Vintersol

Vi har vinter i vårt land, ja min själ, det har väl inte undgått någon. Allra minst mig.

Ånej, vinter är det. Och det har åter blivit dags att kolla in vad den käre Gripenberg har att dikta om det, närmare bestämt hur hans soltema gestaltar sig i snölandet. Klicka på länken nyss så ser ni de andra soldikter jag publicerat av honom, från sommar respektive höst. Det hela kommer att avslutas med hans soliga vårdikt.

Men nu över till Gripenbergs "Sol" och kapitlet vinter. Som den borne pessimist han var skriver han bland annat "du lyser men värmer icke", men nog värmer själva åsynen av solen även under vintern? Det åsido är det ett sant lyriskt stycke detta:

Det gulnar, det rodnar i öster
och luften är hård av köld.
Lyft högt över islupna skogar,
du sol, din brinnande sköld!
Stig fram över svartgröna åsar
och sovande sjöars is,
låt lysande lågor leka
i dröjande morgondis.

Du lyser, men värmer icke,
din eld är maktlös och död,
du dröjer så lågt på himlen
i dagslång aftonglöd.
Du är en främmande konung
vars rike vi fjärran se -
ett rike vars glans och skönhet
emot oss i drömmen le.

Du lyser, men värmer icke,
du blödande vintersol,
men ljuvligt du dock förgyller
vart drömslotts skära kupol.
Du låter drömmarna leva
när mörkret griper oss fatt -
stig röd på skiftande himmel,
du sol ur midvinternatt!