Jenro Klao har kommit till Antropolis och bosatt sig i dess gamla katedral. Men han får inte vara ensam länge, fler söker sig dit, och vi låter Klao själv berätta:
En dag då jag satt i ett av sidokapellen och läste Bhagavad-gîtâ hörde jag steg i kyrkan. Jag klev upp och varsnade i gången en lång herre, som sakta skred fram och såg sig förundrat omkring. Han var mager, hade yvigt rött hår och bar blygrå, sömlösa kläder som gav ett märkligt intryck. En välskräddad man.
Jag kom honom till mötes; vi blev stående inför sydfönstret med sin glasmålning, föreställande Frälsaren som förkunnar läran. Mannen stod där andaktsfull, pekade på glaset och sa:
- Det är fantastiskt...
- Ja, sa jag. Mycket var trasigt här när jag kom men fönstret var helt. Kanske dess aura skyddade det.
- Dess aura? Nja, snarare finns väl strukturella orsaker...
Detta var Gotsis Fripp, teknikern, ingenjören. Vi började gå längs koromgången och såg in på sidokapellens gamla sarkofager, snidade pelare, glasfönster och annat.
- De gamla katedralbyggarna kunde sina saker, sa Fripp. Men också vi kan bygga monument...
Han syftade väl på det Centralverk han skulle bygga. Där och då tänkte jag att denne man kunde bli en tillgång för vår stad.
Fripp blir omsider stadens chefsingenjör, en analytisk maskinbyggare som pendang till den esoteriske Elander Lysion som jag berättat om tidigare i dessa profiler.
Scenen är beredd, dramat kan börja: ska Antropolis bli ännu en skimrande maskinstad eller ska den bli ett grönskande new age-paradis? Eller ska det hela utmynna i något åter annat, något som bara Jenro Klao har planen till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar