fredag 18 november 2011

Norge, sagornas land


Norge är sagornas land. Senast har vi till exempel filmen "Trolljägaren", en modern skräckfilm med sagovinkel. I en avlägsen norsk bygd skildras trollens verksamhet under nätterna; stilen är dokumentär och det hela verkar rätt roligt, lite "Blair Witch Poroject" möter FX-film. Så man har nära till sagorna i detta land. Som sagoläsare gillar jag även Asbjörnsen och Moes sagor som ibland har episk känsla. "Soria Moria slott" är en favorit. svd svd dn dn exp ab

Norge, sagornas land! Så låt oss bege oss dit. Jag blir er ciceron. Jag tar på mig vadmalsrocken och storstövlarna, tar näverkonten på ryggen och staven i handen och vandrar iväg längs Ångermanälvens dalgång. Sollefteå, Junsele, Åsele, Vilhelmina passeras. Vi lämnar Malgomaj bakom oss, vi går ut på fjällvidden. Snart passerar vi ett röse med en järnplåt som har Norges riksvapen, tre gyllene lejon på röd grund.

Nu är vi i sagornas land. Vi går ner i en dalgång. Och där, i en skog, står en stor bur av stål. Och i den sitter han, riksfången, riksdåren, die blonde Bestie himself: Anders Behring Breivik.

Vilken dåre tänker jag, mörda 77 människor så där. Ja då får man stå sitt kast. Jag skymtar fången bak galler; iförd påsbyxor och lusekofta sitter han i sin bur och äter gröt. Buren omges av vakter, kungariket Norges Fältjägercorps med sina typiska hattar. Den har nämligen en buske med gröna tuppfjädrar, med förebild i de italienska bersaglieris, bergsjägare. Denna hatt togs på sin tid fram av unionsmonarken Karl XV.

Vakterna vaktar Breivik. De är noga med att hindra både hans flykt samt att omvärlden ska meddela sig med honom. Så jag avviker ner i bya, tar in på ett värdshus och beställer en kopp öl. Medan bägaren töms reflekterar jag över Breivik, Norge och allt.

Man kan säga: Breivik har landet i ett visst grepp. Jag ska inte säga "järngrepp". Men vad han gjort påverkar landet. Nyss avgick justitieministern Knut Storberget. Han ska till exempel ha påverkat de mördades advokatrepresentant att dämpa kritiken av statens agerande strax efter Breiviks dåd. Sådant går inte för sig i en demokrati.

Man kritiserar agerandet hos myndigheter och polis mot Breivik, eller deras brist på agerande. Här måste jag säga att kritiken är lite orättvis. Formellt är den korrekt men när en dåre som Breivik begår ett dåd som han planerat i åratal så har han ett taktiskt försprång. Han vet så att säga att det är krig, fienden vet det inte. Han har initiativet, han har handlingsfrihet. Polisen vet inte vad som händer, de saknar operativ strategi. De kan bara reagera på order som, "GM är där och har gjort det", men vad ska de göra då? Släppa allt och jaga en förmodad massmördare?

Såframt man inte har en krigsförklaring på halsen, ja då blir polisarbete som gensvar på en beslutsam galnings dåd till sin natur ofta ineffektivt. Jämför Palmemordet: man kritiserade polisen för dess handlande under mordnatten men vad skulle de göra då? Spärra av Stockholms innerstad? Med vad, hur länge? Det är lätt att kritisera polisen i kölvattnet av ett angrepp av Breiviks typ.

Jag får medhåll av Magnus Norell i denna åsikt. Enligt DN:s Erik Helmerson sa Norell på ett Fores-seminarium nyss detta:
... en särskild sorts terrorism är omöjlig att gardera sig mot. Anders Behring Breivik agerade helt ensam, han var inte kopplad till någon grupp och hade vinnlagt sig om att inte synas på någon terrorradar. Inköp av konstgödsel kan skapa misstankar. Vad gjorde han? Köpte en bondgård.

Terroristen som ensamvarg är extremt ovanlig, konstaterade Norell. Man kanske skulle kunna stoppa honom med extrema kontrollmetoder. Men vem vill leva i ett sådant samhälle? Förenligt med mer demokrati och öppenhet vore det sannerligen inte.

Breivik har landet i ett visst grepp. Alla är ense om att fördöma dådet men vad ska göras konkret? "Mycket konsensus och lite verkstad" sa den norske statsvetaren Petter Hojem om en stortingsdebatt i ämnet. Repliken återges i nyssnämnda referat av ett seminarium hos tankesmedjan Fores. "100 dagar efter Utöya" var artikelns rubrik.

- - -

Hur blir rättegången? Jag skulle vilja säga: tuff. Omhäktningen i måndags, ett slags genrep för det hela, var lätt tumultartad. Och för processen i april är Breivik beredd, han vet vad han ska säga. Att döma av manifestet kommer han att utmåla sig som krigförande i ett krig av multikulturen mot de vita, av kulturmarxister mot traditionalister, av nihilister mot kristna. Att föranstalta massinvandring och sedan tysta dess kritiker med brännmärkning, att hjärntvätta folket så att debatt omöjliggörs, detta är ett krigsliknande tillstånd. Sådan är Breiviks bild av läget och jag tycker den har vissa intressanta drag.

I manifestet har Breivik skisserat sin rättegångsmässiga försvarsstrategi. Har åklagarsidan läst den? Det har de säkert. Har de något att bjuda emot?

- - -

Min öl är uppdrucken. Jag betalar och lämnar värdshuset. Det är dags att återvända hem - hem till Sverige efter detta besök i sagolandet Norge.

Jag går tillbaks till skogen och passerar Breiviks järnfängelse, vaktat av Fältjägarecorpset. Jag tänker på något som sas i Helmersons artikel gällande hur Norge förändrats efter dådet: det har blivit mer likt Sverige. Nämnde Hojem sa nämligen på seminariet att "fler norska politiker har fått livvakt och det har införts ingångsspärrar vid regeringsbyggnaderna". Ökad säkerhet i kölvattnet av dådet alltså, ungefär som USA fick mer säkerhetstänk efter 9/11. I sak är detta oviktigt men det säger något om sentimentet i den tid vi lever i. Det är krigsaktiga tider, spärrar och portar, hårda tider. Fienden lyssnar, en terrorist kan bo i varje buske. Men själv är jag ju härdad som få inför dylikt krigssentiment, jag har ju mer eller mindre levat i det sedan 80-talet och den nystart som kalla kriget fick då. Invasionen i Afghanistan, nertystad av dåtidens svenska MSM-elit och kulturskribenter från DN och Expressen till Aftonbladet, dock reell med ett samtidigt hot mot Sverige på Sovjets nordflank, ja, detta krigssentiment har liksom påverkat mig. Och Falklandsöarna, Beirut 1983, Grenada, lumpen, Gulfkriget och privata krig som "Eld och rörelse" och "Camouflage", fullbordade i jämnhöjd med den multikultismens kulturkamp som nu rasar, gör att jag tar eventuell sentimentsterror med ro. Säg att det är krig, vem bryr sig, det rasar i vart fall inget krig inom mig.

Världen må vara krisartad och krigsaktig men inom mig har jag frid. Så kom an bara, kulturmarxister, plutokrater och bankirer beyond the sea, jag är beredd, jag ska nog bjuda er spetsen!

Med dessa tankar i mitt sinn styrde jag stegen upp ur dalen och ut på kalfjället. Jag korsade gränsen, lovade Herren i himlen och stannade för en dryck ur en fjällbäck. Jokk Bärdryck!

Relaterat
Jag intervjuades av Verldens Gang igår om mitt Breivikbloggande
Breiviks Terra Incognita
Kerubernas svärd
Målning: J. C. Dahl, "Trolltindene", 1823.

15 kommentarer:

Goten sa...

Spännande skrivet och bra analyser.

Att Breivik gjorde grym idrott av sin ondska innebär inte att alla hans samhällsanalyser var felaktiga.

