Algaspel

När man var barn var det ALGASPEL som gällde. Det var sällskapsspel, enklare brädspel. Vissa av dem minns jag än idag från min 44-åriga höjd och här tänkte jag berätta om några av dem.

Ett som jag tydligt minns är "Tjuv och polis". Det var en snygg spelplan föreställande en stad med kvarter utjorda av banker, postkontor, polisstationer och tjuvnästen, se bild. Som tjuv kunde man besöka post och bank och där kvittera ut vissa belopp, alltså RÅNA dem. Kunde man sedan med sin spelpjäs nå ett TJUVNÄSTE innan polisen hann upp en, ja då var pengarna säkra.

Tjuv och polis hade enkla spelpjäser som flyttades med tärning. Det fanns även en POLISBIL som kunde åka snabbare, och det fanns SPÅRVAGNSLINJER som både tjuv och polis kunde ta. Polisbilen var en svart träsilhuett, ni skymtar den till vänster på bilden ovan, en bild jag fått från nätet. I vårt spel försvann nämligen den där polisbilen, kvar blev blott ett minne av denna svarta gåtfulla pjäs... För det är ju så att "det man förlorat besitter man för evigt" - i minnet.

Åter till spelet. Hade man rånat ihop en viss summa kunde man lämna staden antingen via hamnen i botten av spelplanen eller flygplatsen överst. Fin symbolik: man far upp till himlen eller ner åt fanders... Spelet var i alla fall snyggt layoutat och tecknat i den upplaga jag och mina syskon hade, 60-talsvarianten. Jag minns särpräglade pjäser med tjuvansikten, mysiga "tjuvnästen" och så den ståtliga banken i mitten av spelplanen.

Det handlar om ALGASPEL, sällskapsspel, kalla det vad ni vill; "Algaspel" är mitt samlingsnamn för det hela. Och när jag var barn var nästan alla spel Alga: "Alla spelar Alga" hette deras slogan. Och ett Algaspel jag minns och som kanske var lite mekaniskt att spela var PIRATEN. Men det hade snygga låtsasrubiner och pärlor, därför gillade jag det trots allt.

Upplägget var att man som två-fyra spelare hade varsin hemmahamn (Genua, Venedig...) och därifrån skulle segla till den centralt belägna SKATTKAMMARÖN för att där HÄMTA SKATTER: guldtackor, romtunnor, rubiner och pärlor. Bara en viss maxlast fick tas och så förekom slumpfaktorer i form av chanskort och lite annat.

Alltså rätt mediokert. Men snygg spelplan och mysiga skatter, de var roliga att hantera: viktiga saker i min spelvärld, då som nu. Och romtunnorna använde jag senare för att göra gipsformar kring och gjuta tenntunnor av, perfekta att ha som kruttunnor till mina 25 mm napoleonska Prince August-figurer. Tunnorna var cirka halvcentimetern höga och hade perfekt storlek för detta.

Ett annat spel man spelade som barn var MONOPOL. Mer om det här.




Relaterat
Att vara Västerbottensförfattare
Lumpen
Fil kand i indologi
Memoarer