I den norska dagstidningen Verdens Gang sägs att jag uttryckt beundran för Breivik. Och i TV:s Mittnytt kallas jag "Breivikanhängare". Detta är allvarliga påståenden. Och lögnaktiga. Jag har ända från början, från juli i år tagit avstånd från Breivik. Läs innantill. Jag tar avstånd från våld och fördömer Breiviks terrorbrott. dn exp gp svt
Det pågår en smutskastningskampanj mot mig. Med guilt by association ska jag utmålas som kriminell och associerad med Breivik. Det är ingen lek det här. VG-journalisten har till exempel haft godheten att informera Säpo om mig, dvs "mannen":
[D]et svenske sikkerhetspolitiet, Säpo, [kände inte] til mannen. De har heller ikke blitt varslet av mannens arbeidsgiver.
- Men materialet virker interessant, og det er spesielt koblingen til Breivik som får meg til å reagere, sier Dick Lindberg ved Säpo i Umeå.
Jaha, kan man invänta ett bultande på dörren endera dan då...? Eller snarare morgonen. De brukar ju komma och hämta en i vargatimmen har jag hört. Det väcker mindre uppmärksamhet. Sedan försvinner man i "natt och dimma".
Allt kan hända. Och media försöker smutskasta mig, försöker utmåla mig som kriminell. Jag har dock rent på fötterna. Jag har inte begått något brottsligt. VG är dock i farozonen för kriminell verksamhet: "falsk tillvitelse" kallar jag det att jag "uttrycker beundring for Anders Behring Breivik" samt att "i flere av bloggtekstene argumenteres det for væpnet kamp mot det multikulturelle samfunnet". VG läser slarvigt. Jag har skildrat hur Breivik tänkt, att denne ansåg sig vara i krig med systemet. Hur de kan få detta till att jag manar till väpnad kamp förstår jag inte. Antagligen är det deras ovana att läsa text som rör sig på en mer avancerad nivå än notistext som leder dem fel.
- - -
Jag mailades av VG-artikelns journalist igår. Han undrade om jag ville uttala mig om den TT-notis som cirkulerade. Visst sa jag och ringde upp. Han bad om diverse klargöranden. Han fick även tillåtelse att använda min bild gratis. Sådan är jag.
Hans Henrik Torgersen skrev sedan sin artikel. Läs själva. Jag får förvisso komma till tals och säga att jag tar avstånd från våld. Men VG:s insinuationer kvarstår.
Svenssonaffären rullar vidare. Jag står för det jag gjort. Och jag kör ingen kampanj här, jag har ingen fientlig agenda. Jag säger bara vad jag upplever och anser om vissa saker.
Så vad händer härnäst? Det vet jag inte. Jag vet bara att jag inte är rädd för vad som komma skall. Jag har rent mjöl i påsen. Låt det bara än en gång stå klart att jag förespråkar fredlig, metapolitisk verksamhet. Våld är förkastligt. Om inte det framgått tidigare så beror det på stilnivån i texterna, för denna affär handlar om vad som är tillåtet att skriva på internet, stil- och innehållsmässigt. Det verkar som om "texter mer avancerade än rapporter icke må skrivas" samt "analyser av Breiviks dåd må inte göras, endast fördömanden må förekomma".
Därför postar jag inlägg om denna affär: det kan ju tänkas ha allmänintresse. Ni som bloggar kan lära er något av det hela. Ni kan lära er vilka gränserna är för bloggverksamhet. Kort sagt: skriv inte för bra, då kan det vantolkas och ni kan utmålas som Hemska Människor.
- - -
Summa summarum: man försöker tysta mig, smutskasta mig, symboliskt ta kål på mig. Med andra ord, begå ett karaktärsmord. Men då kan jag säga att liket lever, ryktet om min hädangång som bloggare är betydligt överdrivet...