Kanske är det just därför han håller Norge och även oss andra i ett psykologiskt järngrepp.

Svensson sa...

Breivik i sig kan man strunta i men han är ett viktigt symptom på vår tid och dess egenheter. Islamkram, multikulti, massinvandring: dessa fenomen möts i aktuellt dåd och manifest.

Mr Speck sa...

Jag tittar på norska webbsidor då och då för att följa utveckliugen av "7/22" idag förvånades jag över idolkulten av Zlatan.

Har Norge inga egna fotbollsspelare att uppmärksamma viket exempelvis Danmark har.

Ibland verkar Norge mentalt vara kvar i stadiet som en svensk provins.
Då föredrar jag Finlands perkele trots allt.

Svensson sa...

@Mr Speck: Norge inger mig en märklig känsla. När jag var där 1987 var det som att besöka 1977: punken lever, leve anarkin, ner med USA. Det fanns inget av den fart och fläkt man trots allt kunde känna i svenskt 80-tal.

På 90-talet sa för sin del Björn Rosengren att Norge var "den sista Sovjetstaten". Så sant. Idag är Norge "övermåttan berikat" men man har även börjat reagera. Men att få bort känslan av "bakvatten" från Norge kan ta tid.

Nordbo sa...

Jag var en hel del i Oslo en period som avslutades för några år sedan. Det var en norska som drog mig dit. Jag upplevde det inte alls som ett bakvatten. Jag gillar norge och norskor. Norrmännen är också trevliga.

En annan positiv sak är att norges media är frispråkigare än den svenska. På den punkten är Sverige ett riktigt bakvatten. Sverige är mer av DDR än Norge är, enligt min åsikt. Fast hela västeuropa har s
åna problem, medan östeuropa, eller åtminstone Ryssland, till stor del har gått vidare.

Svensson sa...

@Nordbo: det är sant att norskor är vackra. De har det. Sedan kan man väl säga att Norge är förvisso lite punkigt och bonnigt men däri kan det också finnas en vital charm om det vill sig väl.

Norge saknar på gott och ont den svenska polityren och högklassigheten.

Perra J sa...

Norge är per definition ett land i krig. Det är Sverige också. Men vi lever i ett töcken här i Skandinavien, där vi tycks tro att vi kan vara aktörer i krig och samtidigt åtnjuta statusen av något slags demokratisk oförvitlighet.
Som om vi skulle kunna vara kattungar och samtidigt vargar. Både norska och svenska soldater dödar folk i krig – fast någon annanstans.

Fronten är långt borta, och det som sker är till synes bortom vårt ansvar. Men på något vis hemsöker oss denna verklighet, förr eller senare, når till slut ända in i våra trygga vardagsrum.

Det som skedde i Norge kan ske i Sverige också. Krig är vansinne, och det tar sig uttryck på många sätt. Jag tror Norman Mailer skrev romanen ”Varför är vi i Vietnam?”. Man behöver bara läsa den titeln. Någon borde kanske skriva romanen ”Varför är vi i Afghanistan?”...

Anonym sa...

