Recension: "Hur man debatterar ner anti-rasister"

Antirasism är antivitism. "Antirasist" är bara ett kodord för "antivit". Det hävdar jag med emfas. Och det finns en video som analyserar detta och annat ganska bra. Titeln är "Hur man debatterar ner anti-rasister". [Edit 2020: videon finns ej längre på Youtube.]

Denna video sägs vara redigerad av ”Wolfen”. Det tycks vara frågan om en norsk-svensk samproduktion. Men jag kan inte bevisa detta. Något slags nordisk samverkan framskymtar dock i stilen.

Videon är ganska välgjord filmiskt. Den är upplagd på Youtube i november 2011. Den innehåller många synpunkter generellt på hur det Politiskt Korrekta psyket fungerar. Den visar på attityder i den svenska debatten, somliga aktuella, somliga som är i avtagande -- och det är i sig exempel på att kulturkriget om PK-ism, etnicitet och invandring har utvecklats sedan 2011. Oppositionen mot PK-ism vinner mark.

Filmen visar på ett och annat åsiktsmönster i denna Korrekthet. Som att den progressiva typ som säger att han är färgblind rasligt tenderar att vara en vit person som rackar ner på sitt eget folk. Samma typ brukar kavla ut nötta humanismer om att ”invandring hjälper människor”, trots att hjälpen totalt sett hade varit effektivare om den satts in i respektive hemland. Denna pisshumanist brukar tala om ”alla människors lika värde” -- men massinvandring är sannerligen ett märkligt sätt att realisera denna tanke på.

- - -

Filmen ifråga säger ett och annat. De exempel på resonemang jag återger nedan är inspirerade därifrån. Jag har inte slaviskt följt manus men andemeningen är densamma. -- Filmen pekar till exempel på halleluja-humanisten som säger ”man ska inte dela upp i vi och dem”. Men regimen är sannerligen snabb att rasiststämpla allt motstånd. Regimen hetsar mot etniska svenskar, mer eller mindre öppet; en tydlig agenda av vi mot dem. Regimen själv är ofta formellt vit men vita PK-politiker är inte politiska aktörer på basen av sin etnicitet. De förnekar sin etnicitet och är alltså antivita.

”Dra inte alla över en kam” säger PK-isten. Men när Danmark, Finland och Sverige röstar fram invandringskritiska partier då är dessa röstare fan själv. ”Generalisera ej om folks egenskaper” sägs det på offentligt håll, men vita demoniseras dagligen.

PK-isten säger: ”raser finns ej!” Men detta sägs bara till vita. Säger man det till en kines eller afrikan torde denne, med rätta, bli heligt förbannad. Att som syrefattiga akademiker säga att raser är en ”social konstruktion” vore en förolämpning mot svarta och asiater.

Filmen ifråga visar mer på detta hyckleri. Det är Korrekta åsikter som ”alla i Sverige är svenskar” -- men är då alla i Kurdistan kurder...?

- - -

Filmen ifråga visar i sin andra halva hur argumentation mot dylik massinvandringsförespråkare kan gå till. Ordet ”samnationalism” nämns inte, men det är vad man kan kalla den vinnande strategin. Om en somalier har rätt till Somalia så har en svensk rätt till Sverige, det är modellen. PK-ister förnekar dock att svenskar är ett folk.

Antirasismen är en antivitism. Det är vad filmen säger. Svart stotlhet är fin, vit stolthet ska demoniseras. Men om PK-isten rackar ner på vit stolthet kan den vite försvara sig med att exempelvis svart stolthet inte är lika med att vara mot kineser. Go figure.

Vita demoniseras i debatten. Det är antivitism i aktion. De vitas historia av rasism är alltid värre än svart och asiatisk rasism. Svenskars existens brukar förnekas, men när vi ska angripas heter det ”ni svenskar gör si, ni svenskar är så”. Nå bra, då finns vi i alla fall. Det är exempel på etnifiering av debatten, den som Adam Cwejman nyligen i en viss Flashbackdebatt citerades vara emot.

- - -

Filmen ifråga visar på fler argument brukade av antivita. Som att vita ej ska få bo var de vill, då är det white flight och illojalt, och pengarna tar de med sig de j-larna... Men invandrade ska få berika varenda bostadsområde, varenda samhälle, varenda by i landet. Då är de antivita nöjda. Kommunalrådet i Luleå sa ju förra året att det var ett problem att Luleå hade för många vita människor...

Antirasism = antivitism. Det är filmens slutsats. Antirasister kämpar inte för andra folk. De kämpar mot vitas rätt att existera. Därför ska dessa antirasister få höra att de är antivita. Det är en offensiv strategi för oss oppositionella. Nu får motståndaren hamna i en defensiv position. För ingen vill i själ och hjärta vara "anti" något.

Filmen ifråga kom för några år sedan och debatten är kanske inte så antivit idag. Det kan bero på att de debattstrategier som den redovisar börjat ge effekt. Gott så. Antivitism och svenskfientlighet ska inte accepteras någongång, någonstans.

I början av filmen flimrar NN förbi, sägandes: ”Det här är inte svenskarnas samhälle längre!” Jag skulle inte tro att hon vågar säga något liknande idag.




Relaterat
Reinfeldt: etniska svenskar existerar
Ett rike utan like (2017)
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska