fredag 20 december 2013

Slaget vid Narva 1700


Edit 2017: nu har min svenska historik getts ut i bokform: "Ett rike utan like -- Sveriges historia". Härmed en text från 2013 som kom att ingå i den: slaget vid Narva.




Karl XII

Karl XII kröntes till kung i december 1697. Då var han 15 år. Nu hade han envåldsmakten över det svenska rike som dominerade Östersjön. Och grannmakterna trodde att vi var försvagade av att ha en så ung kung så de förenade sig i en pakt; Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland gick samman och förklarade oss krig. Det påminde om 1675 då Danmark förklarade oss krig i en tid av upplevd svaghet. Och på den tiden, 1670-talet, var vi ganska svaga. Vi var dåligt förberedda.

Men det var då det. Nu, inför krigsutbrottet 1700, rådde ett större lugn. Vår armé och flotta var i bättre skick och mobiliseringen fungerade perfekt. Den indelta armén, med ständigt insatsberedda knektar, bestod provet. Karls plan var att slå mot det mjukaste målet först, Danmark. Och man hann knappt stiga iland vid Humlebaek på Själland förrän dansken bad om fred. Sedan vände sig Karl mot Ryssland. Den estländska, svenskkontrollerade staden Narva belägrades av en stor rysk armé under befäl av fransmannen Charles Eugène de Croy. Med sin fältherre Carl Gustaf Rehnskiöld kom Karl till undsättning.




Narva

En svensk armékår skeppades senhösten 1700 till Estland. Karl XII vilade inte på hanen. Han gick till anfall direkt, trots råd, in i det sista, om att avstå från anfall. Svenskarna var framme vid Narva 20 november. Ryssarna belägrade staden Narva med en linje och försvarade denna linje med ännu en, en så kallad cirkumvallationslinje. För anfallet beslöt sig den tjänstgörande ÖB:n, general Rehnskiöld, för ett kraftsamlat genombrott på två ställen av denna yttre försvarslinje. Infanteriet skulle gå i täten för att forcera den stormgrav ryssarna grävt framför linjen; man skulle ta sig över den genom att slänga risknippen, så kallade fasciner i den.

Samtidigt som svenskarnas två kolonner började avancera kom snöyra med hagel som blåste i ansiktet på ryssarna. Detta skymde sikten för deras muskötskyttar och deras artillerister.

Det svenska infanteriet började anmarschen och gav eld på 30 meters avstånd. Så rusade man fram den sista biten, slängde risknippena i graven och bröt in. Försvarslinjen genombröts som planerat på två ställen. Ryssarnas front blev därmed uppstyckad i tre delar. Strid med blankvapen och tillhyggen vidtog. Ryssarnas högerflygel gav vika och trycktes ner mot Narvafloden. Ryssar försökte fly över bron, men den brast av vikten av de tusentals flyende. Många drunknade eller frös ihjäl i vattnet.




Resultatet

De ryska officerarna i Narvaslaget var inhyrda tyskar. Det ryska manskapet ogillade dem. Nu, när det började gå dåligt, slog man helt enkelt ihjäl dem. När detta och högra flygelns sammanbrott uppdagats för de Croy beslöt han att kapitulera. Under tiden plundrade svenskarna de ryska förråden på mat och brännvin. Man hade hungrat under marschen till Narva och nu befann man sig plötsligt i Schlaraffenland. I mörkret började Livgardet av misstag beskjuta Dalregementet. Vissa förluster leds innan dalmasarna lyckades få sitt spel att spela en svensk marsch. [Bengt Liljegren, "Karl XII", s 92]

Kvar att besegra var den ryska vänsterflygeln. Efter ytterligare strider valde även denna att ge upp. Då var klockan två på natten.

Belägringen av Narva kunde hävas och den svenska armén kunde gå i kvarter. Enligt uppgift var ryssarna i detta slag omkring 33.000 man mot svenskarnas cirka 10.500. Det var underlägsenhet 1 mot 3, vilket inte är så dåligt då man enligt boken ska ha överlägsenhet i minst 2 mot 1 då man anfaller. Och enligt samma bok ska man heller inte slåss när det är vinter; sedan 30-åriga kriget hade svenskar dock för vana att slåss på vintern om det fanns möjlighet till seger. Man kan säga att Karl bröt mot regeln om numerär överlägsenhet på samma sätt som U. S. Grant vid Fort Donelson 1862 och Rommel vid ankomsten till Nordafrika 1941: bättre att vara igång och överraska med det man har än att vänta ut i och för sig behövliga förstärkningar, eftersom inget överträffar en taktisk seger. Vitesse, vitesse, de l'activité som Napoleon sa: det är den operationella taktiken som vinner slag.




Relaterat
Åselememoarer
Lumpen
Gustaf Cederström: "Narva" (1905)

1 kommentar:

Anonym sa...

Leve Ultima Thule!

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)