Det lönar sig inte att hetsa mot svenska män längre. I varje fall inte på Facebook. Kawa Zolfagary har fått stänga ner sin Facebooksida "Vita kränkta män".
Detta meddelade SvD i februari, 20/2. Det visade sig att Zolfagary fick för många kritiska kommentarer. Och Facebooksidors kommentarsfält går inte att låsa.
Jag kan inte länka till SvD-artikeln ifråga. SvD tillåter ju inte pingbacks längre. Så varför ska jag ge dem trafik när de inte ger mig trafik? Vila i frid, "svenska" dagblad.
Denna affär visar i alla fall att en av elitens gamla sysslor, att defamera vita på basen av deras etnicitet, inte längre är en framkomlig väg. Folk, i form av kommentatorer, har satt ner foten och sagt nej.
Svenskfientlighet och antivitt sentiment är passé. Och jag tror inte det blir rusning efter den självbiografi som Zolfagary sägs arbeta på.
Zolfagarys nederlag i medakriget är del av ett mönster. Vi svenskar har ju länge fått leva under den virtuella stöveln på stöddiga MENA-människor som läst läxan för oss och stämplat oss som rasister. Två andra sådana aktörer var Behrang Miri och Kurdo Baksi. Miri blev hösten 2012 berömd som den Kulturhusbyråkrat som skulle ta bort Tintin ur hyllorna. Den var ju så rasistisk. Det var av helt avgörande betydelse för Miris verksamhet på Kulturhuset att en 75 år gammal tecknad serie skulle rensas ut. Men han fick backa.
Detsamma tycker jag Kurdo Baksi gjort. Mer än så: han tycks helt ha försvunnit ur debatten. Förr skulle han alltid anlitas när antivita och svenskfientliga uttalanden var av nöden. Han var en mediaguru, en Expo-operatör som visste besked: svenskar är rasister. Varför har inte han fått komma till tals i till exempel debatten om näthat? Och har han det, har han min själ knappast gjort något större väsen av sig.
- - -
Kanske är det så att Sverige håller på att bli friare. Vi skuddar det mångkulturella oket av oss. Nämnas ska att jag har inget emot Zolfagary, Miri eller Baksi som privatpersoner. Men som "antirasister", som ska trycka ner svensken på basen av dennes etnicitet, har de gjort sitt. Detta är, så vitt jag kan se, en bestående seger i mediakriget om mångkulturen. Det är en lika bestående seger som att Mona Sahlin är passé och att hennes systemimmanenta svenskfientlighet inte längre är gångbar.
Svensken lyfter huvudet fritt. Han existerar åter. Detta kan bara beskrivas som nationalism. ”Natio” är latin för född. Vad är vi födda till? Jo som svenskar, en grupp i den germanska folkstammen. MSM, politiker och universitet har gjort allt för att förneka detta. Nu, när detta inte går längre, försöker man istället smutskasta gruppen. Universiteten har till exempel börjat ge kurser i "kritiska antivithetsstudier". Det är så dags nu.
Det är den klassiska ordningen för hur ett kulturkrig förlöper: först ignoreras man, sedan bekämpas man. Nu är det en sådan kampfas. Metapolitiskt står striden huruvida traditionella svenskar är en positiv kraft eller om detta folk, som Carina Rydberg och Noel Ignatiev tycks anse, ska konceptuellt utrotas.
Men bladet vänder sig. Svensken, "mannen på gatan", har vaknat. Svenskfientlighet är inte gångbart längre. Sedvanerätt och känslan för den egna kulturen ser en ny dag gry. Kulturen i Sverige vilar på traditionell grund och nu torde eliten börja inse det. Eliten torde även, i tysthet, ha insett att det är bortkastade pengar att "grooma" en ny Behrang Miri, Kawa Zolfagary eller Kurdo Baksi som ska spela offer samtidigt som han rasiststämplar svensken. Visst seglade Jonas Hassen Khemiri upp som en sol i mars i denna genre, men han tystnade snabbt. Han följde inte upp sin attack med fler svenskfientliga utfall. Det hade ju annars varit som upplagt för det.
