När det gäller mina typer så är de väl alla lite självporträtt, det är jag den förste att medge. Så när jag nu ska presentera denne författare så får ni väl om ni vill se det som mig. Eller som någon annan. Eller som en överindividuell sate, kort sagt -- en typ.
"Jag är författare. En sådan som skriver böcker.
Sån e ja. Men jag är ingen idérik författare, ingen högtflygande bidragare som skriver stories och gestaltar gammalt och nytt, fjärran och nära. Nej jag skriver om de enkla tingen: en tappad strumpa, en trasig glödlampa och spaghetti i köksvasken. Jag ser ett epos i mina mellanhavanden med posten, jag dramatiserar en utflykt till en fågeldamm, jag får populasen att gapa åt en resa till andra sidan stan för att hälsa på en gammal faster.
Sådana är mina berättelser, sådana är mina ämnen. Jag är en småstads-Homeros och stolt över det.
Jag tar kepsen på huvudet och grenslar min cykel, trampar iväg till stadens tidning -- och väl där sätter jag mig i fikarummet och börjar berätta om min tappade strumpa, sånt gillar de. Javisst: självaste redaktörn kommer in och säger det där lät bra, det där måste du skriva om –- så då sätter jag mig vid en ledig dator och knappar ut mina odödliga rader, och sen går jag ut och solar mig i glansen, sträcker ut mig i hela min längd.
Jag har gjort mitt för dagen, har förtjänat mitt levebröd. Med oförliknelig blick far jag sedan runt på stan och läser in djupsinnigheter i en timmervägg, en kyrktupp, en rännsten. Sedan är det dags för segrarens belöning, ett besök på ett fik; jag går in och börjar oombedd berätta om någon legendarisk lebeman som brukade sitta på samma café på 1800-talet. Servitrisen nickar, skruvar på sig och ser kön växa bakom mig, men hon avbryter mig inte. För jag är stans ledande kulturnisse, och mig avbryter man inte! En hårt arbetande vardags-Vergilius, där har ni mig i ett nötskal."
Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar