måndag 27 februari 2017

Titaniska nejder (dikt)


Härmed en dikt om ruiner, sot och aska. Den heter "Titaniska nejder". Skälet till dess tillkomst är de apokalyptiska tider vi lever i. Ja min själ, slå på gong-gongen och proklamera alltings undergång som en Philippulus i Tintins "Den mystiska stjärnan"...! Så e de ju. Det är tidsandan. Jag har till exempel fått lära mig av "dem som vet" att ser man en militärbil på gatan, då blir det krig; säger Trump något, då blir det atomanfall; säger någon något, ja då är undergången nära. Folk är utom sig, alla går runt i vild frenesi, väntande sig undergång, pansar och blod. OK då, då ska ni få en dikt som speglar det.




1.

Sprit och tabletter
trasiga människor
allt går i bitar
världen går under.

Jag är en zombie
en skugga bland skuggor
"happiness I cannot feel
and love to me is so unreal".

Från mörker till mörker
däremellan eld
och tomhet,
eld och rörelse.

Titaniska nejder
Volvo och Beijer
allt är meningslöst
att dö är att dö en smula.

Allt är sjukt --
att sluta tro på det goda
är att bli god --
dyrka rännstenen.

Dåren är kung
kassakvittot poesi
vardagen konst
mitt liv ett epos.




2.

10 döda i Paris, nu går världen under
10 döda i Ankara, nu går världen under
10 döda i Aleppo, nu går världen under...

Friden över Pompeji,
fluffiga moln på drift över ruinerna där skriken
tystnat för evigt. Pompejus Pompejanus,
svavel från skyn och eldstorm över bukten. Vi bjuder upp
till dans i dimensionen, Shiva Natarâja leder
långdansen i ett hav av flammor, Satanspolkan
går och Horgalåten ljuder i natten,
makabra danser till fet mans ära...




3.

Satanspolka – dödsdans – danse macabre –

Orkestern spelar upp.

”Den västerländska kulturens svanesång”.

Dissonanser och harmonier om vartannat,
ett ledmotiv som fulländas, tvärvänds
och körs baklänges.

Det blåser upp till storm:

- ... torrento!
- What’s he saying?
- There’s a storm coming up.
- I know.

(”Terminator I”)

”Bryt ut, efterlängtade oväder!” (Chateaubriand)

Stormavstånd.

Soundtrack till undergången:
satanspolka – dödsdans – danse macabre.




4.

Allt går i bitar
allt brinner upp
allt är meningslöst
jag vill dö.

Den babylonska skökan väntar
med hårdporr och orenhet
Apollyon slipar sin kniv
Avgrundens Ängel kikar
upp ur sin håla och ler
i mjugg över svampmoln
vid horisonten.

Fyra ryttare spränger fram
död och pest, knax och knurg
nu blir det dans i dimensionen,
satanspolka och We Built This
City on Rock n' Roll.




5.

Ta en extra bulle till kaffet
för det är hårda tider nu,
världen går under i kväll...

Allt går i bitar men det är bra säger
spenglerianen, kulturen måste
gå under för sedan uppstår en
ny epok ur askan, en tid av
tro, hopp och viljestyrka --

magiskt uppstår en ny fas
ur den gamla men först måste
det gamla dö, dö som växten i slutet
av sin livscykel, dö som en organism
som levt färdigt, dö som en gamling --

så dö, gamla kultur och återuppstå som
ett nytt hopp, du nya idealkultur, en
värld där den starke är rättvis,
den svage säker och freden bevaras.

Men först: rökmoln vid horisonten,
aska och ruiner, pansar och blod -- ty
endast så uppstår en rosenskimrande
ny gryning, trallala.




6.

De kommer över fälten,
de är här för att ta över,
Morgondagens Kungar
höttande med sina
ROMANER, de där
som de ligger och läser
fram till klockan fem på
morgonen.

De är här för att ta över
med sina blåljusnyheter
och elände, sådan är lagen,
sådant vill folk läsa om,
visioner av att strypa sin
bror i evigheters evighet.

Morgondagens Profeter
talar om pansar och blod
och jordens undergång
ty så står det skrivet,
apokalypsen stundar, vi
ylar i natten i regn av blod
och stål --

och sedan träffas
vi på Trosa konditori
för sexparty med babylonska
skökan och Sara Slick,
galvanisering och
skallgång.




7.

Atomstormen rasar
nuke 'em till they glow,
then shoot 'em in the dark --

och bomba ruinerna igen och igen med
tusenplansräder, dödsfåglar över
våra städer i ett korståg för Intet.

Mitt sinne är en steril
öken, rykande av betongdamm
från en evig trotylstorm.

Apokalypsen rasar och sedan
återstår internet och tomhet.

En järnspira härskande i evighet
och sedan fade away -- på en
strand -- där en radio spelar --
"So Long Ago, So Clear" med
Vangelis -- och himlen är
grå och vågorna svallar in.




Relaterat
På Tempelberget
Melina Starr, 35, kriminalpolis
Melinas resa
David Nessle skrev "Stadsliv"
Leonard Borgzinner
Carlos Castaneda

Inga kommentarer: