måndag 10 oktober 2011

Bildreportage: Gideå kyrka


I Egypten har vi kopter, ett slags kristna. Nu har 16 kopter dödats i en protest över en nedbränd kyrka. Fler kristna nyheter idag: ett svenskt konfirmationsläger fick avbrytas på grund av stök, samt osämja bland Ohios amish. Nu länkar jag osökt dessa nyheter till detta bildreportage över Gideå kyrka, en kristen högborg i Norden. svd svd svd svd svd svd dn dn dn ab exp




Vi har i vårt land en del som heter NORRLAND. Där flyter det ÄLVAR, flera stycken. Gideälven är för sin del en av de smärre Norrlandsälvarna, ett diskret flöde men ändå så skönt. Det har sitt namn av orten Gideå i Öviks kommun, belägen några mil inåt kusten norr om Övik.

Gideå har sin kyrka, se bilder. Det är en träkyrka invigd 1815. Altarmålningen är av Karl-Erik Häggblad.



Detta kallar jag ett vilsamt kyrkorum. Atmosfären av trä är påtaglig. Meditation i lantkyrka.


Detta är predikstolens dekor. Guld, rent guld!




Jag gillar verkligen altartavlan. Jag har en grön period nu och tavlan går som synes mycket i grönt. Snyggt med altarduk i samma färg. - Dessutom är ansiktet "blankt" så där som man kunde stilisera det 1959, tavlans tillkomstår. Det ger en originell approach till Kristusbilden.



Kyrkor är inte bara till för att fyllas på söndag. De fyller även funktionen av rum för meditation. Startinlägget i debatten nyss var för ensidigt: H. B. Hammar fattade inte att vi står inför en ny andlig era, en med ökade privatreligiösa inslag. Då måste kyrkorna få finnas kvar som osökta orienteringspunkter i det psykiska landskapet.



Ypperligt snickeriarbete. Poesi i sak.



Detta är Kristendom. Kristus var en vändpunkt i historien. Han är unik vill jag mena. Jag har bloggat om kristendom förut och här har vi min syn på det hela, en esoterisk kristendom som är framtiden. En bra nybörjarbok för kristna mystiker och nytänkare är annars "Samtal med Gud" av Neale Donald Walsch.




Detta är sydportalen. På skylten står det: "Under Carl XIV Johans regering invigd år 1815."


Jag besökte denna kyrka en mulen dag i början av september. Allting var så vardagligt och omärkligt men ändå så gripande. Jag får lust att citera Thomas Grays "Elegi på en lantkyrkogård" (1751):
The curfew tolls the knell of parting day,
the lowing herd wind slowly o'er the lea,
the plowman homeward plods his weary way,
and leaves the world to darkness and to me.




Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf

6 kommentarer:

Helena Palena sa...

Tack för finstämt exposé. Bra med blankt kristusfejs. Då kan man läsa in en madonna där. Jag har varit i Ohio 2006. Vi besökte Amishland. Märkligt. Som på 1600-talet. Kanske jag bloggar om det.

Svensson sa...

Amish: jag har just läst en bok om ideologen Ellen Key. Hon dog på 1920-talet och var typ höger, pacifist, romantiker och teknikfiende. Hennes praktboning Strand vid Vättern hade lite Amishfeeling: ingen telefon, ingen elektricitet, dock vattenburen värme. I övrigt var det fint hantverksmässigt, egenbruk, laga all mat själv osv. Se Ingela Bendts "Ellen Keys Strand" från 2000.

Perra J sa...

Ljuva hemtrakter! Fast i Gideå var jag inte så mycket. Har du vägarna förbi Själevads 8-kantiga kyrka nån gång? Där konfirmerade jag mig, och kyrkan är rätt speciell.

Svensson sa...

Yes! Själevad besökte jag sommaren 2009. Då ägde jag ingen kameramobil. Men ett återbesök, med kamera, kan bli av.

Själevad utsågs till Sveriges vackraste kyrka i tidningen Allers, jag tror 2006. Nog är den exceptionell med sitt läge, sin form och sin interiör alltid.

Perra J sa...

De här symbolerna i våra kyrkor har på senare tid tilldragit sig mitt intresse. Allt kommer från frimureriet. I Fredrikskyrkan i Karlskrona såg jag en dödskalle med korsade benknotor på predikstolen! Vad i h-e (ursäkta)har en sådan symbol i kyrkan att göra? Men det är ingen som ifrågasätter dem.

Svensson sa...

@PerraJ: jag minns att jag reagerade på samma symbol, dock på en sarkofag i Uppsala domkyrka. På denna "död mans kista" passade de dock. Men det går väl mode i symboler också, man var inte så rädd för döden förr kanske? Man hade en starkare tro och rädes inte dödens symboler, ens på predikstolen. Och man ville kanske säga: det Ord som här predikas besegrar döden.

Man har ju också demoner på taket till katedraler: gargoyler. Där får dessa monstra sitta och vakta Gudshuset. Lite schizo.