In Swedish, about the Viking heritage and the reception of this in the 19th century. -- Så fort man studerar fornnordiska ämnen, asatro och liknande, drabbas man av en sällsynt inspiration: det kallas "asarus"... Härmed något av den varan.
Tidigare på bloggen har vi behandlat 1800-talets vikingavillor. Det var en fascinerande exposé i stilbriljant vikinga-kitsch. Och källan till det hela var Bo Grandiens Rönndruvans glöd.
Denna bok har allt: historia och kulturhistoria, samt koll på arkitektur, heminredning, konst och litteratur, allt inom ramen för 1800-talets fornnordiska vurm.
I aktuell bloggpost antyddes att begäret att bygga vikingavillor uppstod efter det allnordiska studentmötet 1856 i Uppsala. Detta brukar ofta nämnas som ”skandinavismens” höjdpunkt. Oscar I sa då i ett tal, i en mottagning på Drottningholms slott: ”Hädanefter är krig skandinaviska bröder emellan omöjligt.”
Och däri fick han ju rätt.
+++
I övrigt gav skandinavismen klent politiskt resultat. Men kulturellt lever den nordiska andan vidare. Och, viktigt, skandinavismen var bortom det politiska ett exempel på nordisk fornvurm: vurm för Eddan, vikingar och forntida seder och bruk och asatro. Detta besjälade 1800-talets ”studentskandinavister”.
Skandinavism: detta var det uttryck fornvurmen fick 1848, 1856 och i någon mån 1864. Efter det danska nederlaget i 1864 års krig mot Preussen tystnade den politiska skandinavismen. Men fornvurmen levde vidare i andra former.
Fornvurmen hade alltså under 1800-talets tidigare del, före nittiotalismens patriotism, en skandinavistisk prägel. Detta yttrades i sådant som den svenska nationalsångens ”leva och dö i Norden”. Och Hazelius nordiska museum (trots att det innehåller svenska föremål). Mot slutet av seklet ökade så den svenska (och norska) särartspatriotismen på bekostnad av nordismen.
Men hur som helst, låt oss se på den fornnordiska yra man såg i Uppsalamötet 1856.
Åter är Bo Grandien vår källa. Han säger bland annat att detta möte gav norrmannen Björnstjerne Björnson impulsen att bli diktare. Och Hazelius fick där intryck som omsider ledde honom till fornsakernas bevarande. Och Axel Key, Carl Curman och Lorentz Dietrichson påverkades av dess yra till att med tiden bygga fornnordiskt stiliserade villor. Alltså det jag berättat om i det tidigare inlägget.
+++
”Ynglinga Ting at Upsalum,” det nordiska studentmötet i Uppsala 1856, var förvisso exempel på den lätt löjeväckande företeelse vi kallar punschpatriotism... Ty man drack bevisligen mycket av den varan då, en sockerhaltig dryck med 20% alkoholinnehåll.
Men det hela var också något mer. Fornandan, ”asaruset” tog sig synligt uttryck. Redan tidigare hade vi sådant som Götiska förbundet, krönandet av Oelenschläger till Nordens sångarprins i Lund 1829, och Förbundet Manhem. Och fler yttringar skulle komma.
För 1856 års yra kan nämnas att det hela hade officiell sanktion, vilket ökade energin. Förvisso kan man här invända att även icke-officiella strävanden också har värde, såsom dagens asatro som inte på något sätt stöds av officiella instanser.
Detaljer åsido så började 1856 års studenttåg, med mål vid Uppsala högar, i juni. Då lämnade ångfartyget Gånge-Rolf Kristiania (= Oslo) med 230 norska deltagare, varibland Björnson och Dietrichson. Sedan angjordes Malmö redd, där danskar, ombord på örlogsfartyget Hekla, angjorde. När så lundensare stigit ombord stävade fartygen vidare under sång och yra. När Svealands kuster nåddes fortsatte jublet och sången i form mottagningskommittéer och spontana folksamlingar. Väl framme i Stockholm regnade det blommor över delegationen; folk var där och hyllade evenemanget på detta tämligen slående sätt...!
Kung Oscar hälsade välkommen på borggården till slottet. Och sedan tågade studenterna till Börshuset för en festmåltid i övre våningens sal, alltså där Svenska Akademien numera sammanträder.
+++
Dagen var inte slut därmed. Ty med ångbåt for man sedan vidare västerut över Mälaren, och sedan norrut uppför Fyrisån, till Uppsala där blomsterregn, hurrarop och kanonader hälsade delegationen. Detta möttes man av, trots att det nu var midnatt.
Tal med fornnordisk retorik hölls under hela det vidare mötesförloppet; det talades om Norges fjällar och Svithiods dalar, bragebägare, asarnas jord och nornornas spådomar. ”Asken Yggdrasil över Urdarbrunnen blev brödrafolkens eget stamträd”. [s. 21]
För övrigt deltog inte bara studenter. Även medelålders akademiker, ämbetsmän, politiker och publicister mm. var med.
Höjdpunkten kom 13 juni med utfärd till germanernas heligaste plats, Uppsala högar, där man skålade i mjöd ur silverkannor och höll tal på tingshögen. Förutom retoriska hyllningar talade man om språkvård och akademiska studier av de nordiska språken i varje land, samt utbytesprogram för studenter mellan de tre rikena.
14 juni återvände man till Stockholm och där fortsatte det hela med en mottagning på Drottningholms slott. Då sa kung Oskar detta med omöjligheten av internordiskt krig:
Tvedräkten har flytt, hatet har försvunnit. Våra skalder sjunga gemensamt lovsånger, våra svärd stå redo till gemensamt försvar. Skandinaviens andliga skatter strö sitt guld för gemensam upplysning och förädling. Hädanefter är krig skandinaviska bröder emellan omöjligt. [citerat efter Lindqvist s. 171]17 juni skedde avfärd vid Skeppsholmen och stämningen var på topp. Man hade tydligen tur med vädret under hela detta evenemang. Man kan säga: man kom på festhumör och detta påverkade så klart vädrets makter.
+++
Och nu då, dags för analyser och kommentarer...? Nja, det här är bara ett blogginlägg. Man får inte skriva för långt på nätet. Men nog kan jag docera om detta ämne. Såsom att bringa er spekulationer över ekvationen "fornvurm med skandinavisk vinkel" kontra "fornvurm med svensknationell vinkel". Samt frågan om punsch öht ska drickas, och om den ska drickas iskyld eller varm; jag dricker inte punsch men jag föredrar att den serveras varm. All smaklig spirituosa, såsom vin, även vitt vin, kan serveras varmt, som glögg. Pröva det och ditt liv ska bli ångande sprituellt...!
Nåväl, en intressant vinkel är den antydda skandinaviska, med svensk-norskt fokus. Något måste sägas om den. 1856, tiden för Uppsalamötet, var förvisso Sverige och Norge i politisk union. Senare började norrmännen aktivt frigöra sig från denna union. Det kom nästan till krig. Dvs. "Unionskrisen 1905". Då var det föga bevänt med nordisk förbrödring à la 1856. Men sedan dess har antipatin lagt sig och allnordisk förbrödring är en kulturellt levande sak, både officiellt (såsom i Nordiska rådet) och informellt. Men jag personligen driver ingen nordisk-skandinavisk vinkel i mina skrifter. Först ska det traditionella Sverige återskapas, sedan får vi ta en nordisk utblick på det hela. Men först då.
Bo Grandien. Rönndruvans glöd – nygöticistiskt i tanke, konst och miljö under 1800-talet. Stockholm: Nordiska museets handlingar 107, 1987
Herman Lindqvist. Ånga och dynamit. Stockholm: Norstedts, 1999
Relaterat
Vikingavillor från 1800-talet
Nationaldagspredikan 2023
Målning från Uppsalamötet 1856: nedanför slottet, vid Svandammen, gör nordiska studenter en förbimarsch
