onsdag 9 juli 2008

Spinrad: The Iron Dream



Norman Spinrad har sina poänger. "The Iron Dream" och annat av honom är originella skapelser.




Norman Spinrad skrev sin "The Iron Dream", utgiven som en påstådd sf-roman av Adolf Hitler. Det är en kul idé, alla gånger: en lek med språknivå, identitet och etiketter, ett sätt att belysa nazismen i sf-romanens form.

Problemet var bara att alla inte fattade detta. En naziorganisation satte upp romanen på listan för rekommenderad läsning, och en läsare tyckte romanen var bra i sig själv, så varför skulle Spinrad då lägga till det där nazitjafset...?

Men sånt där får man tåla när man leker subtila lekar, när man sätter upp ett implicit mål för sin bok. Spinrad ville väl att vi alla skulle läsa och förfasas, tänka uj så lik vår space opera och sword&sorcery är nazistiska myter... Själv kunde han roa sig med att leka Hitler-som-författare, frossa i chauvinism, våld och segerparader. Och på baksidan av första utgåvan lät man existerande sf-folk prisa Hitler som författare: kul, kul...

Jag menar, har man haft så roligt, har man inte egentligen riskerat något konstnärligt, och samtidigt iklätt sig rollen som avslöjare och sanningssägare - ja, då får man stå sitt kast. Om vissa missuppfattar lektionen.

Det åsido står sig "The Iron Dream" som språklek, som en fantastikens mörka skrattspegel.

Bokens titelsida kan förvåna den oförberedde läsaren: "The Lord Of The Swastika - a science fiction novel by Adolf Hitler" står det. Man får vidare veta att Hitler inte blev tysk politiker, utan emigrerade till USA på 20-talet där han blev sf-illustratör och sedermera författare. Han ska ha dött på 50-talet men dessförinnan utgett "The Lord Of The Swastika". I ett efterord analyseras romanen av en akademiker som fördömer dess chauvinism, men samtidigt lugnar sig med att romanen är så absurd att den inte kunnat hända i verkligheten...

- - -

Spinrad skrev även romanen "Bug Jack Barron", en rivig språklek om medias makt, reklam och konspirationer. Ett citat: "The saddest day of your life isn't when you decide to sell out. The saddest day of your life is when you decide to sell out and nobody wants to buy."

Jag gillar också novellen "The Conspiracy" från 1969, publicerad i samlingen "No Direction Home". Där kan man läsa sånt som:

Could retired Air Force General Curtis LeMay be found in a Haight-Ashbury crash-pad bombed back into the Stone Age?

---

Partisans freed a gorilla from the world-famous Bronx Zoo. The gorilla made its way, unnoticed, by subway, to New York's Central Park where it was brutally beaten to death by muggers.

---

AP: "Do you believe that we should escalate the war on poverty?"

A: "Not unless absolutely necessary. I have confidence that we can win the war on poverty without resorting to tactical nuclear weapons."

---

Was Spiro T. Agnew turned on to acid by J. Edgar Hoover?

---

The Hollywood trade papers reported that Fidel Castro has signed a contract with a major studio to do a minimum of thirteen cameo appearances during the first season of the forthcoming network TV series, "Che".


Med andra ord: fragmentariskt, mediainfluerat, ironiskt och ordknappt. Notera till exempel hur glidningarna i ord som "crash-pad" och "bombed" i första stycket utnyttjas till fullo, i det oväntade mötet mellan en flygvapengeneral och en drogmiljö. Även Moorcock och Ballard prövade sina vingar i den här rapportstilen, idag rätt omodern men man kan ju alltid hoppas på en renässans. Ballard skrev förvisso rätt fragmentariskt i "War Fever" från 1990, så denna stil är egentligen tidlös.

(Not: "The Iron Dream" kom 1972, "Bug Jack Barron" 1969)




Relaterat
Science fiction från höger
Robert Holdstock: Mythago Wood

2 kommentarer:

runkbaset sa...

Rapportstilen är minsann kul! Ett lyckat sätt att modernisera SF-berättandet (är det fortfarande SF?)...

Jag påminns om satirtidningen The Onions bok, en tadbliod-sammanfattning av det gångna århundradet, där man rapporterar om månlandningen ("Holy Shit! Man walks on fucking moon"), och om en hippie som planerar "a serious trip to the moon"...

Och om JFK-mordet:

"Kennedy Slain By CIA, Mafia, Castro, LBJ, Teamsters, Freemasons"

"Warren Commission admits to killing JFK."

Svensson sa...

Ballard skriver ju rapportmässigt/fragmentariskt ibland. Fortfarande sf? Själv skulle jag likt dig Runkbåset tveka, men Ballard himself vidhåller i alla väder att han är sf-författare.

En strid om påvens skägg vad som är sf eller inte. Dock förekom rätt mycket språkexperiment inom sf på 60- och 70-talet, med en viss revival vid cyberpunk (q v "Storming The Reality Studio"), så genren inbjuder ibland till lek med formen. Trots att genren normalt är så fadd i uttrycket (brödtext och knäckeprosa, eller överdrivet highbrow-fjolleri).

Och "Warren Commission admits": så ska satir skrivas...