Liv och död: ja min själ.
I vintras begravde jag min mamma. Jag var faktiskt ut och tittade på graven samma dag, efter ceremonin och "församlingskaffet". Man brukar vanligtvis inte göra det men nu gjorde jag det som vänlighet mot några gäster som missade hela föreställningen. Det var dimmigt den dagen, Stockholmsplanet kunde inte landa så därför blev några gäster försenade. Vi gick alltså ut till graven denna januaridag och såg blommorna på den nyigenlagda, snökantade graven.
Det var då det. Nu i påsk var jag hem till Arnäs igen och besökte graven. Nu har mammas död så att säga sjunkit in och man har fått smälta det hela. Jag känner en viss saknad, en viss förvåning: men hon är ju inte här längre! Som esoteriker ser man blott döden som en övergång, en färd mot nya mål, men ändå är jag, som sagt, smått förvånad. Here today, gone tomorrow.
Någon gravsten har vi som synes inte ordnat än. Men det är på väg.
Det ser en smula naket ut. Men sådan är döden: naken.
Mamma vandrar vidare i esoteriska marker, hon är i det eviga ljuset för debrief och förberedelse för ett nytt liv som människa, för ännu ett varv i samsâra. God bless!
Graven ligger vid Arnäs kyrka, Arnäsvall, Örnsköldsviks kommun. Där växte jag upp och där bodde mamma när hon dog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar