Fransk science fiction har sin charm. Tänk bara på den tecknade TV-serien "Det var en gång - i rymden" ("Il était une fois - l'espace"). I slutvinjetten spelades en underbart smörig låt: "L'infini - la-di-da-di-da-di-dej, harmonie - la-di-da-di-da-di-dej"... Jag gillar låten helt enkelt, vet inte varför. Fransk pop!
Fransk science fiction är för mig Jacques Sadoul, Barbarella, Tintins "De la terre à la lune", Métal Hurlant och dess alla storheter: Caza, Druillet, Moebius...
Om Caza har redan talats här på bloggen: analysen av serien "The Ark". Vad gäller Druillet så skapade han ett tätt narrativ med få andrum, alla pauser var borttagna och kvar fanns endast höjdpunkterna - har det sagts. Han frångick det sedvanliga rutmönstret och berättade i cirklar, helsidor och nya passager. Läs "Lone Sloane", "Rose" och "Yragaël" -- och förundras.
Moebius å sin sida hade en detaljerad "ligne clair"-stil som bildat skola. Absurdismen nådde nya höjder med "Aaarzak". Och i "Black Inkal" förenades snygga framtidsvyer med mild satir. Den hade förresten skrivits av Alejandro Jodorowsky, mannen som velat ha både Chris Foss och Salvador Dalí som designers för filmen "Dune", men som misslyckades med båda och fick frånträda projektet.
- - -
Paradnumret i fransk sf är så klart Linda och Valentin. Intrigerna kan vara lite ytliga och förutsägbara, men inte så det stör egentligen. Och eventuella brister i manus uppvägs av spejsad bildfantasi och soft färgläggning. Många odödliga sf-arketyper möter en: en rymdskeppskyrkogård, en ihålig värld, en 1800-talsstad svävandes på en rymdö... Sf-symbolism in nuce.
En favoritscen är annars ur "De tusen planeternas rike" då man flyr från en fästning i en svävare och hamnar i en skog av istappar. Efter kraschen tvingas vårt hjältepar gå till fots, men så smälter isen efter ett tag och himlen öppnar sig: "Det regnar blommor!"
Detta tycks mig vara en elegans som de musiska fransmännen har närmare till än de mer teknokratiska amerikanerna. Om vi nu ska jämföra. Raden om blommorna kan förresten få en att tänka på en scen ur Bhagavata Purâna, när Krishna kommer till sin himmelska residensstad; allt är stoj och gamman, och som pricken på i kommer ett blomregn från himlen: "Khât petuh pushpa-vrishtayah"... (Ordagrant "från himlen -- föll -- blomregn".)
Ett annat bra Linda och Valentin-album är "Vårdagjämningens hjältar", som både parodierar superhjältar och förmedlar heroisk känska - en svårslagen balansgång! Byggnaderna som skildras är väl utförda hellenist-fantasier. Andra goda titlar i serien må vara "Tåg till Cassiopeja, tag plats" och "Tåg från Brooklyn, slutstation kosmos" (snygg blandning mellan nutid och framtid, dröm och verklighet), samt "Härskarens fåglar" (trots pekpinnarna) och "Stjärnlös värld" för dess magnifika science fantasy-miljöer.
Relaterat
Vårdagjämningens hjältar
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Ett rike utan like (2017)
Caza: The Ark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar