Svenssongalaxen: Recension: "Göring" (Irving 1989)

torsdag 24 oktober 2013

Recension: "Göring" (Irving 1989)

Härmed några rader om en berömd bok. Det rör sig om David Irvings "Göring".

David Irving är kontroversiell. Men en gång i tiden gavs han ut av finförlagen. Svenska Legenda gav ju ut den Göring-biografi det här handlar om.

Vad har jag då att säga om denna bok? -- Det är en bra bok. Den är välresearchad och väl berättad.

Men författaren är ju kontroversiell? Bör inte boken brännas då? -- Nej. Det anser i alla fall inte jag.

I denna bok rullas Hermann Görings liv upp, från vaggan till graven. Bland annat får vi läsa om hans svenska förbindelser. Han var ju gift med svenskan Karin Fock. Hon dog 1931 och Göring sörjde henne sedan med religiös glöd. Hans nya fru Emmy Sonnemann fick till exempel finna sig i att Göring hade ett rum i deras lägenhet ägnad minnet av förra frun, med porträtt och allt. Göring skapade senare även ett jaktslott i Brandenburg uppkallat efter första frun: Karinhall.

Göring hade varit jaktpilot i första världskriget. För det fick han utmärkelsen Pour le Mérite. Göring var en rättfram officerstyp. Han var även med i ölhallskuppen i november 1923 då nazisterna misslyckades med att ta makten i Bayern. Målet med kuppen var annars att, med general Ludendorff som symbolgestalt, på sikt tåga mot Berlin liksom fascisterna tågat mot Rom 1922 och tagit makten där.

I slutscenen till det hela tågade upprorsmännen mot Münchens centrum. Då öppnade polisen eld. Göring sårades i ljumsken. Han opererades i Österrike den 13 november 1923 [s 65f]. Han fick morfin mot smärtorna. Sedan blev detta till ett beroende. När han och Karin flytt till Sverige för att där vänta ut bättre tider togs Göring in på Långbro mentalsjukhus. Han var psykiskt sjuk. Ur sjukjournalen citeras rikligt på s 89f i aktuell bok. Gå dit, du som i sedvanlig ordning vill karaktärsmörda Göring.

Författaren till denna biografi gör alltså Göring rättvisa. Han redovisar det material han hittat, både smickrande sådant och mindre smickrande. Göring beskrivs som omväxlande godmodig och brutal, ungefär som Överjägmästaren i Jüngers "På Marmorklipporna". Eller möjligen legoknektsanföraren Biedenhorn i samma bok.

Som alla vet blev Göring en central makthavare i Tredje Riket när väl det etablerats. Göring var aktiv i riksdagen där nazisterna satt och han blev senare, när nazisterna förbjöd alla andra partier, ordförande i Rikets försvarsråd, chef för fyraårsplanen samt chef för Luftwaffe. Allt detta plus andra världskriget redogörs det för i denns bok.

Och det är rekommendabel läsning. Denna bok finns på ett flertal bibliotek i landet. Så gack genast och beställ den ur ditt bibliotekts magasin, låna och läs. Om boken i sig har jag inget mer att säga. Jag nöjer mig med att citera detta, om novemberkuppen 1923. Det är sådant här jag menar med att boken är väl berättad. Det är höjdpunkten av kuppen då Hitler gjorde entré i ölhallen ifråga:

Hitler lämnade en man utanför med en kulspruta för att täcka dörrarna och tog tre man med sig, vräkte upp dörrarna, drog sin Browning .08 och störtade in i lokalen. (...) Det utbröt tumult. [På scenen befann sig general von Kahr, Bayerns militärbefälhavare, som...] ... stakade sig i en mening och tystnade sedan. Folk klev upp på stolarna för att se. Polischefen Seisser hörde människor ropa: "Det är Hitler" och såg en kil av män med hjälmar tränga fram genom hallen. Två steg från podiet stannade Hitler, glodde på Kahr, stoppade ned revolvern och steg upp på en stol. -- Det rådde ett dånande oväsen. Kahr bara gapade och kramade sitt oavslutade tal. När Hitler snurrade runt mot publiken kunde de se att han skrek, men inte höra vad. I sin otålighet drog Hitler upp browningen ur bakfickan igen, osäkrade den med en snabb rörelse med vänstra handen och avlossade ett skott i taket. "Den nationella revolutionen har börjat", skränade han. "Jag har sexhundra tungt beväpnade män som omringar hallen. Ingen får gå ut!"

[s 57]

Det var ju dramatiskt. Och kuppen fortsatte. Men den gick snett. På grund av dålig planering, missuppfattning av läget i München med mera. Jag tänker inte gå in på detaljerna. Och jag tänker inte återge slutet (marschen mot centrum, polisens eldgivning osv). Det får ni klara er utan. Jag avslutar med en replik yttrad av ämnet för detta inlägg, Göring. Han var med om kuppen. Sedan Hitler gjort sin entré och haffat generalen von Kahr och några till inträdde ett dödläge. Göring gick då upp på scenen, sköt ett skott i taket och sa några väl valda om läget och vad som var att vänta. Han improviserade, liksom alla inblandade i kuppen gjorde. I publiken i denna stora hall (den rymde minst 1.000 man sägs det) satt SA-män och liknande. Göring sa till dem:

"Just i detta ögonblick marscherar enheter ur armén och statspolisen ut från sina kaserner med flygande fanor för att förena sig med oss."

Det tog skruv. Det blev tyst i den grottliknande hallen.

Under tiden, beklagade han, fick ingen lämna byggnaden.

"Ha tålamod", skrek han muntert. "Ni har allihop öl!"

[s 58]