Recension: Det röda massanfallet (Gösta Borg 1951)

Här följer en närläsning av Gösta Borgs "Det röda massanfallet". Det är en skildring av tysk infanteritaktik under andra världskriget, av markstridens natur, av psykologiska faktorer i striden och mycket annat. Det skulle kunna kallas en förtäckt memoar av författarens tid vid fronten - han var krigskorrespondent, Waffen SS-organiserad "Kriegsberichter". Men det är mer än så, texten LEVER, den kommer skönlitteraturen nära på sina håll. Men det är en sakprosabok rakt igenom, något uppdiktat kan man nog inte beslå författaren med. Den är autentisk. -- Edit 2018: nu finns det en nyutgiven bok, skriven av mig, om Gösta Borg och annat. Du finner den här.

1. Temperament

Borgs bok är läsbar, ja mer än så: här märks ett TEMPERAMENT och det finner man inte så lätt i litteraturen. Han har en personlig stil helt enkelt. Det må finnas många källor för östfrontskunskap men få av dem har den anda, det pulserande av liv och blod som "Det röda massanfallet" har.

Borg var underofficer i svenska armén före kriget. Om han sedan förde trupp på östfronten vet jag inte. Han var som sagt krigskorrespondent. Men han var bevisligen där, på östfronten. Ett ögonvittne är sannerligen inte fy skam om det avstäms med andra förstahandskällor. Borg var där; med honom i 1941-vändan var ju till exempel den där blivande fackförbundsordföranden, Ragnar Linnér (omnämnd i Bosse Schöns "Svenskarna som stred för Hitler", 1997). Borg säger om sina frontséjourer så här i förordet:

Det material som nu sammanfattas i "Det röda massanfallet" har i allt väsentligt samlats i Polen/Ostpreussen 1944; intryck från de svåra striderna vid Viborg (Tali) i juni samma år och från Ardennerslaget årsskiftet 1944/45 har varit av stort värde. Dessutom har anteckningar från Vinterkriget 1939-40, från Ukraina 1941 och från Baltikum kommit till användning.
[s 14]

Boken var förvisso snabbt skriven. Men Borg i sitt förord "anhåller om att detta välvilligt beaktas". Man kan ha vissa reservationer mot Borg men i övrigt är hans bok belysande. Som:

. när han diskuterar "det taktiska undermedvetna", hur bassar har en viss förpräglad bild av hur strid ska bedrivas vilket omedvetet påverkar hur resulatet, dvs stridsuppträdandet blir (dvs inför AVK var bassarna präglade av FVK, oavsett om doktrinen rört sig bort från skyttegravskrig)
. i påståendet att elden, granatelden är det avgörande medlet för strid. Borg skildrar livaktigt hur finkalibrig eld bara är en smärre utfyllnad av brisadmolnen
. i hävdandet av värdet av flankanfall och gruppering i skydd av flankerande berg och skogar, negligerat av tyskarna under reträtten 1944-45 men av behov för svensk tillämpning inför kalla kriget, och detta blev sedan norm i vår eldöverfallstaktik
. i sina synpunkter på hur en chef (komp, bat) ska bete sig, ex.vis ska denne gärna befinna sig långt fram men för den skull inte i absoluta eldlinjen, nej, att befinna sig i en brännpunkt är det optimala

2. Originell vokabulär

Begrepp som "T-kanal", "vinkelbildning", "terrängsluss" och "zontaktik", allt myntat av Borg, vittnar om ett originellt militärt intellekt. Låt mig bara tillfoga att det inledande kapitlet med "Hur ser det ut vid fronten", med målande skildring av ett ryskt anfall (det som företogs öster om Warszawa sommaren 1944) söker sin like i svensk krigslitteratur. Den följande analysen av hur man överlever i denna eldstorm, ja det är i praktiken vad boken går ut på - att överleva i helvetet. "To Hell and Back" (1949) kallade Audie Murphy sin resa och en liknande titel kunde "Det röda massanfallet" förtjäna.

Borg hade fronterfarenhet. Vad sägs till exempel om detta:

Eldorkanen växer, redan är det dagar - - - tiden är förändrad - - - sekunderna kryper hånfullt över urtavlan - - - splitterregnet brakar ner över en kokande jord - - - du pressar dig mot jorden och gräver med blodiga fingrar - - - luft! - luft! - luft! - och lungorna fylls med damm och spränggas - - - det rusar kallt och glödhett igenom kroppen - ingenting kan bli värre och blir det i nästa bråkdel av en sekund - - -
Dagboksanteckning från den 12 sept 1941; storstrid om brohuvud över Dnjepr
[s 33]

"Det röda massanfallet" söker sin like: en blandning av instruktion för en ny armé och en bild av ett nyss utkämpat fälttåg, en appell för aktiv stridsutbildning och maning till allvar för en hotande fara, Den Röda. Idén med boken torde ha varit att ge svensk armé impulser att omorganiseras för att möta detta hot. Mer om detta strax. Men allmänt så ger boken värdefulla glimtar från det tyska infanteriets strid i AVK, så härmed en närmare titt på detta genom att se på bokens upplägg.

Avdelning I i boken heter "Massanfallet". Och där, i kapitel 1, "Igår och idag", jämför Borg det ryska massanfallet under FVK med det under AVK. I FVK var man dåligt organiserade och skickade mest fram vågor av skytteinfanteri utan tillräckligt understöd av artilleri. Visst hade man framgångar som i Brusilovoffensiven men det hela tog en annan vändning under AVK, dess senare fas, då infanteriet understöddes av massiva pansarformationer och enorma mängder artilleri. Det är denna verklighet Borg beskriver i boken, denna stållavin och trotylstorm. Syftet är att bereda svensk armé att möta detta; boken kom 1951. Oavsett karaktären av instruktionsbok så säger boken mycket om det tyska infanteriet i AVK; det mesta författaren påstår belyses av exempel från östfronten.

Kapitel 2 heter "I Polen juli - augusti 1944". Här skisserar Borg det ryska anfallet sommaren-hösten 1944 med kraftsamling mot Warszawa. Terrängen samt den operativa taktiken berörs. Det hela utmynnar sedan i kapitel 3, "Hur ser det ut vid fronten?", där en resa in i frontzonen under en tänkt fas av sagda slag skildras på impressionistiskt vis. En höjdare. Sedan följer kapitel 4, "Vad sker i det som synes ske?", där Borg betonar granateldens huvudroll (artillerigranater, pansargranater) medan finkalibrig eld spelar förhållandevis liten roll, om än den såklart inte är oviktig. Avdelningen avslutas med en koll på hur den ryske soldaten är: van vid uteliv, klarar sig på lite mat, "ena stunden en glad gamäng och nästa en rasande djävul"...: "Massanfallets soldater" heter kapitlet.




3. Svensk tillämpning

Avdelning II i boken heter "Hur överleva och slå tillbaka?" Här skisseras vissa exempel med svensk utgångspunkt, exempelvis hur ett ryskt anfall i mellansvensk terräng kan gå till. Vi ska kort sagt gruppera i harmoni med terrängen och slå mot pansarkolonnerna från flanken.

Avdelning III, "Det egna anfallet" fortsätter på det svenska temat men hela tiden med inströdda AVK-exempel. Ta bland annat kapitel 20, "Anfall i mörker", där Borg säger att i början av operation Barbarossa slutade man regelmässigt att strida då det blev mörkt. Rena 9-5-jobbet! Man gjorde en rush för att nå vissa lättförsvarade mål och sedan upp med poster och minor och godnatt. Längre fram i kriget lärde sig ryssen utnyttja mörker och tyskarna tog snabbt efter.

Avdelning IV heter ”Bevakning - spaning – stridsledning” och behandlar dylika problem. Avdelning V heter ”Särskilda problem” och tar bland annat upp pansar och strid i stad, två viktiga saker. Avdelning VI, ”Markstridstrupp” filosoferar över hur skyttekompanier och –bataljoner ska vara sammansatta och Avdelning VII tar upp beväpningsfrågor. Borg talar sig bland annat varm för MG 34-42.