Något har hänt i mediakriget. Sahlinismen är död, så även Baksismen.
Relaterat
Svensk radikalvänster: historia
"Svensk" är ett fungerande sedvanebegrepp
5 kommentarer:
Att vi gått in i en ny zeitgeist, där ett nationellt och etniskt medvetande föregår multikulti stämmer väl samtidigt som Sverige är mer multikulti än någonsin i historien.
Bådar inte gott för framtiden (inom 5-10 år), att det kommer att komma krav på deporteringar och revokeringar av svenska medborgarskap för svartingar även om de är födda i Sverige, tar jag för givet, det kommer nog också lagstiftas om detta. Om det kan ta sig en otäckare vändning, såsom väpnad etnisk konflikt och även folkmord är inte heller en omöjlighet om än mindre troligt.
Paradoxalt nog i denna tid av nationellt och etniskt uppvaknande ger ju Sverigedemokraterna ett blekare och tröttare intryck än någonsin.
Det är en komplex tid som du antyder. Men världsläget i stort är, trots MSM:s och elitklubbens försök att störa ordningen, fredligt. Syrien är ju en begränsad konflikt och kommer så att förbli. Fler krig finns inte. Det är bara ordkrig och tomma hot.
Världen utvecklas mot fred och välstånd. Och då tror jag många nya invandrare kommer att återvända självmant. Visst, det kan bli vissa hårdare konflikter, men att sia om inbördeskrig och reella folkmord är att gå för långt anser jag. De energier som tillåter sådant finns inte längre i det globala samhällsklimatet.
Att Europa går mot fred och välstånd är jag inte säker på. Hela södra Europas ungdomar, Frankrikes araber, västindierna och pakistanerna i UK, Tysklands turkar samt Sveriges somalier/araber är i princip en förlorad generation som aldrig kommer att finna utkomst annat än via välfärdssystemet vilket nu avvecklas. Att då pacificera denna eviga underklass (som i hög grad också är etnisk avvikande) och se till ’vanligt folk’ är villiga att underhålla dessa samtidigt då deras del av välfärden bara minskar och minskar utgör en källa för inbördeskrig. Allt fler slåss om en allt mindre kaka. Lägg till white flight fenomenen från London, Malmö mfl och andra segregations strömmningar som växer sig allt starkare. Brist på resurser och segregation har historiskt sett tenderat att sluta i våld, varför skulle Europa vara ett undantag nu?
Min gissning är att Baksi syns så mycket mindre nu än för några år sedan bara för att han gjorde bort sig s.a.s. privat: Inte i den allmäna invandringsdebatten, utan genom sitt ställningstagande i fråga om Stieg Larsson.
Nu minns jag inte ens vad det var fråga om -- för eller mot sambons arvsrätt? För eller mot... Tja, något annat, men vad kan det ha varit? -- men i alla fall kommer jag ihåg att han vid något tillfälle uttalade sig om hur jättegoda vänner han och Larsson varit, och typ om någon visste vad Larsson hade velat, så var det nog han, Baksi. Något åt det hållet. Och det ansågs tydligen förmätet.
@Christian: visst, Baksi tappade en del trovärdighet efter boken "Min vän Stieg Larsson" (2011). Det var ett genomskinligt försök till renommésnyltning.
Baksi spände strängen för hårt. Men det har ju inte kommit något annan, stående invandrardebattör av hans slag som alltid ska anlitas när svenskar ska defameras och invandrares offerroll ska lyftas. Det är helt enkelt slutspelat med hela den grejen. Eftersom samhällsklimatet ändrats. Svensken har satt ner foten och slutat lyssna på figurer som Baksi, Zolfagary och Khemiri.
Skicka en kommentar