Denna blogg startades för idag exakt tolv år sedan.
Det råkar vara så -- att denna blogg -- startades 22 november 2007.
Och idag är det 22 november 2019.
Med andra ord är det idag tolvårssjubileum för bloggen.
Så trevligt...
- - -
Bloggen har gått genom eld och vatten under dessa tolv år. Men essensen förblir: texter som jag LS känner för att publicera.
Allt genomsippras av stilen som är jag.
Så detta är något av en egotripp.
Men det är inte bara att dra åstad och köra när man skriver inlägg.
Bloggen kräver en viss inlevelse av en viss typ. Den har sina egna villkor, sin egen form.
Dvs., till vardags är jag skribent i tidningar etc.
Men bloggen får i kontrast till det inte bara bli lek och avkoppling.
Man kan säga: "inget är gratis". Vill man ha en blogg med atmosfär att tala om, en blogg med inlägg som attraherar läsare, måste man lägga ner lite möda.
En bokrecension som citerar och granskar sitt objekt; ett resereportage; en epokgörande novell. -- Texter som dessa kräver en del ansträngning av dig som skribent. Men det betalar sig vad gäller bloggens renommé. Det är texter som går att promota långt efter det de publicerats.
Bloggens hela väsen, dess under åren uppbyggda stilvärld och atmosfär, förpliktar. Man måste som skribent matcha plattformen och nå upp till den stil som Galaxen kräver.
Men det får inte bli för hårda krav. Det måste finnas lättillgängliga inlägg jämte de tyngre posterna. Annars kan det bli trögläst.
Jag vill hävda att jag under åren lyckats balansera mixen i denna blogg rätt väl. Korta (men i sig välmotiverade) inlägg har varvats med längre och mer genomarbetade. Och ämnesområdena skiftar från sf och annan litteratur över historia och esoterism till nationalism och porträtt.
- - -
Härmed några nedslag i bloggens arkiv av inlägg. Slumpvist valt, mer eller mindre:
. 2017: mina minnen av tiden som sf-fan på 80- och 90-talen.- - -
. 2013: en titt på läget i utgivningen av svenska vecko- och månadstidningar.
. 2011: recension av Hassels Döden på larvfötter.
. 2010: en reflektion över att hantverk inte ska bedrivas för perfekt, perfektionismen får inte härska oinskränkt.
. 2010: en skiss över rockgruppen Judas Priest.
. 2009: en hyllning till bilföretaget Koenigsegg.
. 2008: en titt på Bertil Mårtenssons sf-kritik.
. 2008: en samling stories om typer i vårt avlånga land.
Jag har ett gott öga till traditionella aspekter på Sverige. Nationalism helt enkelt. Härmed lite av den varan på bloggen.
Vi börjar med "Reflektioner på nationaldagen 2017". Det handlar bland annat om varför Gustav Vasa är så viktig för oss, än idag.
Och här har vi en recension av Per Engdahls Fribytare i folkhemmet. Nationalisten Engdahl (1909-1994) hade sina poänger när det gällde en alternativ, traditionellt förankrad syn på detta land (låt vara att jag inte är 100%-ig anhängare av allt han ansåg).
Här är ett referat av en recension som förekom i Nya Tider i våras. Det gällde min bok Ett rike utan like. Och recensenten tycks ha gillat den.
Och härmed en följetong, en politisk thriller. Den handlar om Melina Starr, agent i befrielsen av Sverige.
- - -
Härmed några fler länkar till bloggens förflutna. Först fyra inlägg om mina böcker:
. Science fiction från höger.
. "Actionism" -- presentation på svenska.
. "Eld och rörelse" åter tillgänglig.
. [på engelska:] "Redeeming Lucifer".
Härmed fyra texter om svensk kulturhistoria:
. Reportage: kyrkogården här i stan.
. Edith Södergran: krigiskt sinnelag.
. Bertil Malmberg hedras i Härnösand.
. Boye: Kallocain (1940).
Slutligen dessa fyra inlägg om diverse, speciellt utvalda av mig eftersom de representerar bloggen ganska bra:
. Det blir inte storkrig: debattinlägg från 2013, ännu aktuellt i den krigsnoja som tycks råda...
. Äreminne över Starship Troopers, en radikalhögerbibel för vår tid.
. Esoterisk krönika kring det gamla Egypten.
. Ett reportage från när jag besökte Leningrad 1987.
- - -
Mer finns att länka till på denna blogg. Men då fick jag hålla på länge.
Jag nöjer mig därför med det ovan sagda. Och hälsar er välkomna att följa bloggen även i fortsättningen.
Relaterat
Botniabanan
Lindbohm: Frostens barn (1980)
Ett rike utan like
Redeeming Lucifer
Bild: Robert Svensson
2 kommentarer:
På bloggen finns det ju en del skrivet om olika metalband, som Iron Maiden och Judas Priest. Det finns också en hel del om fantasy och sci-fi.
Dessa båda, metalmusiken och sci-fi/fantasylitteraturen, verkar ibland leva i ett slags symbios. Michael Moorcock har skrivit låtar till Hawkwind och Blue Öyster Cult. Iron Maiden har skrivit låtar baserade på Dune och Stranger in a Strange Land.
Många metalmusiker nämner Wagner som inspiration. Det storslagna och mytiska. Kan man rentav se metal som modern mytskapare ? Många är ju de låtar som handlar om glömda och drömda civilisationer. Hjältedåd och kungadömens återupprättande.
Driver man omkring på internet så hittar man ju enorma mängder med metalband som har texter om just fantasy/sci-fi. Många låttexter är som romaner i miniatyr. Inte alla läser böcker, men desto fler lyssnar på musik och inspireras kanske till att börja läsa.
Ibland är låttexterna rent magiska, man ser liksom de fantastiska historierna framför sig. Det är som om banden kopplat in sig på en våglängd där den levande myten fortfarande existerar.
Många ser lite föraktfullt på metalgenren, men man undrar om metalbanden är något på spåren som andra missar. Något som moderna människor saknar och behöver.
@Anonym 6 dec 2019: visst är det så att sf/fantasy och hårdrock hör ihop.
Exempelvis: när jag som ung lyssnade på punk saknade jag en känsla av mystik och under. Det fick man istället hos Maiden, Sabbath, Dio, Rainbow. Och Wagner.
Så min kajplats i kulturen är och förblir det fantastiska. I både musik och litteratur.
Realism och "punk" kan ha sitt berättigande också. Men inte i lika hög grad.
Skicka en kommentar