Avdelning VIII tar upp utbildning, alltså tillämpningar för hur svensk armé på 50-talet borde träna för att möta rysshotet. Här ser vi bland annat idén om att infanteristen ska gräva en grop som sedan körs över av en stridsvagn: bra tillvänjning. Avdelning IX, slutligen, nämner ett och annat kring hur det är att strida i eget land, se egna civilpersoner som dukat under för beskjutning och repressalier. Men Borg sa att trots vidrigheter måste man stålsätta sig, garden måste hållas uppe mot ryssen, och för det gäller då som nu stridsropet ”Sverige skall leva!” Detta blir bokens slutord.




4. Det finns mycket

"Det röda massanfallet" innehåller verkligen mycket. Den boken blir man inte klar med i en handvändning!

Man kan säga att den innehåller det och det och ändå inte få så mycket sagt. Man måste kort sagt CITERA lite, ge prov på Borgs unika stil. Så jag ger er följande ögonblicksbild av chefer i eldstormen, väntande på infanteri och pansar i kölvattnet av en artilleriförberedelse, ur det ovan antydda sjoket om striderna öster om Warszawa:

I allt detta fungerar trots allt stridens hela mekanism; där är den unge underofficeren som lugnt väntar i sin vagn, handen leker med kanonens riktrattar, ögonen söker i röken, eldorkanen efter den bekanta silhuetten av T 34 - - - där är en ordonansoff som lotsar sin terrängbil fram till den främsta stridsledningsplatsen vore luften aldrig så tjock.

Kampgruppchef är en 30-årig major; ännu innan splittret tagit mark är han i en brännpunkt. Han räcker till för att ta en karl under hakan och för att med insats av alla resurser slå tillbaka, operera bölder och släcka hotande bränder.
[s 23]

Vad gäller "bölder" så menas med detta infiltrerad trupp med eller utan pansar. - Detta var chefer som sagt. Det får mig osökt att tänka på detta med LEDNING, en viktig sak i infanteriets värld. Och om vi snackar kompanichefer så är detta de ideal som Borg listar: tapper men inte dumdristig, kunna leda från fronten men ändå vara nåbar (”befinna sig i en brännpunkt”). Det betyder i min bok att man måste ”walk the talk”, att veta att det man begär av andra är vad man själv klarar av. Och att man tar pulsen på striden där det händer något, beredd att gripa in direkt om det hela kört fast. ”Leda från främre pluton” som det väl heter i svensk doktrin.

En rolig sak med "Det röda massanfallet" är som antytt den specifika terminologi som Borg rör sig med. Han hade sett en ny verklighet och måste hitta nya ord, svenska termer för vad han sett och ville förmedla. Härmed en smärre Borgordlista:

Kontaktinfanteri, krypinfanteri, krypgubbar = infiltrerande förtruppsinfanteri.

Terrängkanal = en väg omgiven av skog, dalbotten omgiven av skogklädda höjder, dvs terräng som kanaliserar anfallet, terräng där fienden med sitt pansar kommer att uppehålla sig och där man (= svenskt infanteri mötande ryssen) inte ska gruppera.

Terrängficka = ex.vis en åker omgiven av skog på tre sidor. En mekaniserad fiende tenderar att rikta in sig på fickans botten och överösa den med eld från striv och artilleri, därför ska man akta sig för att gruppera där och istället uppsöka fickans sidor. Detta må vara självklart idag men det var det inte då Borg skrev boken, då ”det taktiska undermedvetna” ännu hade SLAGLINJEN som ideal. ”Gruppera på linje och manligt möta fienden bröst mot bröst”; detta var en obsolet taktik i masseldens tidevarv.




5. Oefterhärmlig

Vi närmar oss slutet på detta inlägg. Först ytterligare några typiska Borgska begrepp, därefter ännu ett belysande citat.

”Buren eld” resp ”eld med egen rörlighet” är något Borg ofta nämner. Det förra är ksp, grk och annat som truppen bär med sig, det senare är artillerield som är rörlig på så sätt att man kan omrikta pjäsen horisonten runt. Möjligen hör även stridsvagnseld till "eld med egen rörlighet".

”Trupplan vs terrängplan” = på s 136 utvecklar Borg problemet med hur man behåller formationen under framryckning, hur ex.vis en pluton på stridstriangel anpassar sig till terrängen och inte klumpar ihop sig. Till detta kommer fientlig eld som pressar på bakåt-nedåt. En intressant utredning av stridsförflyttningens metafysik! – För att konkretisera kan man säga att trupplanet är en mindre skiva som rör sig på en större skiva, terrängplanet. Detta är en bra bild att ta till när man ska förstå hur grupp-pluton-kompani rör sig i terrängen.

Pansarjakt- (prefix) = ett slags aktivt pansarvärn (kanske en germanism med ”Jagdpanzer” i bakhuvudet)

Stridsrum = har inget med en stridsvagns inre att göra utan betyder här ”en viss terräng en viss årstid sett i förhållande till en viss taktik och stridsteknik”. Med tanke på all variation man kan tänka sig här får man ett stort antal vitt åtskilda STRIDSRUM, kanske ett användbart begrepp för infanteritaktiker.

Eldzon, buffertzon, sluss, terrängstäd = detta var (jämte terrängkanal och –ficka, se ovan) andra element i Borgs system för försvar i svensk terräng, hur liksom terrängen med all sin skog och berg verkade kanaliserande på ett anfall och hur man genom att djupgruppera i zoner kunde möta det hela.

Off, arri = slanguttryck unika för Borg, jag har åtminstone inte sett dem användas någon annanstans. Betyder så klart OFFICER resp. ARTILLERI.

Som sagt är CITAT vad som krävs för att belysa "Massanfallets" egenart. Så jag avslutar med ännu ett, ett som ger en actionladdad bild för hur tyskt infanteri uppträdde under AVK. För att beskriva hur försvaret ska vara elastiskt, hur man brukar VÄXELELDSTÄLLNING, ger oss Borg följande episod från östfronten/Polen 1944:

En by – cirka 50 hus längs vägen försvaras av två tyska grenadjärgrupper, uppsuttna på pansrade, terränggående manskapsvagnar. Ett LMG försvarar byns östra vägmynning, resten för bysidorna. Ryskt krypinfanteri närmar sig i halvcirkel; skottväxling. LMG:t vrålar iväg ett par band, de brungula krypgubbarna drar in huvudet. Det är med ens så stilla att man kan höra hur byn brinner – röken driver bakåt. Underofficeren som för befälet vet vad denna tystnad betyder: bakåt! Uppsittning! Full gas – ut ur byns västra kant – tjong – pang – fientligt pv – men bom!! (tack vare röken!) hårt åt vänster – ned i en hålväg, avsittning – Eldställning! – Skyttarna gapar och drager in huvudet: ett jättesnälltåg vrålar in över horisonten, de glesa tallarna skälver som i dödsångest – och byn brister: de gråvita husen lyser mot en svart jättesvamp, som inom bråkdelen av en sekund rusar ut åt alla sidor; så gör den halt och dess massa rusar uppåt, suger med sig hus, eld, halmstackar, höns, människor – långt efteråt hör man dånet rulla över de flacka kullarna och små stycken av en polsk by strös ut över terrängen. Men de senapsgula har rest sig och rusar in i infernot – de båda LMG:na sprutar ut sin energi – en osynlig lie slår undan benen på många av de anfallande; där slänger en jättehand tre av dem som lealösa klumpar över varandra. Försvarsartilleriet kastar de brinnande byresterna och många av de nya hyresgästerna upp i röken. Underofficeren trycker in sitt kpistmagasin: - Bakåt, uppsittning! Full gas! In i byn; det är sannolikt att hålvägen snart får besök.
[s 69-70]

Relaterat
Trotylstorm i öster (Svensson 2018)
Hassel: Döden på larvfötter