Idag är det söndag.
Molnen driver. Fiskmåsarna kretsar runt domkyrkans torn.
Katten har fått mat. Egentligen en vanlig fiskkonserv, makrill i tomatsås, dock otjänlig som människoföda.
Lägenheten har dammsugits. Disken har diskats.
Jag kommer i detta läge att osökt tänka på Anders Jallais författarskap.
Jallai är en svensk författare, född 1960. Han skriver thrillers. Fiction. Fiction med ett avgörande inslag av fakta. Hans fiktion är ofrivilligt skruvad. Men det passar möjligen tidsandan idag. Som också är skruvad.
+++
Man kan säga: som få andra rör sig Jallai i en gråzon mellan "erkända fakta" och "komplett fiktion". Och normalt ska dessa två inte blandas ihop.
Jag menar så här.
Att spänningsromaner utgår från verkligheten är förstås vedertaget. Men har man väl beslutat sig för romanformen bör man inte lita för mycket på vedertagna fakta. Man bör skapa en egen myt. Och Jallai följde denna konvention när han, i tidiga romaner, till exempel kallade Palme för "Paul Olofsson".
Sedan släppte han det där och kallade honom Olof Palme rätt och slätt.
Det var en aning förvirrande och inkonsekvent, men ändå ofrånkomligt på sätt och vis. Ty Palmemordet och allt vad därtill hör är Kungsmyt Nr 1 i dagens svenska verklighet, omöjligt att hålla tyst om, även som romanförfattare.
+++
I en av Jallais romaner, en av de senare, får hjälten access till Säpos arkiv. Och hittar där en kista med påskriften "Palmemordsdokument". Aha, här var det alltså, det hemliga arkivet med svar på alla frågor i fallet...!
Det funkar som fiktion -- möjligen -- men det ÄR bara fiktion; det måste man understryka. Jallai vet inte mer i fallet än någon annan.
Denna kista med dokument, lyckligt påträffad i en scen, är lika fiktiv som en annan berömd scen. Jag tänker på när Jallais hjälte i en annan roman stöter på en hemlig rysk ubåtsbas i Östersjön.
Detta är önsketänkande i romanform, tillåtet som sådant, men inte mer än så.
+++
Jallai: en stilblind hackwriter som blandar fakta och fiktion. Vilket är förkastligt. Men ändå rätt på något vis...!
Jallai vet som sagt inget mer än någon annan. Men hans texters gråzonskaraktär, med en tämligen långtgående blandning av fakta och fiktion, fungerar ändå på något sätt. Ty tidsandan i dagens "Ghost World" (Daniel Clowes seriealbum, film 2001) medger existensen av romaner med iofs stillös blandning av fakta och fiktion.
+++
Jallai tror att han skriver realistisk roman à la Guillous Hamiltonserie. I själva verket hör Jallais romaner numera till genren magisk realism.
Vi lever alla idag i Ghost World, Uncanny Valley, gråzonen, astralvärlden. Och ingen verklighetsfanatiker kan ändra på det.
Tidsandan idag omöjliggör sedvanlig realism och framtvingar magisk realism. Även känd som fantasy, surrealism, fabulism.
Alla skriver idag fantasy. Den enda skiljelinjen är mellan dem som vet att de gör det, och de som inte vet det.
Jallai vet inte att han skriver fantasy. Men de författare idag som vet att de skriver fabel, dikt, spekulation -- de har en fördel gentemot alla andra. De är i synk med tidsandan.
+++
Framtidens litteratur, både i fakta och fiktion, är den litteratur som öppnar upp mot spekulation, alternativa teorier, parallella världar, sf, saga, myt -- och som gör det med självförtroende, med en nyskapande attityd.
Det hjälper förvisso inte att bara skriva om konspirationer eller nyttja klichéer ur sf och fantasyns förråd. Man måste ha någon mening med det hela. Detta är underförstått. Vi snackar riktig, stilmedveten litteratur här. Inte byråkratprosa, inte pm som skrivs i tjänsten, inte artificiellt genererad prosa.
Den litteratur som skrivs med vilja och tanke, med stilvilja och med hjärnan påkopplad, måste idag öppna upp för gråzonen, det spektrala, det gåtfulla, det som är bortom Bortom. Litteraturen idag måste på allvar ge plats för det originella och det rebelliska -- men då inte i form av salongsrebeller och dekadenter som söker det originella i det sjuka.
Allt ska vara tillåtet. Men kliniskt sjuk litteratur går aldrig hem.
Relaterat
Palmemordet
Ambres
Apatia
Castaneda: citat
Castaneda: översikt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar