Jordkrönikan, del 4: Egypten

Äventyret fortsätter. Här kommer del 4 av min esoteriska följetong. Den handlar om människans hemliga historia. Det är kontroversiella teorier. Så du som ogillar sådant, du uppmanas sluta läsa här.

Index till alla delar

Drunvalo Melchizedek är en amerikansk författare. I ”The Ancient Secret of the Flower of Life” (del 1, 1998) berättar han ett och annat om den äldsta jordhistorien. Bland annat om Egypten.

I detta avsnitt tänkte jag följaktligen se på vad Melchizedek säger om utvecklingen i det forntida Egypten, med lite utstickare till Sumer och andra platser. Det rör sig om tiden från cirka 10.000 fvt till år 0 och Jesu födelse. Melchizedek anger källan för huvuddelen av sin info som Thoth, den uppstigne mästare som även en sådan som Pythagoras uppgav som guru. Pythagoras kallade Thoth för Hermes. Och att Thoth var denne ”Hermes Trismegistos” är vedertaget inom esoterismen.

Atlantis gick under för 12.000 år sedan. 6.000 år efter det startade Thoth civilisationen på nytt i Egypten [Melchizedek 1998 s 30]. För att höja mänskligheten efter Atlantisundergångens fall skapade Thoth och hans vänner ett Kristusmedvetandefält: "The Christ consciousness grid holds the Christ consciousness for the planet, and if that grid isn’t there, we can’t reach Christ consciousness.” I detta fält ingår tempel och artefakter som Gizapyramiden, Chichen Itza, Teotihuacan och Ales stenar. Och idag, år 2014, kan vi sägas ha uppnått detta Kristusmedvetande. Tack vare fältet ifråga och tack vare att vi velat vandra mot Ljuset.

Och tack vare Kristus. Melchizedek nämner detta i ämnet Kristus, i aspekten manlig respektive kvinnlig energi – och barnets energi, som är en neutral energi. Det ses i triaden Isis, Osiris och Horus; och det ses i triaden Maria, Josef och Jesusbarnet. På jordens Kristusnät står annars Egypten för fadern, dvs för manlig energi, Yucatan och södra Stilla havet står för moderns kvinnliga energi, och Tibet står för barnets neutrala energi. [ibid s 118]

När Egyptens civilisation blommat ut gav Thoth sin kunskap till Pythagoras så att denne kunde starta den grekiska civilisationen. Pythagoras sa själv, oberoende av detta moderna narrativ av Melchizedek, att han av Thoth leddes under den stora pyramiden där han fick lära sig geometri och ontologi. Thoth kallade sig som antytt Hermes i den grekiska kulturen. Thoth lärde även upp Abraham, den semitiske patriarken. Hermes/Thoth blir därigenom det formella ursprunget för många religioner; genom diverse lärjungesuccessioner lärs sådana som Platon och Zarathustra upp. Detta är teorin om ”prisca theologia”, att alla religioner har samma ideella kärna (lat. priscus, (jfr primus), urgammal, uråldrig, forntida, gammal, ålderdomlig).

- - -

I sin bok framför Melchizedek en del allmänt intressant, esoterisk fakta. Som på s 53, där det nämns att naturfenomen som ordnas i tretal inte är en slump. Hit hör triader som elementarpartiklarna neutron, proton, elektron; grundfärgerna blått, rött, gult; tid, rum, materia; alltsammans ett slags heliga treenigheter. – Spiralen sägs vidare vara alla sekvensers urform. Och på s 57 sägs att vårt solsystem är knutet till Siriussystemet. Vi rör oss runt ett gemensamt centrum, spriralformigt åkande tillsammans genom rymden. Detta har även betydelse för mänsklighetens och civilisationens historia. – ”The spiraling motion of the two Sirian stars just happens to be identical to the geometries of the DNA molecule, according to an Australian scientist.” Som ovan, så nedan...!

Jag återger som sagt allmän esoterica av Melchizedek nu. Snart kommer jag till utvecklingen i Egypten. – En oerhört slående upplysning, med science fiction-lika kvaliteter, både plausibel och fantastisk, är denna: vi människor gifter oss i par för att spegla solen, som består av det enklaste grundämnet väte, som har en proton och en neutron. På en värld med sol av helium (två protoner och två elektroner) gifter man sig däremot à la två män och två kvinnor. Den gamla solen Sirius B, som är en vit dvärg bestående av germanium, har för sin del ett system med 32 i äktenskapsekvationen [s 89].

På s 82 ges en fotnot, med hänvisning till Zecharia Sitchin (”The 12th Planet”, ”Lost Realms”, ”Genesis Revisited”) kring hur gammal människan är. Sitchin säger att människan levat på planeten Jorden i 300.000. Thoth och Melchizedek säger: 200.000 år. Oavsett det fanns det andra arter som bodde här före det, som jag visade i kapitel 1. Där sa jag även att människans kosmiska ursprung går 6 miljoner år tillbaka i tiden. – Mer Sitchin-material som återges är detta (Melchizedeks ord):

[The Sumerians] knew exactly what it looked like to approach our solar system from outer space. They knew about all the outer planets, and counted them from outer to inner, as though coming in from outside the solar system. Just as the Dogons showed on the cave wall, the Sumerians described the relative sizes of different planets and described them in detail, as if they were actually passing them in space – what they looked like, the water on them, the color of the clouds. The whole experience was described 3.800 years B.C.!

[s 83]

- - -

Jag övergår nu till utvecklingen i det forna Egypten.

Melchizedek påstår häpnadsväckande saker om denna kultur. Som att det egyptiska templet Abu Simbel med sina kolossalstatyer arbetade med levande modeller. Statyerna avbildar den sanna storleken hos statyernas förebilder: jättar, 60 fot långa, enligt Melchizedek ”varelser på femte nivån”. Vi moderna människor är i så fall på andra nivån. Detta sägs på s 119. På följande sida sägs att tredje och fjärde nivåns varelser, även de avbildade i Abu Simbel, fått sig något lägre statyer, 16 resp 35 fot höga. Men lika fullt autentiskt avbildande förebildernas höjd...! -- Visst låter det otroligt.

På s 121 sägs mer om jättar, samt om de nyss antydda fem nivåerna (egyptiska faraoner hade fem namn, motsvarande dessa fem medvetandenivåer). – Sumer och Egypten började som civilisationer på avancerade nivåer 4.000 f Kr. Sedan degenererade de. På s 122 nämns hur egyptierna och sumererna verkar få en boost av kunskap i ett enda steg (skrivkonst, hydraulik etc.). För att förklara detta talas om precessioncykeln på 25.920 år. Atlantis sjönk halvvägs genom denna, efter 12.500 år, vilket var samtidigt som syndafloden, vilken i sig skedde pga. nedsmältning av istidstäcken. Folk var i dåvarande läge i cykeln mentalt tröga så Thoths (egentligen hans son Tats) brödraskap fick vänta tills tiden var mogen. Mogen var den när tusentals år gått (6.000), och då kunde de ge en människa avancerad kunskap. Då skedde en utvecklingsmässig boost, en ”stair step-evolution”, så som även moderna forskare noterat hur Egypten och Sumer avancerade -- från barbari till tämligen avancerad kultur i ett svep.

Vad hände sedan då? Ja, på s 123 säger Melchizedek att utvecklingen i Sumer leddes av nefilim, detta var modersaspekten i sammanhanget (Enki och Enlil var cassiopejaner enligt Sitchin). Utvecklingen i Egypten leddes av sirianer, fadersaspekten. Sumer och Egypten började enligt Melcizedek utvecklas exakt samtidigt; skolvetenskapens startsiffror ”3.800 f Kr för Sumer, 3.300 för Egypten” är antagligen fel, framhåller han.

- - -

Egypten är alltjämt fokus för narrativet. Vad säger Melchizedek vidare?

Han säger vidare bland att att de äldre mastabapyramiderna är väldigt gamla, äldre än vad skolvetenskapen säger [s 124]. Och i kapitel 5 talas om ockulta symboler i egyptisk ikonografi; från början var de tydliga och distinkta, sedan urartade de. Och på s 127 talas lite off topic om skillnaden mellan att dö, återuppstå och stiga upp (begreppen dying, resurrection, ascension).

Egyptens historia hör ihop med Atlantis. Emigranter från Atlantis, varibland Thoth och hans vänner, grundlade den fornegyptiska kulturen (alltså på den tid som på fackspråk kallas "pre-dynastic Egypt", dvs. Egyptens kultur före de vedertagna 30 dynastierna som började med Menes). Bland annat byggde man Gizas stora pyramid med tankekraft, visualiserad på ett högre plan, men reverse engineered så att den i sin jordiska form skulle se ut att vara materiellt byggd. Detta är den originellaste förklaring jag stött på beträffande pyramidens hemlighet.

Atlantisbakgrund: på Atlantis nordligaste ö, Udal, fanns naacals mysterieskola, ledd av Ay och Tiya, ett lemuriskt äkta par. Osiris var här en god elev: han blev odödlig redan då. Detta föranleder Melchizedek att berätta Osirislegenden. Han förklarar dess innebörder med medvetandenivåer: liv 1, primitiv – dödad, separerad från sig själv som vi nutidsmänniskor – ihopfogad, vilket var lika med odödlighet. Att övervinna döden blev temat för såväl atlantisk som egyptisk religion [s 129].

Strax efter detta sägs att atlantider mindes allt de själva gjort samt vad andra gjort; det sistnämna kan kallas transpersonellt minne. Dagens australiska aboriginies sägs än idag ha sådant transpersonellt minne: allt som händer en i stammen/folket händer immanent alla. Detta kan beskrivas som drömtids-attityden, vad Miguel Serrano skulle kalla att medvetet ha kontakt med astralvärlden. – Thoth uppfann skrivkonsten för att hjälpa folk minnas. Minneskonsten degenererade nämligen vid denna tid.

