Röda träd vid solig damm

Att komma fram till beslutet var som att överskrida en serie gränser. Den första utgjordes av den egna existensen, och varje tänkande människa vill ju upprätthålla denna. Men om det inte fanns någon mening i den? I så fall kunde den sista utvägen komma ifråga, sedan man prövat och förkastat alla sätt att återfå meningen.

Den andra gränsen utgjordes av hans anhöriga. Om han valde utvägen, skulle han då inte såra dem? Men detta överskuggades av det första beslutet, som gällde att få slut på en tillvaro där man inte stod ut längre. Och vad släkten beträffade, så kunde den mycket väl tro att han hade stupat i kriget.

Den tredje och sista gränsen var den andliga. Han hade aldrig varit troende, men i ett svagt ögonblick undrade han om inte beslutet var en väg till evig fördömelse. Men också detta slogs ur hågen med tanke på det olidliga i hans situation.

Detta är ett citat ur novellen "En stad vid havet", om en man som tagit ett viktigt beslut. Den ingår i min samling "Eld och rörelse" som ni kan låna på Stockholms stadsbibliotek. Ni kan läsa mer om själva boken här.