Typer: Sf-dåre

Det har blivit dags för ännu en typ. En sån där en vet ni, en sån som står och hänger och glor: en sf-dåre, illitterata avdelningen. Fler typer finner ni under eponym etikett.

"Jag gillar sf, science fiction. Skiffy, vet du. Om Odysseus och hans män landar på en ö för att slåss mot enögt monster är det blaha-blaha, men om Lucky Starr landar på Merkurius och tampas mot tioarmat monster, då är det grrrreat! Vad fan är klassiska plankor och segel mot teknik, rymdskepp skimrande av tusentals plåtar och nitar och ventiler, glidande fram i rymdens mörker! Det är framtidens litteratur vet ja.

Om någon diktar ett ode, diktar om snö i september och sand i Sahara, då fattar jag 'et inte. Det är alltid trista böcker med anemiska omslag som kan föreställa allt och ingenting. Men om boken har stämpeln "science fiction", då reser jag mig som en hingst, då utlöses alla mina betingade reflexer, snålvattnet börjar rinna. Jag erkänner boken som mitt barn, min vän, mitt allt. Sedan må det vara en dålig eller bra bok, spela roll; det är ju ändå sf. Även dåliga genreböcker har sitt värde; man är väl fan, gillar väl att dissa junk i glada vänners lag.

Shakespeare förstår jag inte. Sf-filmen "Forbidden Planet" gillar jag dock, glatt okunnig om att den baseras på sagde Williams "Stormen". Och Star Trek är ju fina grejer alltså, men att också de lånat en massa intriger av Shakespeare förtiger jag.

Sf ska 're va, annars få 're va. Vem behöver texter om vanligt folk, ångest, glädje, transcendens? Livets mål är sf och dess leksaksländer, någon äkta tragik får ej finnas. Å andra sidan finns ju mycken seriös sf också, som Samjatin, Dick, Orwell. Att den är lyckad beror dock inte alls på de idéer som framförs, på de gestalter som ingår, på intrigernas allmänna upplägg - nej, den beror kort sagt på att den är sf. Sf är bra för att den är sf, geddit!"




Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf