Härmed lite fakta om min bror, Rob. Han som avled.
1.
Min bror Robert (*1963 †2016) har jag tidigare skrivit om på bloggen.
Såsom
dödsrunan 2016.
Nedan lite mer saklig och unik info i fallet Rob.
Först ett slags kritik av Roberts väsen...
Det rör hans psykosociala profil... en aspekt av den som jag retade mig en smula på.
Nåväl, han brukade bl.a säga: "bli gift är inte så viktigt, men jag vill inte bli
skild"...
OK... men om parrelationer och hela denna boy-meets-girl-värld visste han praktiskt taget inget. Att då säga "vill inte bli skild" är korkat... han fattade inte vad det innebar att leva med en kvinna. Han stod liksom över realiteterna, där ur sin tecknarstugas perspektiv. Han hade åsikter om kvinnor, vaga-idealistiska, skapade i
splendid isolation...
Man kan säga att hans väsen var: tecknarstofil-betraktar-världen-från-sitt-ritbord-perspektiv... och ibland nådde han visdom denna väg, ibland ej.
2.
Vi övergår till hans politiska läggning. Som jag tidigare nämnt rätt lite om.
Här är iaf fakta i målet, bringat av den person som,
all things considered, är världens främste Rob Svensson-expert. Nämligen jag, vilken som yngre bror (jag född '65) levde med honom under samma tak 1965-1984. Och därefter mötte honom tämligen ofta.
Robert var konservativ. Det var den etikett han använde i våra poltiska samtal.
Men han var notoriskt seg i att göra ett statement om det. Han gjorde det aldrig öppet, under eget namn, på nätet eller liknande.
Nåväl, han röstade SD 2010 och 2014. Och han postade på Flashback under nicket
Bastion Styrbiskop, och där kan den intresserade ännu hitta hans ibland finurliga texter... men han lät sin riktigt offentliga konservativa profil vara dold i dessa ämnen. Det bara blev så.
Dock, for the record, han älskade att meditera över konservativa attityder, privat med sådana som mig. Hans favoritbok i detta ämne var
Frostviken (1998) av Per Svensson, om PO Sundmans högerradikala förflutna... Sundman dolde denna sin bakgrund och det blev lite hallå då det kom fram på 1990-talet...
Det viktiga är i vårt ämne: Rob kände igen sig själv där, norrlänning som är höger men som vill dölja det. Våndan i att dölja. Lite larvigt kan tyckas nu bland oss öppet konservativa men så var det.
Jag kan rekommendera Svenssons bok, som har sina kvaliteter. Den fångar Sundmans politiska liv, ja hela liv ganska väl om än på ett ibland alarmistiskiskt sätt; Sundman var väl inget monster. Men OK, "the optics" lika med nationalistbakrund från AVK-tiden var kontroversiellt i efterkrigstidens Sverige.
Sundmans romaner och vissa noveller kan kanske rekommenderas för den rustikt lagde radikalen. Nåväl, där finns det föga upplyftande kraft, mest en dolsk anspelning på hur
der übermensch har det tufft och går under... men guldkorn finns. Rob dyrkade Sundman som ikon, som förebild.
3.
Rob var framför allt
bildkonstnär. Och hans politiska läggning gifte sig ganska sömlöst med hans åsikter om konst och kultur.
Dessa var tgill exempel hans konservativa konst- och litteraturhjältar: Oscar Wilde, Tolkien, prerafaeliterna, CD Friedrich, Dürer, ja all västerländsk konst från renässansen i princip.
Rob såg Europas
oljemåleri som dess främsta bidrag till kulturen... Tizian och gamla mästare till och med cirka Claude Monet.
Rob var däremot modern performancekonst och "Piss Christ" etc... men förvisso inte emot all modernitet... exempelvis installationer godkände han som uttryck, som idé... här fanns ju en sådan som Peter Dahl som gjorde sitt järnvägslandskap Caribanien till en underbar installation... Rob var mycket fascinerad av Dahl ur denna aspekt.
4.
Ännu en konstnärlig/kulturell aspekt som definierade Rob var
tecknade serier.
Kort sagt, vad gäller serier så var han en passionerad fan.
