onsdag 5 oktober 2011

Skämta inte om Hitler, då är karriären över


Härmed en titt på Lars von Trier som riskerade att hamna inför rätta -- för att ha på skämt ha sagt, ”Jag förstår till viss del Hitler, jag kan sympatisera med honom lite grand”...




Det finns en dansk filmregissör som heter Lars von Trier. Han har nyligen förhörts av dansk polis. Det skriver SvD idag. Och vidare:
Förhöret skedde på begäran av åklagarmyndigheten i Grasse i Frankrike, som vill undersöka om von Trier överträtt fransk lag. Han misstänks för att ha förhärligat krigsförbrytelser, skriver den danska nyhetsbyrån Ritzau."

Det var under presskonferensen i samband att hans film ”Melancholia” visades på filmfestivalen i Cannes i maj, som den danske filmskaparen bland annat sade ”Jag förstår till viss del Hitler, jag kan sympatisera med honom lite grand”.

Sedan uppstod kaos och kakafoni. En mediakarusell av sedvanligt slag tog vid med upprörda kommentarer hit och dit. Ett spel för gallerierna? Nja, Trier fick rejält på tafsen och förklarades ”persona non grata” av arrangörerna. Han hade brutit ett tabu.

von Trier hamnade ute i kylan, blev varg i veum. Och hans förklaringar har varit lite lama. Att säga att allt var skämt har liksom inte tagit skruv. Och den franska anklagelsen har ytterligare skärrat honom. SvD:
Mot bakgrund av anklagelsen säger nu Lars von Trier i ett pressmeddelande att han ”måste inse att han inte äger förmågan att uttrycka sig otvetydigt”.

- Jag har därför beslutat att jag från och med i dag avhåller mig från varje offentligt uttalande, säger han i pressmeddelandet.

- Jag kommer från och med nu bara att koncentrera mig på mina filmer.

Så vad är min kommentar till detta? Primärt skulle jag vilja säga att von Trier är naiv. Han är ingen ordets man. Han är filmare. Därför fattar han inte de oskrivna reglerna för det offentliga samtalet. Hitler nämner man inte ostraffat! Det vet väl alla som läst en dagstidning i sitt liv. Alla med koll på debatten och opinionsläget vet det.

Det åsido: den franska domstolen överreagerar tycker jag. Ett missriktat skämt som leder till "misstänkt för att ha förhärligat krigsförbrytelser"...? Sickna primadonnafasoner. Jag menar, om en Natalie Portman slutar anlita modeskaparen Galliano för att denne också "förhärligat Hitler", det är på en lite annan nivå. Judinnan Portman tog illa upp och sa f--k off. Det var hon väl i sin rätt att göra. Men att dra en sak till domstol som i fallet von Trier?

In toto ser vi här ett uppskruvat sentiment, ett lättretat samhällsklimat. Håll dig i ledet, skämta inte! Det kan kosta dig karriären.

Det är som med Muhammedteckningar: man får inte skämta om Muhammed. Då får man en fatwa på sig. Och man får inte tala väl om Hitler ens på skämt. Då får man en västlig fatwa på sig, en PK-fatwa utfärdad av media och domstolar.

Kom ihåg det, fränder medborgare där ute.

Slutreflektion: vad tur att David Bowie inte turnerar längre. Hade han idag sagt sin 1975-replik, den om Hitler som varandes den första stora rockstjärnan (eftersom han visste hur man domderar massauditorier), så hade Bowie helt enkelt spärrats in på livstid. Garanterat. Toleransen för tvetydiga uttalanden finns helt enkelt inte längre. Vi lever i en humorbefriad, enkelspårig demonokrati som ser spöken på ljusa dagen och låter sig styras av dem.




Relaterat
ab
Edit 6/10: oberoende av mig har Gotiska Klubben skrivit om detta. Han har även ett citat plus bild från Bowies "Victoria Station Incident" i maj 1976.
Bild: "Grosse Halle", planlagt av Hitler som praktbygge i ett efter kriget omdanat Berlin.

3 kommentarer:

Perra J sa...

Dualism. Svart-och-vitt-tänkande. Inget som är knutet till just Hitler, utan vem som helst som i det kollektivas ögon har utfört tillräckligt avskyvärda handlingar. Men det krävs något mer, för det gäller inte för t ex Stalin. Jag känner en svensk som heter Stalin i efternamn (med betoning på i:et, men ändå). Men ingen kan heta Hitler.

Vad som krävs är en insats av media och propaganda. Och media lever så gott på att kunna isolera en ondska någonstans, någon annanstans. Och läsare\TV-tittare lever gott på att kunna definiera sig själva som goda – i kontrast till någon ondska som klart definierats. Och makthavare lever gott på att kunna definiera någon annan makthavare som ond – i kontrast till sig själva.
I DDR kunde makten referera till Hitler: ”DÄR hade ni ondska! Men vi däremot...”.
Medan någon som drog en liten vits om Honecker greps av STASI och fick livet förstört.
Och under Hitlertiden: Vad hade hänt med en person som sa ”Jag kan i viss mån sympatisera med judarna”?

Tabuet är inte att nämna någon viss person, utan att undergräva validiteten i det dualistiska kittet, som håller ihop pyramiden, på vars topp någon sitter, som vill sitta där.

Efter 911 sa GW Bush ”den som inte är med oss nu är emot oss”. Svart eller vitt. Och nu är det tabu att omnämna bin Laden i positiva ordalag, eller att påstå att 911 var en setup. Det är tabu att ens föreslå en ny utredning.
Det har med kontroll att göra. Men det är inte tabu att säga att Bush var USA:s mest korkade president, om kontrollen över massorna bibehålls. Och Hitler var som sagt mästare på att kontrollera massorna...

Perra J sa...

Polariserat svart-och-vitt-tänkande. Dualism. Inget som är knutet till just Hitler, utan vem som helst som i det kollektivas ögon har utfört tillräckligt avskyvärda handlingar. Men det krävs något mer, för det gäller inte för t ex Stalin. Jag känner en svensk som heter Stalin i efternamn (med betoning på i:et, men ändå). Men ingen kan heta Hitler. Inte ens Hitlér :-)

Det mera som krävs är en insats av media och propaganda. Och media lever så gott på att kunna isolera en ondska någonstans, någon annanstans. Och läsare\TV-tittare lever gott på att kunna definiera sig själva som goda – i kontrast till någon ondska som klart definierats. Och makthavare lever gott på att kunna definiera någon annan makthavare som ond – i kontrast till sig själva.
I DDR kunde makten referera till Hitler: ”DÄR hade ni ondska! Men vi däremot...”.
Medan någon som drog en liten vits om Honecker greps av STASI och fick livet förstört.
Och under Hitlertiden: Vad hade hänt med en person som sa ”Jag kan i viss mån sympatisera med judarna”?

Tabuet är inte att nämna någon viss person, utan att undergräva validiteten i det dualistiska kittet, som håller ihop pyramiden, på vars topp någon sitter, som vill sitta där.

Efter 911 sa GW Bush ”den som inte är med oss nu är emot oss”. Svart eller vitt. Och nu är det tabu att omnämna bin Laden i positiva ordalag, eller att påstå att 911 var en setup. Det är tabu att ens föreslå en ny utredning.
Det har med kontroll att göra. Men det är inte tabu att säga att Bush var USA:s mest korkade president, om kontrollen över massorna bibehålls. Och Hitler var som sagt mästare på att kontrollera massorna...

Svensson sa...

Liksom i DDR har vi idag "negativ legitimering": se på fascism och nazism, det vill ni väl inte ha...? - Något positivt att erbjuda har man dock inte, bara tom materialism och konsumism.