det för sin del inte, detta domedags-tjat har vi hört nog av.

Vad som ger mig tillförsikt är DJT:s seger. Att han ens blev president. Hans förändringsagenda tycks ha stagnerat en aning idag, sommaren 2026. Men han är ännu vid liv (överlevde ett attentat i april i år) och har ännu tid att genomföra den mest episka förändring som denna värld sett på länge. Dvs demontera den djupa staten.

+++

Den gudomliga vinden blåser. Och bara de som kan segla med den kommer att vara i harmoni med den nya tidsandan.







Relaterat
Prometheus and Atlas (på engelska)
Borderline
DJT: esoterisk innebörd (på engelska)