Hans favoriter... -- Från barndom och ständigt därefter: Carls Barks ankor. -- Serietidningen Fantomen började han köpa som tioåring... och han höll på med det i cirka fem år, sedan falnade intresset. Detsamma med tidningen Agent X9.
Sedan kom de franska albumserierna, där Morris' Lucky Luke blev en klar favorit. Hela westernmyten med cowboys och indianer, på TV, i serier, i plastfigurer, var som ett virtuellt andra hem för Rob med alla sina former och färger. Ja, han gillade även mer realistiska westernserier typ Buffalo Bill, Tomahawk...
Gällande albumserier uppskattade han Tintin, men även Spirou, Asterix... -- Bland svenska ikoner måste nämnas Jan Lööfs Felix, som han ständigt gjorde egna spin-offs på som amatörtecknare.
5.
Vad gäller pop- och rock kan hans smakutveckling kommenteras. Ske alltså...!
Man kan säga att hans utveckling som
diggare såg ut ungefär så här över tid, matad med sådant som LP:ar lånade på bibblan samt köpta och ibland kopierade till kassett från vänner. -- Blue Öyster Cult, 10cc, Queen (Sheer Heart Attack) var hans intressanta grundkurs i rock. Sedan kom punken.
Inom punk skattade han Clash högt (till och med
London Calling), annars var Ramones den stora favoriten från 70-talet och även senare. Pistols första hade han på egeninspelad kassett men de var inte så viktiga. Och när punken tappade fart gick han över till post-punk typ Discharge och Exploited.
Även reggae (UB40) och ska (Specials, Madness) var han inne på. Men sedan nådde han något slags popmusik-bliss med nyavågen-akter (Costello, Nick Lowe, The Jam, Echo and the Bunnymen...). Därtill tog han åter till sig den tidiga ungdomens popkung Brian Wilson med Beach Boys men framför allt solo i Surf's Up och allt det där.
Rob kunde gilla även en udda dansbandslåt eller hårdrockslåt (Sabbath, Paranoid). Men "perfekt pop" blev huvudfåran i hans musiknerv. Och denna musik, poprock med nonsenstexter, spelade han i sitt eget band Neurones 1985-1995.
6.
Rob lärde sig bildkonstnärens hantverk. Han utveckling inom bildkonst såg då ut så här.
Rob hade medfödd talang att teckna. Han kunde rita, dra upp en skiss i blyerts, ja göra en komplett teckning med penna. Det måste man kunna för att sedan kunna göra en klassisk oljemålning. Tecknigen måste vara korrekt, sedan kan man färglägga.
Redan som säg femåring tecknade han distinkta, rätt personliga saker. Sedan, i början av 1980-talet, började han lära sig oljemåleri på egen hand. Han fick någon formell skolning på folkhögskolan Wik i mitten av 1980-talet. Sedan var han fullärd, maestro. Anser jag. Och folk köpte ju frivilligt hans verk, främst de realistiska motiven från Norrland. Bred kolorit, "Norrlandskolorism"... och färgrikedomen går igen även i hans abstrakta motiv. Mer om hans konstverk HHH.
7.
Mer som är...? Mer som kan nämnas i kreatören Rob Svensson karriär...?
Nej, det ovanstående är tillräckligt.
Läs vad jag skrivit tidigare om honom.
Såsom
dödsrunan. Och om retrospektiven
i Sundsvall 2017.
Relaterat
Dödsruna över Rob, skriven av mig och postad här på bloggen
Retrospektiv utsällning Robert Svensson, Sundsvall 2017
Självporträtt i akvarell, cirka 1987-1990, med texten: "Cy Borgus Baleoutie Robertus Sueciae"... vilket är en latinisering av hans rockartist-nick Cyborg Baleout, ihop med Robert Svenssson, eller "svensken"... det är en akt av självstilisering vi ser, konstnären som hjälte, Tyrannus Artifex som tornar upp sig över staden, lika med världen, som han styr och ställer i... man kan säga att han kontrollerar hela scenen med former, färger, skrifter (penna i hand, han kunde skriva) och toner (gitarren)... Rob var liksom jag tidigt inne på übermenschidéer.
