Detta är en dagbok. Skriven av Svensson.
Hämnden är ljuv... helig vrede... Shivadans i dimensionen... dance macabre...
No more Mr. Nice Guy --
Stämpla passet åt folk... läsa lagen... Svenssons lag... nu gäller min lag och ingen annans... det är jag som stiftar lagen... det är jag som dikterar villkoren här...!
Circus Maximus Alchemicus... ”cue the circus music”...
Som Truman 1948... dramatisera sin ståndpunkt i olika frågor... ”give ’em hell”... or, how to shake up a stagnated culture without really trying... dra kungariket ur dyn liksom...
+++
Renodla ståndpunkten. Ja är ja och nej är nej. Inte mer ha trevligheten och gentlemannamässigheten som ledstjärna. "Författare X har skrivit en läsbar essä en gång, så detta måste man minnas när man kritiserar denne för att vara en hovslink" -- denna stil är idag oacceptabel. Idag måste det låta: "författare X är en hovslink".
Sanning ska råda. Som alltid. Nu i ett mer renodlat uttryck. Gloves are off...!
+++
Jag läser nu Ärret efter drömmen (2009) av Horace. Den är mycket bättre än Spårvagnsresor med Mr. Hume som jag nämnde häromdagen. "Drömmen" har fler tyska konservativa klassiker, plus Byron och Atterbom, i läsbart mönster. Detta är essäkonst när den är som bäst. Den ende andre svenske författare idag som kommer nära är Lars Holger Holm, vilket jag nämnde häromdagen, men jag tar det igen. Holm är alltså till förväxling lik Horace i mycket (musikalisk, generationen äldre än mig, litterär bildning, konservativ, ateist). Holm har några fler onödiga retoriska later, det måste noteras, men i övrigt är båda med marginal bra nog för att jag ska hylla dem som nämnvärda predikanter i sommarnatten.
Jag har även läst om Horace' De obekymrade (2019), som jag recenserat förr. Temat är till 90% "svidande vidräkning med matriarkatet". Han får in många poänger i ett tabubelagt ämne. I dagens regim är som alla vet kvinnor (och bögar och invandrare) heliga, de har tolkningsföreträde. Den som utmanar detta utmanar makten, han är rebell. Därför ska Horace för evigt hedras som regimkritiker, trots att han också är establishment. Men hans samhällskritik är vass nog för att ge honom frikort när räfstens dagar kommer.
Igår läste jag även några kapitel ur min egen Astral War (2023). Samt Borderline (2016). Sina egna böcker läser man sällan om. Men ibland måste man, när den information som står i dem är unik. Vilket vrilpower-predikan i Astral War är, och vetenskapsfilosofin i Borderline.
Jag läste igår även gamla tidningsurklipp om fysik och astronomi. Vilket fick mig att leta fram Svarta hål och kosmiska ägg (1980) av Asimov. Det är en rekommendambel bok pga detta: lagom stor stil, och en pedagogisk berättarstil om komplicerade ämnen (= nutida fysik).
Relaterat
Horace som satiriker
Astral War: presentation på svenska
På engelska: Circus Maximus Alchemicus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar