lördag 23 februari 2013

Svensson i Nya Tider: Nydahlbok granskas




Jag har tidigare skrivit om den nya, oberoende tidningen Nya Tider. Se här. Det senaste numret är nr 7, vecka 8. Jag fick det härom dagen.


I detta nummer medverkar jag. På uppslaget s 12-13 recenserar jag Thomas Nydahls bok "Black Country" (2012). Nydahl är en oberoende vänsterman som på sistone börjat bli kritisk mot mångkulturen, i Sverige och i västvärlden. Han är ganska unik i detta land i sin roll som beläst, reflekterande iakttagare. Han skräder inte orden; det vill säga, han formulerar sig väl, men i kärnfrågan om massinvandring ska tillåtas fortgå eller om vi måste få diskutera denna avgörande fråga, så ställer han sig på de oppositionellas sida. Massinvandringspolitiken och blindheten inför islamism och invandrat gängvåld, den agendan har nått vägs ände. Och det måste vi i demokratisk ordning få diskutera utan att bli karaktärsmördade.

Så tolkar jag Nydahls vinkel. Han uttrycker sig inte så direkt, han ger inga svar, men modet att problematisera dessa frågor, i boken "Black Country" och på den egna bloggen gör Thomas Nydahl till en unik röst i detta land. Jag skriver det i min recension i Nya Tider. Boken handlar i sig om Nydahls privat finansierade reportageresa till den engelska Birminghamregionen, förr en dynamisk industriregion, nu en postindustriell, social öken där varken engelsmän eller invandrare verkar trivas. Regionen har problem. Är den storskaliga fjärrinvandringen del av problemet? Nydahl svarar inte rätt ut. Han porträtterar en region med reseintryck och citat ur nya och äldre skrifter. Men han gör det så som ingen annan i detta land, i vart fall inte vad gäller traditionella vänsterskribenter, skulle ha gjort.

- - -

The Black Country är en av hårdrockens födelseplatser. Led Zeppelins sångare Robert Plant var från regionen, samt grupperna Black Sabbath och Judas Priest. Som privat reflektion (OK, jag berör det även i min NyT-artikel, men bara en passant) kan sägas att Black Country är en heroisk, ärevördig plats, platsen där hårdrocken uppstod i skiftet mellan 60- och 70-tal. Liverpool, vid Atlantkusten i väster, var som alla vet en popstad, Floden Mersey gav namn på "the Merseybeat", dvs soundet som skapades av Beatles, Gerry and the Pacemakers med flera. Och i Manchester, inte långt från Liverpool och Birmingham, kom en ny popvåg på 90-talet. Men Birmingham kommer alltid att vara känt som en rockstad. En tung rockstad. Blytung.



Birmingham och London var den brittiska metallens legendariska ursmedjor. Att Black Country idag är en dysfunktionell region ska inte hindra mig från att, som Judas Priest-fan, i andanom ständigt befinna mig på pilgrimsfärd till denna nejd i centrala England och dess hårt klingande ässjor.

- - -

Aktuellt nummer av Nya Tider innehåller mycket. Man kan läsa om den socialdemokratiske politiker som via nätet trakasserat SD-kvinnor (Flashbacktråd här,) om den specielle projektungdom som, inhyst hos prinsessan Christina, stal smycken värda 855.000 SEK, om Sydafrika och läget i Syrien mm. Jag tycker som prenumerant att tidningen är värd sina pengar. Hemsida med prenumerationsinfo här.



En ledare i aktuellt nummer har rubriken "Objektivitet är vår styrka". Är då Nya Tider objektiv? Vissa frågar sig det. Jag, som inte är anställd, bara en frilansare, skulle vilja säga att denna tidning ger ett objektivt intryck. Man skriver korrekt och noggrant om ämnen som finmedia struntar i, ämnen som problem med fjärrinvandring, statens ideologiproduktion av Korrekt slag och utrikesfrågor som MSM vinklar eller förtiger. Inom dagens media är NyT en ny aktör, fri från de ingrodda manér och attityder som etablerade tidningar och etermedia har.

Längst ner på sidan 2 står det att NyT är en obunden nyhetstidning. Den "är inte knuten till någon organisation eller något parti". Och detta stämmer. Chefredaktör är Vávra Suk, vice redaktör är Sanna Hill. De var tidigare verksamma på Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Men nu är Suk och Hill inte kvar där. De driver NyT som är en oberoende tidning. De belyser frågor som dagens svenskar vill veta mer om: mångkulturens avigsidor, sammetsdiktaturen, bristen på debatt om vart detta land är på väg. Därför behövs NyT liksom mediala aktörer som Dispatch International, Flashback, Fria Tider och regimkritiska bloggar.

