Palmemordet ur ny synvinkel

In Swedish. -- Palmemordet... detta fall visar upp många märkligheter. Och en tämligen ny bok presenterar en teori som sägs lösa allt.

Palme mördades sent en fredagsnatt. Jag besökte stan nästa dag, en lördag. Jag var på jakt efter Sax Rohmer-böcker.

Jag bodde i Uppsala då och Stockholm låg ju nära. Sedan, på kvällen, gick jag på en fest där i huvudstaden. Jag träffade sf-fans ur min dåvarande krets. Jag minns tydligt att jag bland annat köpte en singel av värdinnan, Middle of the Road, Yellow Boomerang.

Det var in alles en mörk marsdag, en stad i sorg och förvirring. Vem hade mördat statsministern?

Det var som att befinna sig i en dålig Sjöwall-Wahlöö-deckare.

- - -

Det var 1986 det. Nu går vi fram i tiden till hösten 1987.

Uppsala, Telias personalmatsal, en kväll. Ett offentligt utannonserat möte av författaren Sven Anér. Jag är där och lyssnar på Anér, som presenterar sin forskning kring Hans Holmérs vistelse i Borlänge natten för mordet. Inga bevis finns för att han var där. Märkligt. Har Holmér något att dölja? Var var han om han inte var i Borlänge?

- - -

Jag intresserade mig för Palmemordet då. Och även senare. Men vad skulle man tro?

Det var många teorier hit och dit, presenterade av kreti och pleti.

Det blev inte klarare 2017. Men lite mer intressant kanske.

2017 kom nämligen Claes Hedberg ut med sin bok En oväntad vändning – den hittills dolda sanningen om det som kallas “Mordet på Palme”.

Hedberg är en privatforskare som, likt många andra, funnit märkligheter i den officiella storyn om mordet.

Han har bland annat läst in sig på verk som bröderna Poutiainens Inuti labyrinten (ny upplaga 2020), Hans Liljesons Palmemordets hemliga scenario: dubbelspel och statskupp (2009) och Sven Anérs många böcker.

Liljeson har "statskupp" i sin titel. Hedberg går på samma linje. Hans teori är att mordet inte var något mord, det var ett skenmord iscensatt för att få bort en vid tiden obekväm och slutkörd Palme. Men genom att få det att framstå som om han mördats skulle man få en martyr och socialdemokratin skulle få en boost i opinionen.

Det låter lite skakigt detta. Och jag stödjer inte Hedberg rakt av. Men nog är hans bok, som text betraktad, fascinerande på så vis att en helhet presenteras.

Han går lite långt som forskare. För långt. Han gör antaganden som inte bevisas. Och detaljer kan ha missuppfattats.

Men återigen, helhetsgreppet. Det är Hedbergs egenart och som läsare kan man uppskatta sådant.

- - -

Något är sjukt i staten Sverige och Palmemordet är ett symptom på detta.

Utredningen har till exempel inte bringat klarhet.

Istället har vi dessa anomalier, märkligheter, hundratals...!

Det är vad Palmemordet bringat oss genom åren.

Hedberg har för sin del försökt bringa ordning i kaoset.

Återigen, han kan konceptuellt gå lite för långt. Men den motsatta strategin, den försiktiga stilen, att bara presentera anomalier och sedan låta det vara, den stilen kan resultera i lite tunglästa böcker (som Anérs böcker).

Hedberg utgår från forskning såsom Anérs och summerar den. Och tolkar den, ger den innebörd.

Det är för sådant som Hedbergs bok kan kollas upp. För helhetsgreppets skull. Men minns att han spacklar och slätar över vissa skarvar.

- - -

Slutligen detta: en länk som säger mycket. Det gäller en Youtube-video där Hedberg föreläser på Rotary i Göteborg. Detta sammanfattar hans bok och hans teorier ganska bra.





Relaterat
Jag och sf-fandom
Ett rike utan like (2017)
"Actionism" -- presentation på svenska
Fenor och krom