måndag 5 mars 2018

New Interview


Great news, everyone. A new Red Ice podcast with me is out.




I've recently been interviewed by Henrik Palmgren of Red Ice Radio. Here it is. The first hour is free, the second hour needs membership of Red Ice.

In the interview we talk about my latest novel, Burning Magnesium. Then the discussion segues into a look at another book of mine, Actionism. For, they do have things in common, the war novel and my personal philosophy. Like action as being, movement as a state, memento mori and all that.

This is my second interview at Red Ice. Last year, we talked about my essay on sf.

And now we talked about "The Hero's Journey: War, Responsibility and Actionism". Check it out!



Related
The New Interview: "The Hero's Journey -- War, Responsibility and Actionism"
Burning Magnesium
Actionism
The 2017 Interview

måndag 19 februari 2018

About This Blog


This blog has existed for more than ten years now.




This blog is written by me, Lennart Svensson. I'm an author. And here's my biography.

This blog started on November 22, 2007. And now it's February 2018. Thus, the blog is 10+ years old.

The blog is called "Svenssongalaxen" in Swedish. In English, that'll be "The Svensson Galaxy". The youngest galaxy in the universe, young and vibrant. And for a blog, rather mature.

- - -

The blog has entries in both Swedish and English. In the beginning, they were mostly in Swedish. Now it's mostly English entries.

For its part, a book starting my English career was "Ernst Jünger -- A Portrait". After that one, I've published some more books in English. Here's my bibliography.

- - -

Maybe I should link to some interesting entries on this blog. In English.

Here, we find the table of contents. English language posts on top.

Other than that, there are some interesting entries to be found. Like these, posted over the years:
. 2014: some notes about American author Clark Ashton Smith.
. 2015: a sample chapter from my Wagner bio.
. 2015: a short entry about the pictures that Julius Evola painted.
. 2017: a post sketching a main difference among authors, that of being either "a painter" or "a draughtsman".

- - -

So, what shall I say now? This was a post presenting the blog and me. Hope you liked it.




Related
Biography of Svensson
Table of Contents
Redeeming Lucifer
Science Fiction Seen from the Right

tisdag 13 februari 2018

Fantasy Land


This is about a novel.




I've written a fantasy. It was published last year. It's called Redeeming Lucifer.

The plot takes place in Romania 1917. A Russian captain is ordered to recce cantonements for the regimental staff. He approaches a castle and, once there, gets another mission: to go to "The Land" and find a cure for the world's pain.

On Amazon.co.uk we read this customer review of the book:
This is an inspiring and page-turning read for anyone who enjoys fantasy and adventure stories. Writing in the great tradition of epic quests, this author gives genuine meaning to his theme by his obvious deep historical and esoteric knowledge. --- [This is] a very exciting story with acutely observed, flawed characters, brilliantly described battle scenes, and a very satisfying ending!
More info about the book in this post.




Related
Redeeming Lucifer
Actionism
I Declare You the Spritual Superman

lördag 3 februari 2018

Book News: Burning Magnesium (Svensson 2018)


The new book by Lennart Svensson is called Burning Magnesium. The publisher is Logik förlag. It's a novel playing on the Eastern Front of WW2. You can buy it on Amazon.com. Also, it can be bought on Amazon.co.uk. And, for Swedish customers, on Logik.se. -- Edit 28 february 2019: the novel has now been reviewed on the Swedish site Motpol: "For the reader wishing for a war novel that deviates from the moralizing, pacifist pattern, Jünger’s Storm of Steel has long been the obvious alternative. With his work, Burning Magnesium, Lennart Svensson has given us yet another alternative."




Eastern Front, 1942. Arno Greif is sent east to serve in the German army, getting his baptism of fire at Stalingrad. Later, he sees action in Ukraine, Belarus and Warsaw, all of it lethal combat in which Arno rises through the ranks from private to platoon leader. He also takes part in the endgame of Berlin, 1945.

After surviving a time in custody Arno returns to his native Sweden where he becomes a peacetime army NCO. But Germany again beckons him. And he returns there for a career as a private investigator, all the time haunted by his war memories.

Burning Magnesium is a story about the most severe, prolonged campaign of WW2, Germany’s war against Russia. It’s a novel in the great tradition of Sven Hassel, Theodor Plievier and Willi Heinrich. Lennart Svensson is known for his essays Ernst Jünger – A Portrait, Borderline and Science Fiction Seen from the Right. His debut as a novelist was Redeeming Lucifer (2017).