Kroppens 42+2 kromosomer styr allt, säger Melchizedek, och då inte bara kroppen utan allt i universum. Och de egyptiska gudarna är i antal med mera förknippade till kromosomerna, ett system användbart för ascension och upplysning. Tat-brödraskapet lärde även att det fanns EN gud. Denna lära fördunklades så -- men den kom, under 17,5 år under den 18:e dynastin 1500 f Kr, åter till synes i Akhenatons lära. Akhenaton och Nefertite alstrades för övrigt av Ay och Tiya [s 134].

Akhenaton lärde om EN Gud. Det åskådliggjordes genom att hänvisa till solen, för att dåtidens människor skulle förstå. Akhenatons lära om solen som livgivare, skänkaren av det allnärvarande prâna, symboliseras ikonografiskt av solen givande små ankh-kors. Detta är inbegreppet för evigt liv från solen – Nacaals införde Atlantis nationalblomma lotusen i Indien. Nacaal-brödraskapet fanns i Indien före Buddha (möjligen visat i sanskritordet nâka, m, himmel, smärtfri plats?). I Egypten symboliserade lotusen just Atlantis.

- - -

Melchizedek framför som sagt mycken förbluffande information om det gamla Egypten. Ta bara s 137-139, där det talas om fysiska abnormiteter hos Akhenaton, Nefertite och deras barn; de hade väldigt långa skallar. Det kan även ses på den bevarade mumien av farao Tutankhamon (1.300-talet fvt): bakhuvudet är väldigt utdraget. Det sägs bero på deras anor från Sirius. Det är på s 140-141 som faraonernas så kallade sirianska skallar gås igenom. Sirianska ättlingar som faraonerna sägs vidare ha haft två hjärtan eftersom Sirius är en dubbelstjärna (Sirius A och Sirius B). Och eftersom vår sol är en enkelstjärna har vi människor bara ett hjärta. Tro’t den som vill...

Från det undergående Atlantis räddade sig som sagt nacaalerna till Egypten. På s 142-43 nämns att vissa nacaaler även begav sig till Peru och Tibet. Och även där finns spår i populasen, än idag, av avlånga jätteskallar som dem i Egypten. Att ha evigt liv, som nacaaler som Thoth, innebär annars att man kan lämna sin kropp när man vill, annars vore man ju fångad. En varelse med evigt liv har ett kontinuerligt, obrutet minne av sina liv. – Egyptens historia: faraonen Seti I tog över och raderade Akhenatons insats, ungefär som Kristi gärning motarbetades på hans tid. Och Kristus sa ju, likt Akhenaton, att det essentiellt bara finns en gud.

Akhenaton levde och verkade på 1500-talet fvt. Han lärde ”allmänt prästadöme” (Gud finns inom dig, präster behövs ej). Detta kände sig Egyptens prästerskap utmanat av. – Melchizedeks slutsats om Akhenatons lära är denna: vi vill tillbaks till Gud, det finns kodat i vår DNA. Och det Akhenaton gjorde i sin missionerande livsgärning (tro på en Gud), var att få det hela kodat i Akashakrönikan, och därmed inkodat i vår DNA. Hans mission var framgångsrik även om hans lära kom att formellt utraderas av Seti I.

- - -

Kristus lärde som sagt om EN Gud, likt farao Akhenaton. En förbindelse mellan de två är denna: under sin 17,5-åriga regim skapade Akhenaton en mysterieskola med 300 medlemmar, 300 odödliga som förenades med Tatbrödraskapet. Efter en avsedd väntan på 850 år, till 500 f Kr, begav man sig till Masada i Israel och skapade det essenska brödraskapet. Än idag sägs Masada vara hemvist för detta brödraskap. De 300 bildade den inre cirkeln. Sedan fanns det en yttre cirkel med hang-arounds. Maria var en inre, odödlig, Josef var en hang-around. [s 144]

Maria och Josef alstrade Jesusbarnet interdimensionellt. Man gjorde det genom att meditera tillsammans och kalla ner själen ifråga, Logos. På samma sätt alstrade det lemuriska paret Ay och Tiya, i Egypten, ett barn, långt före det de alstrade Akhenaton och Nefertite [s 119]. Detta barn kan antas ha fört vidare esoterisk kunskap från föräldrarna för att låta den blomstra i Egypten. (Egypten står som sagt för faderlig energi, och det är genom fadern som informationen om Merkaban minns och återvinns. Lost legacy, regained.)

Ay och Tiya, i Egypten, alstrade alltså ett barn interdimensionellt. Denna akt gav alla tre odödlighet. Alla tre ska alltså leva än idag. Melchizedek har säkert träffat dem. Han uppger sig ju ha träffat Thoth. Vi andra kan ta del av Thoths visdom i ”The Emerald Tablets of Thoth”. Dessa Thoths smaragdtavlor är skrivna på hundra olika medvetandenivåer. Där kan man tala om mångfacetterat konstverk.

Nästa avsnitt avslutar denna serie.




Index till alla delar




Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf
Castanedas värld: en ordlista
Glädje

Målning: Robert Svensson