Kopisten i Babylon (del 3 av 4)

Här följer tredje delen av följetongen om Kopisten i Babylon. Fjärde och sista delen länkas i slutet.

Är man negativ ska man bli domedagsprofet, är man positiv ska man bli rådgivare åt kungen.

Är det inte så?

Nåväl, mindre hårdaget kan man säga: profeterna lever i öknen, aktar sig inte för att se sanningen i vitögat, och när det drar ihop sig kommer de in till staden och predikar: "Gör bot och bättring, undergången är nära". Rådgivarna däremot, de tolkar allt till det bästa, även när undergången närmar sig. Som kungens rådgivare: de säger att allt är väl i landet och att fienden snart är driven på flykten.

Vardag i Babylon, ett Babylon på ruinens brant. Hur samordna den egna existensen med det allmänna läget? Det är problemet, nu och för alltid, här och i alla andra tajta lägen. Jag menar, staden må gå under och dynastin blåsa all världens väg, som dun från strandvass - men vad betyder det för mig? Kan jag inte leva vidare på något sätt?

Jag är ju i balans med universum, i harmoni med Gud. Jag skrymtar inte min tro i templet, nej jag har funnit Gud inom mig. "Jag säger er, Gud är ande", som den vise sa. Därför borde jag kunna rida ut stormen.

Den egna existens och världsläget, det innebär också detta: att i tider av allmän lycka och välgång inte spela motvalls kärring och gå och hata allt. Istället ska man så gott det går flyta med, dra nytta av att det är fred. Man kan spara mental energi på så vis.

Annars var jag på jobbet idag, där en kollega kommit på ett nytt sätt att nyttja pergamenten. Som sagt kan dessa inte rullas till bokrullar, lädret spricker - men Balgo (så heter kollegan) kom på att skära till arken i rektanglar, bunta ihop dem, sy ihop dem i ena kanten, sätta pärmar omkring och göra en lunta av dem. Sedan öppnar man pärmen, läser första arket, bläddrar över det och läser andra osv. En smart uppfinning, må jag säga. Kanske kan bli nåt.

---

Jag återvänder till våra rådgivare, eller "magi" som de kallar sig. Teckentydare, spåmän och siare. De talar alla ett visst språk, som de får lära sig på sina kurser; sedan, när de börjat praktisera sin konst, lever de ett gott liv med rika skänker från kungen och andra dignitärer. För nog gör de sitt jobb dessa magiker, de ljuger för härskaren och viskar söta ord i hans öra, säger att auspicierna aldrig varit så goda, och på den vägen är det. "Vi har aldrig haft det så bra", så låter refrängen från magikernas spådomskulor.

De är magiker med eget språk, egna koder, och egna sällskap och möten, på torgen och vinkrogarna. Och man månar sig om den egna karriären, och det är hat och förtal och konspirationer och kamp om furstens ynnest. Ja ett jävla kattrakande helt enkelt.

Jag råkar känna en del magiker; jag kan inte undgå det, jag jobbar ju åt samma universitet som håller kurser för dem. I min gröna ungdom gick jag dock inte magikurser, utan kurser i språk och gamla legender. Så jag träffar ibland gamla bekanta som nu är magiker, och jag stryker dem medhårs och låtsas tala samma språk; bäst så, annars blir man väl svartlistad och förklarad varg i veum. De är bra på sånt, magikerna: brännmärkning, bannlysning och pestflaggning, och så fram med demonnedkallningen, mumlandet av besvärjelser och ritandet av exorcistiska tecken.

---

Det låter ju som en förfärlig tid att leva i, med domedagsprofeter och magiker och staden ska brinna och allt, men på det hela taget är det inte så illa, livet här i Babylon. Solen går fortfarande upp om morgnarna, fåglarna flyger, träden växer i parkerna. Barn leker längs gränderna, husfäder återvänder hem till ett dukat bord, unga människor blir kära. Floden rinner genom staden, friska fläktar drar genom gaturummen. Karavaner passerar genom Ishtarporten, offerröken stiger från templen. Solen går upp och solen går ned. Det sägs i en profetia: "Himlen ska bli som järn över era huvuden, och marken som koppar under era fötter". Men marken är inte koppar, den är jord. Och himlen är blå.

Så livet går vidare, och nog kan man skapa sig ett gott liv här i Babylon. Bara man har sans och måtta, sinne för proportioner; då kan man hålla ett gott bord och träffa sällsamma människor, skapa sig en vänkrets och allt det där. Leva som en medborgare.

Eller så kan man vara magiker, tolka tecknen till det bästa och bli fursteslickare - eller så kan man vara profet och slunga ut förkastelsedomar över allt och alla - eller så kan man vara eremit, som jag.

Här finner du slutet på denna följetong.