On the back cover of Burning Magnesium, we read:
Brutal battles in the icy wastes of the Eastern Front are lit at night by burning magnesium flares. This gripping novel of war, and the timeless ethos of the warrior, follows Arno Greif, a Swedish volunteer in the German Army. Come with him, from the heady advances of 1941 through to the bitter fighting in the ruins of the Reich in 1945.

Burning Magnesium has clear echoes not just of Junger’s Storm of Steel but also of Solzhenitsyn’s August 1914. Author Lennart Svensson plunges his readers deep into both the operational details of World War Two combat and the mind of the fighting man.

[...]

Written without sentimentality or judgement, Burning Magnesium gives a long-overdue human dimension to the men who fought for Germany in the most brutal and decisive theatre of the Second World War.

- - -

Some quotes from the novel proper could be pertinent.

In this scene, the unit Arno serves in is breaking out from the Kharkov encirclement in February 1943:
They passed some of their own wounded, men from 3rd Platoon who had somehow got there before them. Blood and screams, mad staring eyes, yellow and green bile, white bone and black wounds. Tanz turned a blind eye to the wounded and shouted at his men to keep going.
In this scene, Arno in his barracks muses over the special lifestyle of a warrior:
I’m not disordered chaos. I have a kind of order within me. I’m not prepared to be a lobotomised combat robot, with no face, no name. But besides that, right now I only live for the battle. I’m on the verge of becoming a war machine. Perhaps it’s risky. But I like living on this borderline. -- You have to live on the border, live on the edge. Living on the edge raises you mentally. -- Thus it is. For if someone said to me, ’You’re skating the edge,’ I would answer: ’I am the edge.’
In this scene, we see a snapshot from the battles in western Ukraine, 1944:
The column of armoured vehicles rolled on, over the battlefield, under the descending trajectories of the shells. Attack, always attack; such was Arno’s motto even though the war was going backwards for the Germans in general. He had attacked at Stalingrad, attacked to get out of the Kharkov trap, attacked at Kursk and now they attacked themselves out of the Kamenets-Podolsky Pocket. It seemed to be Arno’s way of being, his essence which he projected onto the environment: always attack. Fire and movement as a state.
And this is a passage from the tearing up of AG Mitte, summer of 1944:
Bright red lines drawn across the sky, a magnesium green shimmer hovering over the land, earth fountains rising at the points of impact, shrapnel and body parts flying, crushed pulp and steel fragments everywhere, black smoke and an echo crossing the plain, bouncing off in the distance and dying out – and it was answered by the roar of the planes, the song of the Panzer machines, the rattle of automatic fire and the roaring of the Nebelwerfer rocket launchers -- a howl out of the abyss like the hellhound Garm in the Edda.

- - -

And so it goes. This is a novel about WW2, about a frontline soldier, about modern bushido and a lot more. It's Actionism, symbolism and epic poetry in prose form.

- - -

Edit 28 february 2019: the novel has now been reviewed on the Swedish site Motpol. Rating it 4/5 the pay-off, in translation, is this:
For the reader wishing for a war novel that deviates from the moralizing, pacifist pattern, Jünger’s Storm of Steel has long been the obvious alternative. With his work, Burning Magnesium, Lennart Svensson has given us yet another alternative.




- - -

Buy the Book on Amazon.com: hardcopy or e-book.

Buy the Book on Amazon.co.uk: hardcopy or e-book.

Buy the Book on Logik.se: hardcopy or e-book.

Buy the e-book on Adlibris.

Buy the e-book on Bokus.




Related
Motpol Review
Actionism
Science Fiction Seen from the Right
Redeeming Lucifer
Borderline
Biography of Svensson




måndag 22 januari 2018

The Sun in the Dark (poem)


Now it's poetry time.




The sun shines in the dark, beaming
through space, illuminating Earth,
lighting my way as I go shopping:

- sun-ripe tomatoes
- solar grain bread
- mellow yellow bananas
- Solisan vitamin drink

Sol invictus! Triumphant Sun!

The sun burns in the dead of space
boils in 5,000, maybe FIVE MILLION
degrees, radiating its heat into the abyss
and reaching our clod of earth, filtering
through the atmosphere, sieving through the air,
shining through a tree and falling on
me as I go home from the store with
solar bread in my basket.




Related (in Swedish)
Intervju med mig på Motpol
Drag åstad till ÅVC på berget

söndag 21 januari 2018

The Michael Moorcock Experience


This is a blog post about an author. And about my essay on sf and fantasy.