Det är en mediarevolution i det tysta. Gammelmedias tidningar är som Pravda, SVT är som att se Fox News, vänstervariant. Då är det inte så konstigt att nymedia rycker fram och tar terräng.

Relaterat
Pressnytt: Nya Tider
Vaka över ensamheten: Thomas Nydahls blogg
Judas Priest
En dag i maj 2012
Traditionalism

7 kommentarer:

Thomas Nydahl sa...

Jag är mycket tacksam för det du här skriver. Två små saker skulle jag vilja kommentera:

1/ Redan för 25-30 år sedan slutade jag betrakta mig som "vänster". Det är däremot där jag har min ungdoms rötter.

2/ Min kritik av den katastrofala väg som Europa valt och där Sverige är ett extremt exempel har ganska länge formulerats både i artiklar och böcker. 2002 påbörjade jag utgivning av en "politisk geografi" i tre band, där frågorna är av avgörande betydelse.

Detta är bara marginalanteckningar, för jag är verkligen mycket tacksam för det du skriver, både här i bloggen och i Nya Tider. Tack ska du ha! Thomas

Svensson sa...

Tack för klargörandet.

Jag har på Sambiblioteket här i stan sett dina böcker, bl.a "Politisk geografi" samt "Öland en vinterresa" och några till. De stod bland skönlitteratur/Hce. Och redan i 2010 års "Långsamhetens nej" var du förvisso kritisk mot Skånes demografiska omvandling. Jag läser på Kulturbloggen en recension där Rosemari Södergren säger sig gilla boken, dock blir hon konfys inför din kritik av detta. Södergren:

"Ett stycke i boken som gör mig konfunderad är när han [= Nydahl] beskriver en bussresa där han retar sig på ungdomar som bråkar på arabiska och han beskriver slöjklädda kvinnor och hur hans lilla skånska stad inte längre är sig lik. Jag vet inte riktigt vad han är ute efter där. Skulle gärna höra honom utveckla det."

Folk som Södergren, korrekt kulturmänniska typ 1A, väntar sig inte kritik av mångkulturism i en bok som "Långsamhetens lov". Och därför är den så effektiv.

Thomas Nydahl sa...

Tack för tipset. En recension jag missat. Det blir så komiskt. Man är alltså "ute efter" något. Det räcker inte att skriva om problematiken, man måste uppenbarligen också avge an avsiktsförklaring, vilket väl är signifikativt för det svenska offentliga "samtalet" (eller snarare bristen på det).

Det var f.ö. intressant det du skriver om de olika musikaliska traditionerna. Jag har för avsikt att 2014 påbörja arbetet med en liknande bok om Merseyside, med Liverpool som nav. Jag växte ju själv upp med den musiken i Malmö, huvudsakligen Beatles förstås men också numera bortglömda grupper som Gerry and the Pacemakers.

Så jag fortsätter på den inslagna vägen.

Thomas Nydahl sa...

Kika i min blogg nu så får du se vad jag gjort om ämnet!

Hansa- mannen sa...

Tack för en intressant artikel!

Vill bara komma med en liten korrigering; Herman's Hermits kom från Manchester (liksom The Hollies).

När det gäller Birminghams popscen så kan man söka på "Brum Beat". Det är svårt att säga om stadens råa klimat verkligen skapade en hårdare musikstil. De två största sextiotalsgrupperna från staden var nog The Move och The Spencer Davis Group (med Stevie Winwood).

Har förresten läst Ozzy Osbournes intressanta och underhållande självbiografi, där han bland annat berättade att Black Sabbaths hårda musik och mörka texter i mångt och mycket var en reaktion på hippie-erans "Summer of Love". Han menade att det inte var så lätt att känna någon "Summer of love" efter att ha vuxit upp i en ruffig arbetarklassmiljö.

Svensson sa...

Tack Hansa-mannen. Det finns nyanser; det fanns, som du säger, även popband i Birmingham. Vad gäller Ozzy jar jag också hört det där du nämner. Här skriver jag hur han och Sabbath klädde sig som hippies, men flower power som livsstil var uteslutet. San Francisco-låten som besjunger denna stad som befolkad av "people with flower in their hair" hade Ozzy svårt att relatera till, eftersom de enda blommor han såg var de som prydde kistor vid begravningar. Det är en talande bild av "the Black Country" och dåtida misär.

sven sa...

Hårdrockens gyllene år 1969-1973.
Efter det bläää.
Men då.De fyras gäng.
Led Zeppelin Deep Purple Black Sabbath Uriah Heep
Rocken en svart amerikansk uppfinning.
Hårdrocken en vit brittisk uppfinning.

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)