Recension: Drömboken (Swedenborg 1744)

Du är assessor i bergskollegium, uppfinnare och vetenskapare, adlad av kungen och firad av staten. Du reser runt i Europa från universitet till universitet, forskar om nyttigheter inom kemi och fysik, lever på stor fot och "har mätresser", det vill säga horor.

Du är en 1700-tales jet-settare. Du lever det goda livet.

Så en dag, på en krog, får du se en figur i ett hörn som säger till dig: "Ät inte så mycket."

Det var märkligt, en röst liksom ur intet...

Sedan börjar drömmarna. Du har aldrig fört dagbok, på sin höjd en resejournal med torra fakta, men nu måste du börja föra dagbok. Eller snarare nattbok -- för de drömmar du får är av den djupa sorten, innebördsrika saker. Du ser "hideusa spöken" och en naken skräcktant, du känner dig sjuk och vill ha bot, får veta att du luktar illa. Du finner dig stående i "en machine som rördes av ett hjul; dess stänger invecklade mig mer och mer och förde mig upp, att jag intet kunde undkomma", varpå du vaknar. Du drömmer detta (25 mars 1744):

Steg nedför en stor trappa -- omsider var stege -- hel fritt och dumdristigt. Där nedanföre var ett hål som gick i ganska stort djup ner; var svårt att komma på andra sidan, att intet falla in i det hålet. Voro på andra sidan personer, dem jag räckte handen att komma över. Vaknade. Är faran jag är uti att falla i avgrunden, om jag intet får hjälp.

Denna dröm var ju lätt att förstå. Men så finns där också mer besynnerliga saker, underbart vackra (1 maj 1744):

Kom mig tillhanda ett litet brev som jag betalte före 9 styver. Enär jag öppnade det låg inuti en stor bok med rent papper och mitt uti många sköna dessiner; det övriga var rent papper. Där sått ett fruentimmer på vänstra handen, som sig flyttade på högra och blädde i boken, och dessiner kommo fram. Jag tyckte det vara meningen av brevet att jag skulle i England låta rita en hop sådana dessiner eller mönster. Fruentimret hade en ganska bred gorge (= barm) och på bägge sidorne ända ned hel bar; hudet var glänsande som glaserad, och på tummen var en miniatyrmålning.

Som vi ser försöker han tolka även detta, den gode Swedenborg, vars "Drömbok" jag här citerar ur. Det skulle vara ordning och reda i hans värld, allt skulle genomlysas. Och visst har allting innebörd, det lärde vi ju oss av den korrespondentlära han senare utvecklade, ett slags plotinism som försöker fånga urbilden i avbilden.

Ännu en fascinerande dröm är denna, från 16 juni samma år:

Fördes mig representation av mitt förra leverne, och huru sedan jag gick där avgrunder voro på alla sidor och att jag vände om. Då kom jag i en ganska härlig lund, besatt överallt med skönaste fikonträ i skön växt och ordning; på en tycktes där vara kvar vissnande fikon. Lunden var med gravar omstängd, dock intet den sidan jag var. Jag ville över en spång som var högt jord och gräs på, men jag vågade mig intet för farligheten skull; såg något stycke därifrån ett stort och ganska skönt palais med flyglar, där ville jag taga logement. Tyckte mig att alltid hava prospekt av lunden och gravarne; ett fönster långt ut på flygeln var ock öpit, där jag tyckte ville hava mitt rum. Betyder att om söndagen jag skulle vara i det andeliga, som betyder den härliga lunden; palais lärer vara min dessin av mitt arbete, som syftar åt lunden, dit jag ärnar därmed att se.

"Fikonträd" ska visst betyda något religiöst, trädet kallas ju rentav ficus religiosa. Tänk också på Buddha som blev upplyst under ett sådant träd. Dylika korrespondenser är legio i Swedenborgs senare verk; han skriver bland annat om vad olika konkretioner i Bibeln har för innebörd, som "vit häst" (= förståelse av ordet både till dess goda och sanna).

- - -

Swedenborg har levat som tanklös materialist, som snusförnuftig vetenskapare och positivist. Nu öppnar sig en ny värld för honom, en värld med gloria och glädje, mörker och avgrund, nåd och botgöring. "Gudi vare allenast lov och ära": han drömmer flera gånger hur han knäpper händerna och att en ängel lägger händerna runt om, trycker åt liksom för att säga åt honom att be intensivare.

Han tolkar drömmarna så gott han kan, förstår att han måste lägga om sin livsföring. Sedan de intensivare drömmarna upphört fram på hösten inser han att han måste bli andlig forskare, måste övergå från positivism till esoterism. Han tar avsked och lever som privatman, lever i ljus och glädje på sin gård i kvarteret Mullvaden på Söder. Han skriver digra arbeten på latin, inte alltid så läsvänliga ens i översättning, men de har en sann grund, är en stråle av det eviga ljuset: Lux Aeterna.

Han fortsätter också att drömma och får visioner av himmel och helvete. Ja, han kan se detta även medan han är vaken, kan se andevärld parallellt med vår materiella värld, vår "naturliga värld" som han kallar den. Slutligen dör han, mätt på år och ära, blir berömd över hela världen och gravsätts i Uppsala domkyrka -- efter ett tag, drygt 100 år efter det han dött.

"Jag såg ljuset" skriver han i slutet av "Drömboken", här i Per-Erik Wahlunds redigering. Boken har fördelen att vara skriven direkt på svenska, är ej översatt från latin. Det är också en människa i kris som skriver den, han är "alone on a wide, wide sea", lost in the forest. Vad man än vill tro om dessa visioner så är det en sann bok.




Relaterat
Vivekânandas liv och budskap
Castaneda

Målning: Robert Svensson