fredag 26 mars 2010

Algaspel (slutet)

Jag har talat om ALGASPEL här på bloggen. Det har varit en smärre artikelserie, scrolla ner om du orkar göra en sådan gymnastisk övning. Härmed i korthet om några brädspel jag inte nämnt än.

"Den försvunna diamanten" var ett synnerligen enkelt spel, bara slå tärning och gå runt i Afrika och vända på brickor, men det hade feeling. Av någon anledningen gillade jag mer att få rubiner och smaragder än DIAMANTEN för då var liksom det roliga slut...

"Nya finans" hade många gåtfulla ord: obligationsdragning, bilacciss, räntesatser och vad mer... Lika ball som Monopol var det inte, det var lite för abstrakt, och att äga tomter i Finans kändes som ett nerköp jämfört med Monopols färgrika adresser.

Men vi hade kul med Finans ändå: det roligaste var att han som ägde spelet, Lillis, hade tagit reservkorten i chanshögen och skrivit "tjenare fläskis" och "hur går affärerna fläskis" på dem - så när man råkade dra dem gällde det att hålla masken, man fick mumla något om "det var något om bilar" och lägga kortet underst i högen, försöka låtsas som om det regnade. Det lyckades inte alltid...

"Nya bondespelet": vi hade en 70-talsutgåva med blommig, proggig estetik men det var OK ändå. Rätt kul mytologi med olika grödor och trappstegen torp, bondgård, herrgård och SLOTT. Småkul men ingen höjdare som Monopol eller Finans.

Vi spelade även ett icke-algaspel som hette "Kapital". Fula plastkoppar som pjäser, rund spelplan, företagsloggor... blev aldrig någon succé.

Succé var dock "Cluedo", om att lösa mordgåta med de illustra professor Plommon, överste Senap, tant Brun och fröken Grön och vad det var. Helsnygg grafik: kort, pjäser, spelplan och små mordvapen av metall (pistol, dolk, blyrör...), ja detta spel hade allt. Klassiker. Kanske inte så finurligt spelförlopp, det var uteslutningsmetoden som gällde, men jag minns ändå detta spel med värme.

(På bilden: fotbollsspelaren Saskia Bartusiak)

1 kommentar:

Johan sa...

Finans var en favorit när jag var liten, sådär tio, elva år, kanske. Bondespelet något tidigare: trappan är fin, men lite enahanda i längden – man kan bara gå upp för den så många gånger innan det börjar kännas tråkigt. Nu spelar jag inte spel, men Finans står fortfarande och tittar ut över vardagsrummet från hyllan.

//JJ

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)