Eurasien -- det är här det händer

Karen Armstrong skriver om islam, Grekland har en skuldkris, Israel växlar ut fångar, Kinas tillväxt avtar, Libyenrebeller har framgång i Bani Walid och FN varnar Syriens president. Dessa saker handlar inte direkt om att de sker i Eurasien, men indirekt. Här följer därför ett resonemang om Eurasien, världens centrala kontinent. Fram till upptäckten av Nya världen 1492 hade all historia av betydenhet ägt rum här. Eurasien fortsatte också att vara viktigt och är det än idag. Man bör dock komma ihåg att detta komplex består av fyra delar - Europa, Mellanöstern, Kina och Indien. exp svd

Inledning

Låt oss tala om Eurasien.

Här har vi flera delar att skärskåda. Först har vi Europa. Europa är en klart urskiljbar historisk komponent anser jag: påvedömet, Habsburg, Napoleon, Hitler och EU. Men rötterna går tillbaks längre än så. Antikens Romarrike hade för sin del den statliga tyngdpunkten i Europa. Europa var det geopolitiska kärnlandet. Besittningarna i Mellanöstern var en periferi av erkänt viktig ekonomisk betydelse (men ej geopolitisk). Europa är från antiken över medeltiden till våra dagar en realitet, en av flera byggstenar i pusslet "världen".

Så vad har vi för fler komponenter i Eurasien, vilka nischer eller kretsar har världshistorien utspelat sig på i övrigt?

Asien är för sin del ett alltför vitt begrepp. Asien består egentligen av tre klart urskiljbara nischer, geografiskt som historiskt: Mellanöstern, Indien och Kina.

Till Mellanöstern hör även Afrika norr om Sahara. Ser vi temporärt till världen i övrigt har vi då som nischer eller kulturkretsar Afrika söder om Sahara och Nord- respektive Sydamerika, samt perifera områden som Australien och Sydpolen.

Detta är alltså vad världen består av historiskt och geografiskt: Europa, Mellanöstern, Indien, Kina, Afrika söder om Sahara, Nordamerika och Sydamerika.
Här ska vi dock koncentrera oss på Eurasien:

. Europa
. Mellanöstern
. Indien
. Kina

Vad kännetecknar dessa fyra som subjekt, som byggklossar, som mer eller mindre avgränsade kulturer genom historien?



1. Rötter

Vilka är, att börja med, Europas rötter? Jag har redan nämnt dem men vi tar det igen. Romarrikets nationsbyggande skedde i Europa; de östliga territorier man tog hade redan mognat inom Perserrikets ram och återtogs snart av det i namn av Kalifatet. Europas rötter förutom Romarriket är Karl den stores rike, Habsburg och Napoleons välde samt möjligen Nazityskland och EU. I öster har vi även Ryssland som klart hör till Europa.

Mellanöstern då, vilka är dess rötter? Det är Assyriska riket, Perserriket, Kalifatet och Ottomanska riket.

Indien är Ashoka, Muhammad bin Tughluq (1300-talet) och barockens mogulhärskare med namn som Shah Jahan, Jahangir och Akbar den store. Sedan kom det engelska kolonialväldet -- the Raj. Och idag har vi staten Bhârat som fullvärdig arvtagare till de historiska storväldenas Indien.

Kinas historiska rötter går tillbaks till Shi Huang Di och Hankejsarnas imperium från tiden kring Kristi födelse. Sedan har det varit en stabil kontinuitet med dynastier som Tang, mongolerna, Ming och Manchu. Det kommunistiska Kina är dagens arvtagare till allt detta.




2. "Världserövrare" som inte erövrade världen

Detta är klart urskiljbara eurasiatiska kulturer: Europa, Mellanöstern, Indien och Kina. Hur klara dessa byggstenar är ser man lätt om man synar de så kallade världserövrarna i sömmarna. Till dessa brukar räknas Hitler, Djinghis Khan och Alexander. Må så vara. Men de härskade aldrig över världen eller ens Eurasien, de härskade bara över EN kultur. I den mån de sträckte sig över flera hade de likväl tyngdpunkten i en.

Börjar vi med Hitler så var Europa hans förstahansmål; Liddell Hart hävdar att det var amiral Raeder som förespråkade intervention i Medelhavet med påföljd i det nordafrikanska vansinnet. Hitler drogs endast motvilligt till Medelhavet uppges det (Liddell Hart 1988). Man kan vidare hos Liddell Hart se hur överdriven de allierades rädsla av år 1942 var, rädslan för en nazikniptång från Kaukasus och Egypten. Med denna förmodades tyskarna erövra Mellanöstern och hota Indien men detta var något OKH endast flyktigt berörde, aldrig övervägde som handlingsalternativ (ibid s 186). Ännu ett belägg således för att den nazistiska krigspolitiken prioriterade Europa.

Det gällde alltså världserövrare som inte var det. Mongolernas bestående erövring var för sin del Kina. Alla övriga mongolvinster (Indien, Centralasien, Östeuropa) gjorde man föga intryck på. Någon varaktig stat byggdes inte. Vad gäller Alexander så erövrade han "världen" bara i begränsad, grekisk-antik mening: den av dem kända världen var Medelhavet, Hellas och Mellanöstern. Och Alexander tog förvisso mycket av detta. Men Kina tog han inte. Han visste likt dåtida greker inte ens att det fanns.

Alexander förtjänar epitetet "den store", dock ej namnet "världserövrare". Alexanders inskott i Indien var även högst marginella. (Dock sägs att hans krigande i Punjab försvagade regionen så pass att Chandragupta kunde samla hela Indien under sin spira något senare. Chandragupta härskade 322-298 f Kr och hans son Ashoka 273-232; under den senare konsoliderades väldet över subkontinenten.)




3. Religiös definition

Eurasien rör sig alltså historiskt med vissa nischer: geografiskt är de de kretsar där stater byggs och kultur utvecklas och frodas. De är i Spenglers mening världskulturer: Indien, Kina, Mellanöstern och Europa som vi talar om här. Så vad gäller kultur kan man ju se på religionen och hur den definierat kulturerna ifråga. Naturligtvis hamnar man i cirkelresonemang här: nischerna finns och i dessa nischer verkar de religioner som uppstår. Men religionerna sätter onekligen sin prägel på respektive region. Nischerna/kulturerna/kretsarna (Indien, Kina osv) blir de formar i vilka den religiösa substansen gjuts och framträder som gestalt.

Vilken religion dominerar på varsitt håll? I Europa är det kristendom. I Mellanöstern islam. I Indien hindusim. I Kina är det buddhism (den taoism och konfucianism Kina har är underordnade i det att de saknar svar på den yttersta frågan, vart man kommer när man dör. Buddha ger det svaret, ej Lao Tse och Konfucius).

Att det finns religiösa minoriteter här och där bevisar ingenting. Vilken religion som dominerar var vad som gällde i denna klassifikation.




4. Nutida spörsmål och nischsynsättet

Dessa nischer hjälper oss att avgöra vissa aktuella spörsmål. Som Kinas så kallade hot mot Taiwan. Visst har Taiwan rätt att vara självständigt men historiskt anser jag att Kina har rätt till Taiwan; det tillhör den kinesiska kulturkretsen, det kinesiska storväldet, den kinesiska nischen. Detsamma gäller Korea, där Kina i så fall hade formell rätt att intervenera 1950. Man ville återta en gammal historisk provins. (Koreakriget ses som Stalins påhitt men det hade aldrig gått utan Maos medverkan: vapen från Stalin men manskap från Kina. De ryska vapnen måste man för övrigt betala för till sista patron enligt Mao; källa Bjöl, "En ny världsordning", 1987.)

Indien: varför strider man om Kashmir? Det handlar om indisk enhet, om aktioner inom den indiska geostrategiska nischen. Alla krig här är egentligen att se som ett enda indiskt inbördeskrig, eftersom både Indien och Pakistan är indiska nationer. Etniskt och språkligt är man båda indier, fast pakistanierna skriver med arabisk skrift.

Mellanöstern: alla krig här, från 1945 till dagens Libyenkrig, handlar om vem som ska ha makten i Kalifatets, Perserrikets och Osmanska rikets hävdvunna nisch.

Varför ovänskap Västeuropa-Ryssland, trots "kalla krigets" slut? Det är en splittring som går tillbaka till 395 e Kr, Östroms och Västroms delning. Det är en europeisk affär från början till slut.




5. Så är det

Så måste man se på världen: som bestående av nischer eller kulturer som dessa. Inga andra. Visst sker ökat samarbete, visst har vi globalisering, visst ökar ekonomisk och kommunikativ integration. Men man kan för den skull inte bara sudda ut särarten och historien som lever i dessa kulturer implicit. Hela världen kanske ser på CNN; för den skull pratar inte alla dålig engelska vid middagsbordet.

Religioner och traditionell kultur spelar ännu roll. Internationella bankier, plutokrater och illuminater skulle säkert må om alla männsikor bara såg sig som konsumenter, kedjade till TV:n och livlöst accepterande varje påbud, lobotomerade exempel på "das Man" som villigt låter sig ledas som får. Men det finns, tack och lov, en tröghet i systemet. Än idkar kinesen taosim, än har vi muslimer i Mellanöstern som tillber Gud, än har vi europeiska kristna som glatt sjunger "We are going to meet the King". Där har ni en berggrund ni inte kan nöta ner.

Ska världen integreras mer än idag, ska globaliseringen fortgå, ska det ske med bevarande av särarten i respektive kultur. Kultur och andlighet är morgondagens lösen. Globalisering på materalismens grund är dömd att misslyckas. Den har redan misslyckats vill jag hävda. Den gamla svindeln går inte hem längre. Livet består av mer än att konsumera och lyssna på MSM. Som symptom på det nya har vi INTERNET. Och internet är fritt och sanningen ska göra oss fria.




Litteratur
Bjöl, Erling: En ny världsordning. 1987
Liddell Hart, sir Basil Henry: På andra sidan kullen. Stockholm: Natur & Kultur 1988



Relaterat
Mellanösterns geografi
Eurasien: kärnlandet