Jag förstår att ni känner er orättvist behandlade, dömda på förhand, utfrusna ur gemenskapen. Det är inte lätt att ha en avvikande åsikt på en arbetsplats eller i det sociala livet, när en sådan gör att man riskerar bli sedd med horn i pannan när man bara yttrat en bråkdel av sin filosofi.
Jag vill därför också gärna delge min filosofi, för att försöka ge mig på att förstå hur ni tänker.
Säg uppskattningsvis att det är 5 % som tänker som ni av befolkningen, och 5 % av befolkningen är muslimer, romer eller judar etc. Övriga 90 % är svenskar, kristna, som växlar mellan att ha en ganska agnostisk, "jag är medlem i svenska kyrkan men bryr mig inte"-attityd och Ulf Ekmans "vi vinner en seger endast genom den Enda Sanna Vägen!". Ja, det kanske är så att så många som 5 % av de "vanliga svenskarna" är Livets Ord-medlemmar, Pingstvänner, Adventister, mormoner eller Jehovas Vittnen.
Det kanske är så att inom dessa djupt troende sammanslutningar så finns det flera falanger som tror på att kvinnor är mindre värda, inte får vara präster, ska vara hemmafruar. Det kanske är så att de tom bildar sina egna församlingar där de lever rövare, utser någon till Kristi Brud osv. Och då är det samhällets roll att reagera starkt, då liksom vid hedersmord eller liknande.
Av alla muslimer så finns det de som inte tror alls till de som är fanatiskt bokstavstroende, och därmed farliga. Lika farliga som Helge.
Stater är inte lika med sin statsreligion och inom en stat kan det finnas en mängd varierande kulturer. Tutsier och hutuer: kristna som mördade pga att belgarna fått dem att tro att den ena "rasen" var närmare den ariska rasen och därmed finare. Tyskarna: kristna. Franco: kristen, och fick dessutom igenom lagar med religionen som alibi mot abort, skilsmässa samt mycket annat inhumant.
Det finns ingenting i islam (eller koranen) som gör den till en farligare eller inhumanare religion än kristendomen (och Bibeln). Det beror på vem som tolkar.
Också lätt att blanda ihop begreppen religion och kultur. Alla svenskar är inte kristna, alla palestinier är inte muslimer. Svensk kultur är inte enhetlig, den kan skilja sig gravt ifrån en liten by i Dalsland där jag växte upp, där homosexualitet exempelvis sågs med mycket oblida ögon, mot Stockholm.
Bara för att man pratat med olika personer som kommer från arabiska länder eller tillerkänner sig en muslimsk religiositet, betyder inte det att man vet en bråkdel om hur muslimer ÄR, hur islam ÄR. Och det är skillnad att ha en kultur och att vara sin kultur, och likaså med religion.
23 % av världens befolkning är muslimer. Ifall de alla var våldsverkande "allah akbar"-kamikazes så hade vi gått under för länge sedan. Även ifall 100 000 "rättrogna" gick samman och bildade garde mot islam worldwide så skulle det vara som en fis i rymden.
En man kunde ju uppenbarligen sprida så mycket våld och hat som Breivik i sin frustration, och resultatet var en större sammanslutning i leden hos de som inte tycker som han, 95 % av samhället, samt att han kommer att förbli utstött och olycklig i resten av sitt liv. Att säga att han hade kunnat verka politiskt, att säga att hans intentioner hade kunnat bli verklighet genom idogt politiskt arbete etc.. nej. Då måste man spränga. För som tur är har våra samhällen lärt av historien, och åsikter som hans skulle kräva hundratals år av lobbyism för att få fäste i den breda myllan. Om någonsin. Då är det diktatur eller terrorhandlingar som kvarstår. Och då är man exakt en kopia av de (Usama bin Laden, Khomeini) som man hatade så hett.
Men vänder man frustration, rädsla att bli utstött och hat till kärlekshandlingar, kristna handlingar mot sina medmänniskor (inte bara de som förtjänar det enligt vad Jesus lärde) så kommer ni se att ni inte behöver gå runt och vara frustrerade, orättvist behandlade och olyckliga. Vi VILL ha er. Ni är värdefulla, unika individer som förtjänar att tas i bruk på alla sätt! Men hat som riktas mot olika folkgrupper kan aldrig tas i försvar.

Nordbo sa...

19 november 2011 00:46

När du talar om hat antar jag att du menar Breivik. I hans fall är det befogat eftersom jag har svårt att se hur någon kan genomföra ett sådant illdåd utan att vara driven av hat.

Men "hat" är också ett propagandeverktyg som används för att demonisera dissidenter. När någon argumenterar mot Sveriges historiskt och internationellt sett extrema invandringspolitik så avfärdas det som ett uttryck för hat. På så sätt slipper man bemöta argumenten.

Anonym sa...

Du har helt rätt - "hat" är min förenkling av något svårare, mer diffust, där man som tillhörande en folkgrupp, en religion eller en viss "ras" utmålas som sämre, parasiterande, lägre stående intellektuellt och kulturellt och ens avkomma ses som ett hot. Något som kommer att leda till inbördeskrig, diktatur, kaos och som till varje pris skall motarbetas.

Är detta korrekt uppfattat?

Nordbo sa...

@19 november 2011 02:09

Nej, det är inte korrekt för min del. Jag anser inte alls att muslimer är sämre än kristna, eller att svarta är sämre än vita, eller att judar av naturen är snikna och inriganta etc.

Pga av den stora invandringen har islam blivit en stor sak i Sverige. Faktum är att jag beundrar många saker hos Islam: de har ett banksystem utan ocker, de har stora sufimästare som Ibn Arabi och poeter som Hafiz mm.

Varför tror jag då inte på det mångetniska samhället? För det första kan man se saken historiskt: då framträder ett mönster där mångetniska samhällen tenderar att bli mycket konfliktfyllda och falla samman. Jugoslavien var ett mångetniskt experiment som föll samman i konflikter. Belgien har stora spänningar mellan två grupper och kommer kanske falla samman. Tjeckin delades i två. Då Sovetunionen föll samman kom stora etniska konflikter upp till ytan. I Sudan finns stora spänningar mellan norr och söder etc etc. Om vi nu ser på utvecklingehn i Sverige så blir det också mer och mer konfliktfyllt sedan några årtionden tillbaka. Etniska maffior slåss med varandra i Malmö. Det finns fler än 100 invandrargetton i Sverige där kriminalitet och och våld frodas. På affes stistikblogg finns mycket fakta och det har srivits flera bövker: Jan Millds "Mångkulturellt facit", Julia Caesars "Världmästarna", "Exit folkehmssverige" etc.

Jag är emot det mångetniska experimentet för att det inte är förankrat i verkligheten, utan i önskedrömmar. I verkligheten leder det till mer konflikter och mer våld. Men även jag uppskattar exempelvis restaurangerna som en del invandrare öppnar. Om vi hade haft en liten invandring av driftiga människor och äkta flytingar så skulle jag nog ha kunnat använda ordet "berikning" utan att vara sarkastisk.

Nordbo sa...

Ett par läsvärda artiklar:

http://www.dn.se/debatt/journalisterna-morklagger-sanningen-om-invandrarna


http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/brottslighet-bland-invandrare-borde-oroa-alla-partier_6272110.svd

Nordbo sa...

Och något från vårt grannland:

http://www.youtube.com/watch?v=rPNO2BVT1NM

Anonym sa...

Breivik har påbörjat sitt korståg.
Många saker är inkonsekventa och utan organisk helhet. Dels borde han erkänna en restaurering av Jerusalems styre, Karl von Habsburg är den legitima tronpredendenten och borde vara åtminstone Titulär-konung.
http://en.wikipedia.org/wiki/Karl_von_Habsburg
.
Israel skall krossas.
http://vimeo.com/11630935
.
http://www.tacitus.nu/historical-atlas/regents/jerusalem.htm
.
Europa måste återuppstå likt ett arkeofuturistiskt Imperium. En Konung. En Herre kan endast erkännas.
http://www.johnthebaptist.us/jbw_english/documents/misc/catalogs/mlr/zcm1_catalog_mlr.pdf
.
Ett sakrosankt krig fortgår.

Svensson sa...

@Anonym 11.46: jag vill inte att Israel formligen "krossas". Vi kan väl behålla den som korsfararstat? Men i övrigt tycker jag korstågsretoriken är intressant. 9/8 i år skrev jag:

"Europas flagga vajar nu över Slagfält Internet. Och det är en korsfana, inte EU:s diffusa stjärnor kring ett tomrum. Europas flagga har rests och kring den samlas de som står för traditionella värden och kristendom och som är emot islamism och kulturmarxism."

Det var i inlägget "Så vind och skörda storm". Det fick ingen effekt då men nu kanske folk får upp ögonen för dess formuleringar. Det vore på tiden. Kontroversiellt, kanske, men det rör sig på en sådan stilnivå att det är juridiskt oantastbart. Kolla själva.

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)