Jag talade här om spel man spelade som barn. "Algaspel" kallar jag det trots att fabrikaten kunde variera. Nu ska det handla om kungen av spel, Monopol.
Mina syskon och jag ägde ett engelskt Monopol, köpt i England av pappa på 50-talet. Det var ett oerhört tjusigt spel med sans serif-typografi, klara färger på gatorna, inte Algas bubbelestetik. Det hade dessutom pjäser i form av silhuettfigurer, tennpjäser föreställande ett lok, ett segelskepp, en Rover och ett Biggin Hill-lok. Och en Crusaderstridsvagn, militärgrön, oerhört illusorisk.
Man lärde sig engelska bra med detta spel: "Take a trip to Marylebone station, and if you pass "GO", collect 200 pounds" - "marriage in family" - "doctor's fees" och allt vad det var.
Billigaste gatorna var Old Kent Road och Bond Street, bruna. Och dyrast var Mayfair och Park Lane, violetta. Ja sicken konst.
Generellt sägs det att när Monopol togs fram så ogillades det av testarna: spelet tog för lång tid, över en timme, och en klar vinnare var svår att utse. Men nu vet vi ju att det är en klassiker. Och själv älskade jag det. En metod som dock kan behövas för att snabba upp spelet är att DELA UT GATOR till spelarna, efter någon halvtimmes spel eller så, detta injicerar nytt kapital. Att bara leva på 200:- per varv är lite för lite.
För övrigt har jag spelat italienskt Monopol också. Rätt ofta faktiskt: mina italienska tremänningar hade lämnat ett spel i en viss sommarstuga. Så efter att ha lirat det gick man och sa "andante sino al Via", "ritriate 2000 lire", "matrimonio in famiglia" och annat dagen lång...
Relaterat
Algaspel, del I
Att vara Västerbottensförfattare
Lumpen
Memoarer från barndomen i Åsele
Bilden föreställer ett engelskt Monopol, snarlikt det jag spelade som barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar