Härmed ett reportage från en dödlig verklighet.
”En man bör leva så att han i varje ögonblick är beredd att dö” sa Konfucius. Det var bra sagt.
Döden talar man inte ofta om. Den är tabu. Döden är ett tungt ämne, men att tänka på döden då och då kan väl inte skada. Jag tycker det är sunt.
Vissa älskar döden. Som legosoldater med sitt ”vive la mort”. Och Edith Södergran i sina sista dikter. Andra vågar inte ens tala om döden, inte ens på dödsbädden.
Man ska inte frossa i död. Inte skapa någon dödskult. Men man ska acceptera döden.
Kort sagt: tänk på döden. Som det står på Härnösands kyrkogård (överst). Och Stampens kyrkogård i Göteborg (undre bilden).
Relaterat
Reportage: kyrkogården
Edith Södergran: krigiskt sinnelag
Bertil Malmberg hedras i Härnösand
Boye: Kallocain (1940)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
4 kommentarer:
"Nous sommes tous mort a vingt ans"
Sjöng den fantastiska sångerskan Dalida på Olympia i Paris 1977.
Det stämde för henne eftersom hon gick ur tiden 1987.
Man kan hitta låten på Spotify.
Rune
Det är ingen slump att medeltida lärda hade en dödskalle på sitt skrivbord.
Idag har vi bara ett sätt att hantera döden, att förtränga kunskapen om vår framtida hädangång. Det här skapar ett enormt dött område i sinnet dit tanken vägrar gå. Det gör att de flesta människor helt enkelt inte klarar av att tänka på exempelvis evolutionsteorin. Det är en bidragande orsak till kulturmarxisternas enorma framgång.
Jag säger som Krishna i Bhagavad-Gîtâ: "I have become Death, the destroyer of worlds..." (Kâlo 'smi, loka-kshaya-kshit pravriddho).
Med andra ord: tack för kommentarerna, döden är ett fascinerande ämne...!
Som sagt är den undre bilden från Stampens kyrkogård. Stampen är en stadsdel i Göteborg. Och denna stadsdel har även gett namn åt den i dagarna krisande mediakoncernen Stampen, belägen i dessa kvarter.
Med andra ord, Stampen torde snart få begravas, kanske på Stampens kyrkogård hahahahahaha...
Skicka en kommentar