söndag 16 augusti 2009

Dikt: Plågan är en drog


Härmed en dikt om tvångstankar, självplågeri och botemedel mot sådant.

Jag plågar inte mig,
jag drogar inte mig;
att plågas är att drogas,
självplågan är en drog.

Att tänka negativt
är att njuta i tysthet,
att tänka positivt däremot
är livets hemlighet.

Jag vill inte plåga mig,
nej hellre belöna mig,
att ta ett andetag, att tänka
på nåt konstruktivt.

Jag tar ej längre nån drog,
sjunger heller "My Sweet Lord",
går ut i gröna marker
tar emot himlens ljus.

Ljus från kyrkofönster,
från UFO-strålkastare,
ljus från solen själv,
från soldevan som skänker guld.

Jag drogar inte mig,
jag plågar inte mig,
jag möter hellre livet glatt,
jag andas, jag är fri.


(Ni har just läst en Svenssondikt. Fler dikter av min hand finner ni här.)

7 kommentarer:

Nordbo sa...

Ja, men:

I vinterns vita kyla,
I nattens kalla famn
Förtrollad av den svarta himlen
Oh, djupa ljusavgrund.


Eller något i den stilen.

Nordbo sa...

Hmm vad menar jag? Det var otydligt. Det var ingen kritik, utan ett slags svar till din inrikning på ljus och det positiva. I mörkret öppnar sig oändligheten i stjärnhimlens djup, medan ljuset begränsar visionen till det näraliggande.

Anonym sa...

Skugga kan vara vacker, men bara som kontrast mot ljuset.

Natthimlen är vacker, just därför att STJÄRNORNA lyser på den. Svart sammet är vacker om den kantas med silver, inte annars.

För mycket ljus kan blända, det är sant. Men utan ljus dör man.

/svensson

Nordbo sa...

Ljus kan vara vackert, men bara i en avgrund av mörker, som natthimlen.
:p


Hursomhelst gillade jag din dikt.

Fredrik F. G. Granlund sa...

Har du slutat med droger beundrar jag dig. Den här dikten beundrar jag inte men uppskattar _som_ en drog. ;-)

Keep up the good work!

Anonym sa...

"Slutat med droger" - ja i så måtto att jag slutat PLÅGA MIG SJÄLV, slutat svepa in mig i den våta, varma filt som heter DEPRESSION och GRUBBEL. At least I'm trying...

Det är det jag menar med "plågan som en drog". Man deppar för att man vill det. Man kan lika gärna tänka: "varför inte tvärtom" och börja BELÖNA sig istället, eller åtminstone hitta friläget istället för att sitta där "med kvaltyngt bröst" (Södergran).

Deppandet, smågrubblet och det där mörka, det kan tjäna som en drog, man GILLAR det på nåt dunkelt vis.

Så att: begäret att deppa osv leder till mörker; viljan däremot, den fria vilja, leder i min bok till ljus. Som jag väl skrev om i dikten, mörker kontra ljus.

Well sådan är min analys. Droger av sedvanligt slag, droger såsom öl och vin och cigarretter, dem däremot gillar jag. Även om jag råkar vara rätt måttlig med dem just nu. Men den som studerar mig noga kan få se mig tömma ett och annat glas och tända en cigg ibland på trottoaren utanför en krog.

/svensson

perraj sa...

Bra skrivet. Den ger mig bilder.
Den ger mig följande insikt:
Det falska jaget söker "MERA JAG".
Droger är en metafor för omedvetenhet.
Varje drog, varje cigg, är något som det falska jaget BEHÖVER för att vara MERA JAG.
Du började med dem för att söka identitet. Och det är vad allt handlar om.
Ju starkare det falska jaget blir desto mera drogat ditt sanna jag.

Likväl: I samma sits kan du säkert se mig, om du "studerar mig noga"..