Två svenska soldater har dött i Afghanistan skriker dagens tidning. Mänskligt tragiskt men strategiskt inget att tala om.
"Det här är tecken på upptrappning" säger SvD:s expertmupp. Nu kommer väl kraven på att ta hem våra grabbar och tjejer.
O my people, när ska ni lära er vad krig är? Riktigt krig och inget lågintensivt banditjagande i tredje världen.
Jag tror situationen kräver att jag lägger upp denna dikt av min hand, titulerad "Klockan klämtar" och skriven för ett bra tag sedan.
- - -
Vi sitter i Sverige
och dricker vårt kaffe
– har vi det inte härligt, så säg?
Påtår? – Man tackar!
Hur går det med kriget?
– Vi klarar oss nog ändå, som förut!
Men när åter det mörknar
och altaret öppnas,
när yxtid och vargtid har kommit igen,
då klämtar en klocka,
ni frågar ”För vilka?”
– fråga ej, Sverige, den klämtar för dig.
(Bild från Ajantagrottorna)
3 kommentarer:
Vår medbloggare Anders Widén kände en av de två som dog. Han skriver om det gripande:
http://djingis.blogspot.com/
Jag upphör aldrig, apropå den allmänna reaktion, att förvånas över att folk inte verkar räkna med att folk skall bli skjutna i situationer där man skickar militär. Må så vara att det inte är Stalingrad vi talar om – om man anser att det finns behov av att skicka soldater beror det generellt på risken för väpnade konflikter. I sådana skjuts folk. Sedan är det förstås lika tragiskt för alla drabbade oavsett om man kan räkna med det eller inte, men man kan ju inte gå omkring och tro att man skickar militärer många hundra mil för att plocka blommor och klappa hundar där solen skiner och inga kulor finns.
//JJ
Det dör ett dussin byggjobbare varje år utan att tidningarna skriver om det.
Så krigsrubrikerna över två stupade soldater är som sagt överdrivna.
För de drabbades anhöriga är dödsfallen en tragedi. Men för oss andra?
Man får väl skylla mediareaktionen på nyhetstorka kanske.
/svensson
Skicka en kommentar