Tänk så märkligt att sjunga en sång i drömmen
och sedan vakna med samma sång:
att fortsätta sjunga samma sång
som man nyss sjöng i sin dröm.
Jag drömde i natt att jag sjöng en sång
och den gick, ja den gick så här...
Rytmen den var som denna dikt,
den var rytmisk, ni fattar nog...
Ja jag sjöng denna sång uti min dröm
fast med lite annan text;
det var intoning på Herren Gud,
det var kosmisk energi.
Jag har bevarat drömmen här,
den lever i denna dikt.
Melodin och rytmen, allting jag fann
finns nu att läsa för varje man...!
fredag 15 oktober 2010
Sången i drömmen (dikt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Etiketter
A-Z
(3)
abb
(29)
aktuellare böcker
(107)
aktufall
(55)
alga
(3)
Antropolis
(17)
apatia
(5)
ar
(7)
att vara Svensson
(100)
Ballard
(10)
begr
(5)
berättelser från Rokkana
(4)
Bhagavad-gîtâ
(1)
bilbabbel
(10)
bild
(18)
bing
(99)
biografi
(4)
bloggish
(20)
Castaneda
(12)
conspi
(10)
Dick
(3)
Eld och rörelse
(26)
en gatas melankoli
(4)
En novell om Babylon
(4)
esoterica
(40)
etni
(5)
fantasi-fantaså-fantasy
(5)
film och TV
(3)
Gripenbergs sol
(4)
historia in nuce
(39)
hårdrocken rockar hårt
(15)
ipol
(13)
Jünger
(12)
konsten att slå en tennisserve
(5)
lite litteratur
(60)
Lovecraft
(10)
Melinas resa
(8)
memoarer
(8)
natio
(50)
ondit
(15)
ori ett lag
(31)
poesy
(37)
politikka
(42)
pr
(45)
Priest
(10)
sanskrit
(14)
sf man minns
(67)
small candies
(89)
Smaragdeburg
(5)
speng
(4)
Stratopias gåta
(48)
sve
(4)
svens11
(10)
tempel
(17)
topp5
(6)
typer
(15)
USA
(6)
uselt
(6)
2 kommentarer:
Skönt skrivet.
När man uppnår ett konstnärligt tilltånd, eller som du beskriver, i drömmen, så är det som om alla ord liksom finns i en slags kokhet men ändå hanterbar massa som formar sig efter hur, nej. inte vi, men dikkten inom oss, vill ha det.
Tänker även på hellströms nya sång, hur han låter de mest omöjliga textrader få en melodi
http://www.youtube.com/watch?v=SypWvVDukXQ
Man befinner sig i trans när inspirationen slår till. Så brukar jag se på det hela.
/svensson
Skicka en kommentar