Joachim Murat var son till en värdshusvärd, Bernadotte var son till en advokat, Hitler var diversearbetare, Hong-wu-kejsaren var bonde och Theodora var prostituerad - och sedan kom de sig upp med besked, alla dessa med "humble beginnings". Theodora gifte sig för sin del med Justinianus och blev kejsarinna, och under det så kallade Nikaupproret sa hon till sin man att stå fast och hålla ut:
- Det finns ingen bättre svepning än kejsarpurpurn!
Konstantinopel var i uppror; två grupperingar, bildade utifrån kappkörningssportens "blå" och "gröna" supporterteam, stred öppet på stadens gator, och över Svarta havet kom nordliga barbarer för att blanda sig i. Men allt slogs ner av generalen Belisarius, som föste ihop rebellerna på arenan och lät dem gå över klingan.
Upproret slogs ner och kejsardömet hämtade sig, detta Östra Rom som hade en tusenårig historia kvar att skriva. Ack ja, tänk att få besöka huvudstaden Byzanthion under dess glansdagar, med palats och gränder och Gyllene hornet glittrande i solen; tänk att få gå in i Hagia Sophia, tända ett ljus och dansa till Herrens ära. En som verkligen får sin dröm uppfylld är tidsresenären Judson Daniel Elliott III, som beser Nikaupproret och även blir förälskad i en förmoder. Men detta sista gör han med flit, han åker tillbaks i historien för att få ligga med sina stammödrar; se där en 1900-talsdandys sätt att förverkliga sin incestdröm...
Besök görs även vid mordet på Huey Long, Louisianas diktator på 30-talet. Han var en rasist som sägs ha kunnat bli en amerikansk Hitler; sån tur då att han stupade för en mördarkula. En som gillade Long i tysthet var annars Lyndon Johnson; Long "didn't nigger his vote", han var öppet rasist. Han var inte som många andra sydstatsdemokrater rasist i det fördolda, men utåt sett progressiv och equal rights och allt. Som Johnson himself får man förmoda.
Silverbergs roman kan jämföras med de Camps "Lest Darkness Falls", där en amerikan ramlar ner i det samtida Västrom som hotas av invasion av nämnde Belisarius. De båda rikshavlorna krigade ju öppet på denna tid, och i verkligheten drog Bysansgeneralen fram med eld och svärd vilket på allvar sände Italien ner i mörk medeltid. I de Camps roman hindras detta på grund av Martin Padways förutseende politik och fältherreskap. I Silverbergs roman åter kan man inte påverka historien på dylika sätt, men ligga med sina mormors-etc-mödrar går tydligen bra.
Silverberg klagade på 1990-talet över att fansen som köade vid hans signeringsbord bara blev äldre och äldre, och nya böcker hade de inte, nej de ville bara ha en kråka i tummade ex av "Majipoor Chronicles" och "Sailing to Byzanthium". De enda unga inslagen i dessa köer var fansens barn... Ja, vad ska en gammal "bestseller"-författare göra när hans böcker inte säljer längre? Silverberg kan ju trösta sig med att han har ett stiligt skägg, så han kan klia sig i det och posera som "den gamle vise mannen", vilket alla pensionerade författare torde kunna göra. Spelar ingen roll om man inget haft att säga, auran från blotta författarpersonan brukar lysa av egen kraft.
Boken finns på svenska som "Tidsströmmen", Kindbergs förlag i serien "Alpha Science Fiction". Det var på 80-talet vill jag minnas, medan det amerikanska originalet kom 1969.
Relaterat
Science fiction från höger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar