Sommarsol

Det är sommar och sol, och vad passar då bättre än att citera Bertel Gripenbergs "Sol"? En smäktande idyll med slutkackord i det mytiska.

Denna dikt har flera delar, en för varje årstid, och här är sommardelen. (Notera förresten de sjungande alliterationerna: "de flyktiga fjärilar fladdra", "det doftar från dikesrenar, från dalar, dungar och fält" och "på gungande, gröna grenar" i andra strofen.)

Det baddar i smultronbacken,
det hettar i häggarnas lä;
jag ligger och lutar nacken
mot en skrattande flickas knä.
Och lätt på min mun hon leker
med ett kittlande tåtelstrå
och solen sticker och steker
och smeker oss båda två.

De flyktiga fjärilar fladdra
och skimra i solens sken
och fåglar pipa och pladdra
och flaxa från gren till gren.
Det doftar från dikesrenar,
från dalar, dungar och fält.
På gungande, gröna grenar
det sjunger och kvittrar gällt.

Vi prisa dig, sol, i stunder
av sövande sommarfrid
som skänka oss åter sekunder
av Edens förlorade tid.
Mer värd är en timme i Eden
än annars tusende år
på den långa, lutande leden
där vardagsvandringen går.

(Ur samlingen "Aftnar i Tavastland", 1911)