Heard about Michael Moorcock?

There’s no danger if you haven’t.

Just read Chapter Ten of Science Fiction Seen from the Right. It will tell you all you need to know.

It’s like this. Michael Moorcock is an English fantasist, born in 1939. Usually, when his work is discussed, it’s all about him having written about the decadent dandy Jerry Cornelius, having edited the magazine New Worlds in the 60’s, and having written a pamphlet against Heinlein.

Thats the gist of Moorcock, mainstream-wise...!

I, on the other hand, in Science Fiction Seen from the Right, focus on Moorcock’s fantasy, his Eternal Champion saga. This epic hasn’t been properly estimated in the literary community.

About this saga I for instance say:
The Eternal Champion is a tapestry of adventure, ontology and moral. The main purpose is entertainment but the saga has a way of sneaking up at you and delivering some profound wisdom. And, to this, some bare-bones nihilism... [however, this] nihilism you have to live with in the Moorcock lands.

There might be some “passive nihilism” in the Eternal Champion saga. Moorcock is no Tolkien. However, Moorcock has many other qualities. He is, indeed, “a myth-maker, an epic fantasist”. And he has written song lyrics for Blue Öyster Cult, like “The Great Sun Jester”: a fine myth that one, a fire clown, going all over the place and lighting up a grey culture.
The chapter in question covers many a good aspect of the Moorcock epic. I also note that Moorcock has some traits in common with Philip K. Dick (1928-1982), uncrowned master of sf. They both wrote short novels, brimming with energy. Then I make this list of what they more have in common:
. Being Men of the Left but not letting this influence dominate their fiction as a whole, making their respective fiction into a tapestry of Life, the Universe and Everything.

. As writers sometimes said to suffer from the hectic pattern of ”having to write another paperback in an instant” but as a mere result the novels seldom came out bad.

. The novels having a slightly repetitive pattern, a kaleidoscope slightly turned around for each new opus, seemingly new and perfectly recognizable at the same time.

. Their novels tend to focus on one hero, venturing out by way of Fire and Movement, the sky’s the limit.
There you have it. Moorcock and Science Fiction Seen from the Right are worth checking up.

Apart from Moorcock my book covers fantasy authors like Tolkien, Dunsany, C. S. Lewis, Lovecraft and Robert Holdstock. And in the realm of science fiction proper it looks at Heinlein, Dick, Herbert, Pournelle, Niven, von Harbou, Huxley, Boye, Bradbury and Borges. All this, and H. R. Giger, are waiting for you in Science Fiction Seen from the Right.




Related
A New Canon of SF
Towards an Understanding of Right-Wing SF
[In Swedish:] Jag och sf-fandom

tisdag 2 januari 2018

Nya Tider -- aktuell tidning


Nya Tider är en tidning. Där jag ibland medverkar.




Nya Tider är en vecklig nyhetstidning som startade hösten 2012. Den kallar sig oberoende och rapporterar om nyheter i Sverige och utlandet, nyheter som MSM tenderar att tiga om. Vinkeln är "Sverigevänlig" och anti-PK. Upplagan sägs nu vara kring 7000.

Själv har jag på frilansbasis bidragit sedan 2013. Här är min tråd på nätupplagan. Den innehåller kortare och längre utdrag ur mina artiklar. Såsom recensioner, krönikor och annat. (En och annan text ges i sin helhet; se länkar nedan.)

Berömmet för Nya Tider ska såklart främst gå till chefred Vavra Suk och andreredaktören Sanna Hill. De har byggt upp tidningen, och de driver den dag för dag, ofta i stark motvind från etablissemanget.



Info för hur man prenumererar ges här. Med prenumeration får man både papperstidning och möjlighet att läsa texter på nätupplagan -- hela texter, inte bara utdrag ur dylika som regeln är för random nätsurfare.

Man har många frilansare som jag. Sedan starten har jag haft drygt 50 texter i tidningen, alltifrån debattinlägg och kåserier till recensioner och essäer. Härmed ett urval:

2013
Nr 7. Recension av Thomas Nydahls ’Black Country’ (2012) (”Birmingham – tredje världen i ett västland”)
Nr 47. Recension av Fredrik Reinfeldts ’Det sovande folket’ (1993) (”Ungmoderaten Reinfeldts politiska vision”)

2014
Nr 12. Debatt (”Tidsandan idag är emot krig”) [hela artikeln på nätet]
Nr 21. Recension av Thomas Nydahls ’Identitärt’ (2014) (”Nydahl granskar identitärerna”)
Nr 51. Debatt (”Globalismen och nationalismen”) [hela artikeln på nätet]

2015
Nr 1-2. Recension av David Baas ’Bevara Sverige svenskt’ (2014) (”Baas granskar Sverigedemokraterna”) [artikelns början på nätet]
Nr 8. Recension av Per Svenssons ’Vasakärven och järnröret’ (2014) (”SD:s lundensiska bakgrund”)
Nr 12. 100 år sedan ’The Birth of a Nation’ hade premiär (”Omstridd film fyller 100 år”) [artikelns början på nätet]
Nr 20. Recension av Anders Jallais trilogi ’Spionen på FRA’ (2010), ’Landsförrädaren’ (2011) och ’Natoagenten’ (2012) (”Anders Jallai – en modern äventyrare”)
Nr 26. 125 år sedan Rütger Essén föddes (”Rütger Essén – oförtjänt bortglömd?”)

2016
Nr 42. Recension av August Strindbergs ’Tschandala’ (”Strindbergklassiker i nyutgåva”) [artikelns början på nätet]

2017
Nr 18. Recension av Guillaume Fayes ’Archeofuturism 2.0’ (”Fayes första roman") [artikelns början på nätet]
Nr 40. Baksidesartikel om Härnösands domkyrka (”Sveriges minsta domkyrka”) [artikelns början på nätet]

Nätupplagan:
. 7 november, recension av Juha Snellmans ’Slavarnas tidsålder’ (”Svensk fantasy övertygar”) [artikelns början på nätet]

Det om detta.

Som sagt startade Nya Tider hösten 2012. Det är drygt fem år sedan. Det är själ att fira. Nya Tider är ett smärre fenomen.

Vill ni prenumerera, gå hit. Jag är inte med i varje nummer, långt ifrån, men ett "standardnummer" innehåller iaf nyheter från Sverige och ofta från utlandet, det kan finnas intervjuer med kända internationella figurer, det ges bakgrunder till situationen i världen här och där. Och det är kulturartiklar av typen recensioner samt texter om svensk historia, med eller utan aktuell vinkel (typ, "idag är det X år sedan händelse Y").




Relaterat
Globalismen och nationalismen -- oförkortad debattartikel av mig på nätet
Mina artiklar på NyT:s nätupplaga
Nya Tiders hemsida

fredag 22 december 2017

Good Reads Lately, December 2017


Hereby some books I've just read.




. Vivekananda, Words of Inspiration (vedanta explained in a reasonably popular, "outreach" vein, inspirational indeed; I loved this when reading Indology in the 90s and to read it again was great, giving you a perspective of the western vs. eastern attitude to spirituality). [Here is a post in Swedish about Vivekananda's life and thought.]

. Drunvalo Melchizedek, The Ancient Secret of the Flower of Life (sacred geometry, Egypt, Atlantis, etc, etc, all by a mystery man claiming to have known and spoken to Thoth, nonetheless, this book is a clear and succinct overview).

. John Wyndham, Stowaway to Mars (a balanced, relatable, quaint space adventure; a plus is given for the Martian setting which is alluring and exciting, and at the same time devoid of too many monstrosities and ugly features, which otherwise can be common when telling of the Red Planet (q.v. Weinbaum, Gordon, Heinlein)). [This is a revised opinion of mine of Wyndham's book, compared to the verdict in this post.]

. Fredric Brown, What Mad Universe (from 1949, the first space opera parody, kinda elegant as such, the realism of a Joe Schmoe meeting the fantasy of a galactic adventure).




Related (in Swedish)
Vivekanandas liv och budskap
Ballard: Super-Cannes (2000)
Bertil Malmberg hedras i Härnösand

lördag 9 december 2017

Min svenska historia


Tidigare i år gav Logik förlag ut min svenska historia, "Ett rike utan like". Den presenteras utförligt på bloggen här. Där finns också länkar till köpställen. -- I detta inlägg ger jag diverse citat och annat ur boken, allt för att övertyga dig som läsare att detta är "boken" helt enkelt -- för dig som är Sverigevän och vill ha en läsbar svensk historia.



Det är en fantastisk bok. -- Den här ska finnas som standardverk hos varje Sverigevän.
Detta sa Magnus Söderman om "Ett rike utan like -- Sveriges historia". Det skedde i Radio Motgift i april i år.

Många har prisat boken, många har läst den. Mer allmän info om boken i detta inlägg.

- - -

Boken är intressant för en vaken svensk. Detta är de etniska svenskarnas historia. Detta är en polemisk historia. I en tid av skriande svenskfientlighet och antivita stämningar står jag upp för det svensk-etniska elementet. Och, ur en etablissemangssynvinkel, är det ingen annan som gör detta i svensk historiediskussion idag.

Man kan säga: vi måste ta tillbaks Sverige. Vi måste återuppliva bilden av det traditionella Sverige. Bilden av Sverige som de etniska svenskarnas land. Och i förordet till "Ett rike utan like" skriver jag bland annat:
Sverige finns. Och etniska svenskar finns.

Traditionen säger att Sverige sedan urminnes tider har funnits som en suverän nation och stat i norra Europa.

Om detta kan du läsa i denna historik över Sverige – en ”radikalt traditionell” historia, en historia som återger både gamla berättelser och legender och senare historiskt bekräftade historier om hur ett litet, segt, uthålligt folk gjort denna centralskandinaviska mark till sin livsmiljö och domän, till sitt fäderneärvda rike. ”Sverige är vårt genom svensk strävan” som Vilhelm Moberg sa.
- - -

Detta sägs i förordet till "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

Detta är den konceptuella basen, grundackordet för hela boken.

Och denna etniska synvinkel går som ett diskret ledmotiv genom hela boken. Låt mig till exempel citera kapitel 8:
Fredrik Reinfeldt nämnde svenskar i maj 2012. Inte bara det; han nämnde etniska svenskar som om de existerade. Detta lyfte oss, detta förde oss ur det skuggornas rike vi levat i sedan 1945 då svenskar skulle förtigas och mörkas.

Man frågar sig om Reinfeldt sa detta för att smickra en vaknande nationalistisk opinion eller om han försa sig. Jag börjar luta åt det senare alternativet.

Nu finns den etniske svensken åter. Vi sju miljoner etniska svenskar har officiellt sett dagens ljus ånyo. Vi har förstås alltid funnits. Det var bara Reinfeldts utsaga i maj 2012 som gav ”etniska svenskar” plats i debatten. Att någon debattör i TV sa att "etniska svenskar" är "ett oerhört farligt språkbruk", det ändrar inget.
Etniska svenskar är idag ett begrepp. Det är vi vita nordgermaner som byggt upp detta land. Hela min bok bygger på denna premiss.

Den traditionella realiteten i svenskarnas existens nämns även i kapitel 5:
Så, ärevördiga medieelit och akademiska historiker, finns Sverige eller inte? Har svenskar existerat som en historisk verklighet sedan urminnes tider? Har gult och blått förekommit som nationella vapenfärger sedan medeltiden? Ropade Karl XII vid Poltava ”svenskar, svenskar” eller inte? – Den som betvivlar detta har ett omfattande förnekelsearbete framför sig.
Detta sägs i "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

Detta är den enda svenska historiebok idag som säger att svenskar existerar som ett särpräglat folk.

Alla andra samtida historiker förnekar det.

Därför bör du, som är etnisk svensk och vill ha en historik där detta etniska perspektiv ingår, köpa "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

- - -

Det är dags för en traditionell svensk historik i den storm av globalism vi lever i.

Mer ur förordet till "Ett rike utan like -- Sveriges historia":
Detta är en traditionell, bejakande svensk historik. Det är en anti-PK, anti-nihilistisk, anti-mångkulturell historisk översikt. Det är berättelsen om de etniska svenskarna som jag, författaren, är en av. Vi svenskar existerar som en specifik grupp inom den germanska stammen och personligen är jag son till svenska bönder, smeder, flottare och snickare. Detta är mitt folk, detta är mitt land; detta är historien om det traditionella Sverige i en tid när varje aspekt av detta förnekas av Makterna.

- - -

Vi svenskar har traditioner. Det skriver jag i förordet till "Ett rike utan like". Och:
Vi har med hantverk och konst, med jordbruk, industri och andlig odling, och med vissa föreställningar, idéer och berättelser skapat ett nätverk av attityder, sinnebilder och narrativ som inte går att utplåna så lätt. Vissa försök har gjorts sedan 1945, och än mer intensivt efter 1968 och under 00-talet. Men att bygga en tradition som den svenska tar hundratals, ja tusentals år. Så den som ogillar det traditionellt svenska, den som vill riva ner vad svenskarna byggt upp under årtusenden, den har en diger uppgift framför sig.
Så är det ju.

Så det är dags att ta tillbaks landet från likspöken och kadaverfrossare.

Dags att återigen säga:

"Flamma stolt, mot dunkla skyar..."

"Sjung, svenska folk..."

"Varer svenske..."

Ja min själ, många nordiska kraftord kommer för mig när jag så här i decembermörkret tänker på mitt älskade Sverige, hånat och släpat i smutsen av ovärdiga makthavare och propagandister. Sverige lider men ännu finns något av den gamla, nationella glöden kvar. Och nu är det nog; nu säger Svea "nej", hon tycks vara på väg att resa sig och skudda stoftet av sig.

Folkets kamp är folkets hopp.

Sverige går ännu att rädda.

För ett fritt Sverige!

- - -

Som sagt har vi svenskar traditioner. Jag tar upp detta tema även på slutet i boken. Då låter det:
Anti-traditionalismen har i sig en kort historia. Den har, som salongsmässigt dominerande fenomen, varit gångbar som längst sedan 1968. Att däremot stå för traditionen, att omhulda den, det är äldre än Hedenhös. Att renovera kyrkor, att odla det svenska landskapet, att gå till gamla skrifter och hämta visdomsord och legender – detta positiva gestaltande är till sin art äldre och mer fruktbart än nihilism, anti-traditionalism och nivellering. Och det gör att traditionens vänner, inte traditionens fiender, kommer att vinna det svenska kulturkriget.

Detta är slutorden i "Ett rike utan like -- Sveriges historia". En radikalkonservativ historiebok om Sverige och svenskarna. Sidantal: 580, hårdpärm.

Mer basfakta om boken, plus länkar till köpställen, ges i detta inlägg.





Relaterat
Radio Motgift recenserar boken
Ett rike utan like
Verner von Heidenstam -- ett liv

tisdag 5 december 2017

I Declare You the Spiritual Superman


As you all know I have a new book out. It's called "Actionism -- How to Become a Responsible Man".




"Actionism" is about a lot of things. Key words are Responsible Man, Memento Mori, Movement As A State, C3 and Action As Being.

So, in presenting "Actionism" you can say that Responsible Man uses willpower and Memento Mori in order to reach mental calm – C3, a state of “Calm, Cool and Collected”. This is the way to be under the new, improved sun in the coming golden age.

This I say.

In presenting "Actionism" you can also say the following.

- - -

The Actionist goes with Movement As A State through the Metropolitan decadence, heading for Antropolitan splendor.

- - -

The Responsible Man embodies Action As Being, lives according to There Is Only Here And Now and performs Movement As A State. He's the sunshine zeitgeist melting the glacier of nihilism.

- - -

By way of will-thought, I exercise supreme power over my being. That’s sovereignty, that’s responsibility, that’s freedom.

By my very existence I wield enormous powers.

- - -

Willpower, zest and faith-in-action is the way ahead.

It’s time for the sunshine zeitgeist to melt the glacier of nihilism.

It’s time for alacrity and drive to sweep away the negativist development in literature, film and the media.

It’s time to stop worship death, time to start worship life and light...

Believe, fight, shine...!

- - -

I declare you the spiritual superman... his name is Responsible Man.




Related
Presentation of the Book
Redeeming Lucifer
Painting by Robert Svensson: "Till Norrlands ungdom" = "To the Youth of Norrland"

onsdag 29 november 2017

Good Reads Lately, November 2017


Hallelujah.




I sometimes read books. Hereby some of my latest encounters.

. Clifford D. Simak, City: a quiet conservatism, the stability of rural life juxtaposed to high tech futurism.

. Cordwainer Smith, The Rediscovery of Man: sci-fi as fairy tales, stylish and a bit weird but overall impressive.

. H. G. Wells, The Stolen Bacillus: one or two stories OK, overall I'm just not blown away by Wells right now.

. John Wyndham, Stowaway to Mars: a story of a Mars trip, written in 1935, playing in 1980, offering the reader adventure and heroism, kind of "middlebrow": well done but rather meaningless, like all Wyndham stories. It should be noted, though, that it's a bit more upbeat than his postwar fiction where doom and gloom is the order of the day.

. Wolfram von Eschenbach, Parsifal: good to have read the main part of it, takes a little time to get used to the style. A classic to return to. In this vein I also like the Mabinogion's Peredur story which might be of a later date but has more of a primordial feel to it.

. Hans Holmér, Loppan: in Swedish only, a fine police procedure story by a guy who was police chief of Stockholm when PM Palme was shot dead in 1986. In the ensuing criminal investigation Holmér's way of conducting it was criticised. So, when Holmér began writing crime fiction in 1990 no one, but no one, believed him in this new role. However, with time it has become evident that he had considerable writing talent, well suited for police fiction. He had a modicum of wit and charm in his (admittedly not uplifting as such) stories of low-lifes, junkies and serial killers. The thing of it is, he knew police work and the "operational jargon" of the book is what makes Loppan into a good read.




Related (in Swedish)
Fler lästips
Vivekânanda
The picture is showing an early kind of computer.

onsdag 22 november 2017

Svenssongalaxen tioårsjubilerar idag


Denna blogg startades för idag exakt tio år sedan.




Denna blogg startades 22 november 2007.

Och idag är det 22 november 2017.

Det betyder att det idag är tioårsjubileum för bloggen.

Och det tycker jag är ganska trevligt.

Det må vara lite "icke-händelse" över detta. Men ändå. Man kan säga att detta är en betydelsefull händelse i Svensson-världen, en märkeshändelse för envar läsare som vill veta mer om mig och mitt.

Ty denna blogg "är" på sätt och vis jag. Denna blogg är Svensson i nätversion i uppdaterbar form.

Med andra ord: Svenssongalaxen är.

- - -

Bloggen startades hösten 2007. Jag hade då först bloggat lite på en bloggplattform som tidningen Expressen tillhandahöll. Jo, de hade det ett tag: bloggsajt med möjlighet för läsarna att skapa sina egna bloggar. Verktyget avskaffades 2010 eller när det nu var. Och redan 2007 var detta för mig mest ett sätt att känna sig för. Jag insåg snart att en blogger-blogg var grejen för mig.

Så när jag började här 22 november 2007 hade jag fått upp vanan lite. Första inlägget är till exempel än idag fullt läsligt...!

Det är en test och mycket kortfattad. Andra inlägget brer ut sig lite mer, det sonderar marken. Det är inte helt tramsigt, ej heller för långt eller omfattande.

Men att hitta stilen för bloggen tog ändå generellt sin tid. "The media is the messeage" heter det ju, och det gäller i viss mån även för bloggandet. Att lära sig vad bloggande är, vad som går och inte går att säga, måste man lära sig med trial and error.

- - -

Man lär sig med tiden bloggandets konst. Men vad exakt en blogg "är", är svårt att säga.

Det är ett mellanting mellan tidning och dagbok, annonstavla och ego-exponering. Bloggen är en unik form och man måste resptektera denna form. Den mest grundläggande regeln, som jag ser det, är konstant uppdatering. Mindre än ett inlägg i månaden får det inte vara. Då förlorar sajten energi.

Jag menar, har man kommit till en blogg där senaste inlägget var för ett halvår sedan eller mer lockas man knappast att läsa vidare.

Det måste hela tiden postas nytt. Det är bloggens välsignelse och förbannelse.

- - -

En bekant sa till mig 2010 att min blogg var svårnavigerad. Det kan jag ännu hålla med om till viss del. Hur få överblick över allt som postats?

Men numera gillar jag på sätt och vis denna vaghet i Galaxen. Den är ett land med diffusa gränser. Men när man väl är där vet man var man är. Man är i Svenssongalaxen och ingen annanstans.

Och här har vi bloggens innehållsförteckning. Först listas engelskspråkiga inlägg, sedan svenska. Listan är selektiv men representativ.

- - -

Några ord om språket för denna blogg. Från början var det svenska. Sedan, hösten 2014, blev det blandat engelska och svenska. Det var föranlett av publicerandet av "Ernst Jünger -- A Portrait" som ju var på engelska. En presentation av den på det språk den skrevs måste till.

Sedan dess är "bloggspråk svenska och engelska" Galaxens policy.

Mixen engelska och svenska är inte optimal. Jag medger det. Och det kan vara lite skevt att jag mest bloggar på engelska medan majoriteten läsare kanske är svenskar. Men jag gör vad jag känner för. Denna blogg är min hobby, en "på känn"-aktivitet som bedrivs utan masterplan.

Principen är, "engelskspråkig bok mm. presenterar på engelska". Utöver det får jag ofta lust att även skriva random inlägg på engelska (som dikter). Men inte så sällan postas en rad nya inlägg på svenska.

Så bloggen svävar lite i språktillhörighet. Men ni får vad det beträffar göra som jag, lära er leva i gråzonen. Så länge varje inlägg i sig funkar på sina premisser (allmän språkstandard / informativitet / stilvilja) så kommer mixen engelska och svenska att bestå här på bloggen.

- - -

Ska man berätta lite mer om bloggens historia kan man säga att den fått sitt ämnesområde vidgat genom åren. Från bokrecensioner och reflektioner över prosaskisser och dikter till memoarer och predikan. Och allt med promo för mina böcker som grundackord. När bloggen startades hösten 2007 hade jag till exempel gett ut novellsamlingen Eld och rörelse. Och jag promotade den då. Och nu är den slutsåld = mission accomplished.

Och nu är det några fler av mina andra böcker ute på marknaden. Böcker som jag promotar. På denna blogg.

- - -

Jag är författare och skriver böcker. Det är väl i mitt liv något slags prio på bokskrivandet jämfört med bloggandet. Men bloggandet har förvisso befordrat bokskrivandet. Jüngerboken tog i någon mån form genom Jüngerinläggen på denna blogg. "Ett rike utan like" tog likaså form genom en följetong om Sveriges historia jag postade 2012. Den är borttagen nu. Köp istället boken...!

- - -

Denna blogg har funnits sedan 2007. Tio år, tusentals inlägg. Så, hur bäst presentera den? Kanske genom ett axplock inlägg. Och jag väljer dessa:
. 2012: ett bildreportage från Mannaminne i Nordingrå.
. 2013: ett inlägg om kreativitet, med citat av vad storheter som Baudelaire har att säga i ämnet.
. 2014: det år då engelskspråkiga inlägg hade en högkonjunktur på bloggen: några rader om Clark Ashton Smith.
. 2015: mer på engelska, en "konsumentkortis" om Julius Evolas måleri.
. 2016: en handfull dikter på engelska, som den asbra "Flower in the Desert".
. 2017: ett inlägg där jag drar mig till minnes min tid som sf-fan.

- - -

Det om detta. Men det finns ju fler inlägg att länka till. Tusentals. Så härmed lite fler länkar till inlägg genom åren. Högt och lågt, stort och smått.

Här är till exempel en dröm jag hade 2010. En övervägande positiv dröm, en triumfatorisk dröm. "Heil dir im Siegerkranz" var lösenordet.

Här har vi en snitsig sak i konsten att hålla tal. Det är en instruktion för dig som undrar hur man "håller låda".

Härmed några rockanekdoter. Rockhistoria in nuce via Zeppelin, The Who, Paul McCartney...

Här är ett inlägg om Berlin. Jag besökte staden 1990.

Och här är ett inlägg om att se en "Buick på gatan". Detta betyder föga i sig men är ett exempel på bloggens unika stil. Konsten att blogga om allt och inget.

- - -

Så några politiska inlägg. Inlägg av typen pro-tradition, anti-PK. När bloggen startades 2007 var Galaxen inte så politiskt radikal. Men det tog sig må jag säga.

Till exempel här har vi ett inlägg som krossar myten "Sverige är mångkulturellt, det står i grundlagen". Det står inte alls i grundlagen = Regeringsformen. Denna propagandamyt måste synas i sömmarna.

Och här har vi "Reflektioner på nationaldagen 2017". Pregnant retorik i kultur- och livskampens verklighet.

Och här är en recension av Per Engdahls Fribytare i folkhemmet. Nationalisten Engdahl (1909-1994) hade sina poänger även om jag inte är 100%-ig anhängare av honom.

- - -

Att skriva självbiografi är annars något jag funderat på. Och innan det blir av, härmed några självbiografiska inlägg på bloggen. Det har blivit några genom åren.

Här är mina minnen av att spela spel. Sällskapsspel av typen Tjuv och polis, Monopol mm.

Och här är mina minnen av att bo i Övik 1974-1985.

Det får räcka med specifika minnen. Hela minnestråden finns här.

- - -

Så några utvalda recensioner genom åren.

Här recenseras Fantasi och vetenskap i science fiction, en trevlig essä-antologi om hur sf förhåller sig till vetenskapen.

Här är en recension av Pollacks Arabs at War (2002). En intressant inblick i dynamiken (eller bristen på densamma) i krig i Mellanöstern.

Och här har vi en titt på Castanedas The Power of Silence (1987). Ett av många esoteriska inlägg på bloggen.

- - -

Mer kan sägas om denna blogg, dess historia och dess inlägg. Men detta får räcka. Välkomna att följa bloggen i fortsättningen.




Relaterat
Ett rike utan like
Redeeming Lucifer