Relaterat
Dokument i fallet Svensson
Åselehaiku
Eld och rörelse (noveller 2007)
18 kommentarer:
Jag tycker verkligen att du ska gå vidare med det här. Teveinslaget var rent förtal. Hur ska en enskild människa kunna värja sig mot sånt? Någon påstod exempelvis att du förespråkar etnisk rensning. Det finns någon som sköter sånt. Någon ombudsman eller kansler eller dylikt.
Nu har jag sett att en och en annan liten ynkrygg som kommenterar bloggen tycker att det är okej att trakassera dig eftersom teve har gett klartecken och eftersom dun har ett annat synsätt än många andra. Det är en effekt av förtalet.
Jag är inte säker, men jag tror att det är justitsiekanslern som man kan vända sig till med såna här saker. Gör det!
Kanske finns det rum för ett "case". Men jag är inte så road av juridik. Och jag väljer mina strider. Jag för det hela upp på ett större plan där enstaka smutskastningar inte betyder så mycket.
Jag för en metapolitisk kamp här på bloggen genom att ge min bild av dagens Sverige. Där vinner jag genom min blotta närvaro och där förlorar regimanhängarna eftersom de förestår ett konkursbo. Deras agenda är helt igenom negativ och på det vinner man inga segrar.
Som jag på annan plats nyss; jag befinner mig "efter Stalingrad" och jag är i denna kontext ryssen. Den senaste veckans rabalder var i så fall slaget vid Kursk: ett futilt försök av fienden att återta initiativet och tysta mig.
"Nu har jag sett att en och en annan liten ynkrygg som kommenterar bloggen tycker att det är okej att trakassera dig eftersom teve har gett klartecken och eftersom du har ett annat synsätt än många andra."
Var står det? Men det är nog bara tomma hot. Det finns inte en chans att de kan tysta mig eller skrämma mig. Jag har redan skrivit "Yxan i dörren". Den publicerades som synes i september förra året.
Jag säger som Majakovskij: "Har jag vant mig vid blixten skrämmer mig vid Gud inte åskan."
Yttrandefrihet är en viktig principfråga. Om journalister, som ju dominerar samhällets megafoner, tillåts karaktärsmörda folk som inte tänker som dem så finns det i praktiken ingen yttrandefrihet.
Tryckfrihetsmål är generellt svåra att vinna i det här landet. Jag tänker inte bli testperson i ett sådant kamikazeprojekt.
Nog har man smutskastat mig med att kalla mig "Breivikanhängare" mm men nu, på denna blogg och på Flashback, förs kampen på ett högre, nästan konstnärligt plan, precis där jag vill ha den. Det rör stilnivå och vad som är tillåtet att skriva i Sverige.
Flashbacks tråd om mig säger en del viktigt. Som att folk stödjer mig.
Ja, Svensson, uppenbarligen är du inte farlig. Du kommer aldrig att göra en fluga förnär. Du kommer att hålla debatten levande och finna stöd, givetvis på flashback men knappast i de breda lagren. Någonsin.
Jaså du Anonym 10.55, du anser det och du anser det mödan värt att säga det till mig på min blogg. Men du själv kommer att bli viktig va, dig kommer man att lyssna på. "Nu ska Anonym tala den store uttolkaren av världen och tiden. Lyss, gott folk, lyss!"
Undersökande journalistik, någon?
Hur kunde det i ett demokratiskt land som Sverige uppstå ett samhällsklimat i vilket varenda tidning och TV-station fungerar som gamla Pravda? Detta är en ren mardröm...
Men Lennart, du har också vänner överallt! /Non serviam!
Tack Non Serviam, jag känner det på mig. Den Tysta Majoriteten står på min sida.
Även om du inte vill driva förtalsprocesser kan du väl begära rättelser av de medier som beskrivit dig felaktigt? Kräv att få formulera rättelsen själv.
PB
"Rättelse" kanske vore möjligt. Men jag är väl för lat för det. Jag behåller hellere "bad boy"-stämpeln och förklarar för läskunnigt folk, dvs mina läsare, att jag inte är terrorist.
Jag kan inte läsa varenda skitnotis som skrivs om mig. Jag bloggar hellre om mig och mitt på mina villkor, dvs driver en positiva agenda. Indignation är för losers, jag föredrar triumfens väg.
I all vänlighet vill jag säga att begärande av rättelse innebär att komma med mössan i hand till det hånflinande Maktens säte och till det nedlåter jag mig inte.
I sista stycket i din kommentar ovan tror jag att du för en gångs skull har fel. Att kräva rättelse är inte att stå med mössan i hand.
Om du kräver rättelse på rätt sätt befinner du dig i moraliskt överläge (ditt sanningsintresse står mot medias manipulativa intresse) och kunskapsöverläge (din djuplodande förtrogenhet med vad du själv skrivit och sagt står mot medias oförståelse).
Om du inte kräver rättelse, kommer många att tro att medias lögner är sanningar.
PB
@PB: OK, man har rätt till rättelse. Låt säga att jag gjort en mental anteckning om hur jag misshandlats verbalt av MSM och att jag, om tillfället yppar sig, ska låta MSM få veta det.
När journalisten Nima Dervish utsattes för ett osaklig smutskastning av journalister så gjorde han några speciella "sticky" sidor på sin blogg där han med stor noggrannhet gick igenom precis vad som hänt och precis vad respektive journalist sagt och vad han själv sagt och alla fakta i målet så att säga. Allt med stor ärlighet.
Det var ganska funkis. Ger också en plats som du kan referera till om du pratar med journalister i framtiden. Journalister bryr sig ju inte så mycket om vad en person säger, de har redan skrivit och vinklat artikeln innan de talar med bytet. Enda anledningen till att de ringer upp ett byte är för att kunna säga att de gjort det och se om de kan klippa ihop några användbara citat.
Jag spammar din blogg och tjatar idag. Men jag tycker att du ska gå vidare. Jag tror att det är rätt väg även sett ur ett metapolitiskt perspektiv. Om du inte vill se saken som en personlig upprättelse så synliggör du ju ändå medias lögnaktighet för fler den vägen. Samtidigt får du mer uppmärksamhet och kan då marknadsföra dina böcker.Du kan alltså slå två flugor i en smäll, som jag ser det.
Granskningsnämnden kanske kan vara något. Det lyckades för vaken:
http://vaken.se/modules/smartsection/item.php?itemid=1363
De råd du får i de två sista inläggen, från Anonym 17:38 och Nordbo, är bra.
PB
@de tre sista kommentarerna: jag följer det första rådet, mer eller mindre: jag skriver om saken här och skapar på så sätt inlägg jag kan referera till. "Klistrad sida" kan man inte göra med blogger, jag har aldrig sett det; för det krävs specialistkunskap. Men iaf, jag fortsätter att skildra min sida av saken. Det är vad som räknas. Det inspirerar mig. Juridisk process ligger inte för mig; tack för stöd PB och Nordbo men jag är inte en sådan systematiker. Att behöva granska varenda skitnotis som skrivs om mig inspirerar inte, det lamslår min kreativitet just nu.
För jag är kreativ, jag drivs av inspiration. Nu dags för nya inlägg. Durchaus!
"Sticky" åstadkommer du genom att länka till blogginläggen på en plats som alltid är synlig, till exempel till höger. Då kan du själv göra en liten meny över dina inlägg om affären. Och därmed kommunicera i vilken ordning du tycker det är lämpligast att läsa dem.
(jag kan inget om bloggverktyg men en hel del om kod).
Om högerspalten inte heller alltid hamnar högst upp kan du spara denna lilla länk-meny som en textfil eller dylikt på din egen dator. Och sedan kopiera in den där det passar.
Googla:
Nima Dervish Cirkus Realtid
om du vill studera hur han gjorde. Nima är journalist själv så förstår mer än en lekman hur sådana här saker fungerar (och dessutom en imponerande och hedervärd person).
Tack för tips Anonym 15.22.
Skicka en kommentar