Romanen "Till Smaragdeburg" till salu för 300:-

"Till Smaragdeburg" är en roman.

Här ska jag berätta om min roman "Till Smaragdeburg". Den gavs ut 2010. Den är på 136 sidor i hårdpärm och kostar 300:- inkl frakt. Maila mig på lennart.svensson24@comhem.se så meddelar jag betalningssättet.

Handlingen: Pilgrim är ute och går, färdas genom ett psykologiskt landskap. Han traskar ständigt mot öster, mot ljuset, mot soluppgången och den mytologiska Smaragdstaden, det gåtfulla Smaragdeburg som radierar verklighet, sanning och godhet över nejden. I sin Metallstad hade nämligen Pilgrim hört om denna fabulösa Smaragd där allt skulle vara frid och ro, så han lämnade sin stad av brons och järn och begav sig österut. Vägen blir lång och på vägen möter Pilgrim möter både kloka gubbar och mindre kloka sådana.

Detta är upplägget i min roman "Till Smaragdeburg". När den kom 2010 recenserades den av Perra J. på hans blogg. Han skrev bland annat:

Man kan se boken som en guide, där man följer en rutt, och där de flesta av tillvarons komplexiteter utpekas kristallklart utan att det gås in i det – då hade denna bok sannolikt blivit väldigt tjock! Men bara för att författaren aldrig fastnar någonstans betyder det inte att han tar lätt på saker och ting – snarare att han har en intuitiv känsla för vad som verkligen är väsentligt. Han har kommit över mycket av sådant som de flesta av oss är totalt identifierade i.

Ska man ge några fler smakprov ur romanen kan man väl nämna Pilgrims möte med Johann Wolfgang von Goethe. Denne kallas i romanen "Jowo". Alla kända figurer som förekommer har täcknamn på detta vis. Det blir liksom roligare så. Förklaring till alla namn ges på slutet i boken.

På sin väg till Smaragdstaden har Pilgrim gjort ett uppehåll i Jowos trädgård. Han bjuds in i dennes gröna salong för en konversation om väsentligheter.

Jowo talar bland annat om HELHETER. Precis så som den riktige Goethe gjorde. Man måste se helheten, man kan inte frysa allt i ögonblicket. En fjäril uppträdd på en nål är ett klent substitut för en vaken iakttagare:

Jowo tog fram ett herbarium. Fascinerad bläddrade jag där bland växter jag aldrig hört talas om. Jag frågade om inte min värd samlade insekter också...?

– Nja, sa Jowo, jag tycker bättre om levande fjärilar. Färgerna är mer levande i naturligt skick; dödar man den bleknar de.

– Förvisso.

Detta hade jag ju sagt Silverräven; jag kände redan till min värds åsikt i frågan. Han fortsatte:

– Det är hemligheten med allt naturskådande: man måste förhålla sig levande till den levande naturen, rörlig till det rörliga livet. Att bara sätta allt under skalpellen räcker inte.

– Holism, att se helheten...? föreslog jag.

– Ackurat, där slog du huvudet på spiken. Se fjärilen på ängen, under solen, flygandes bort över blå himmel. Detta är naturvetenskapens början.

– Eller konstens...?

– Konstens början och slut, men vetenskapens början. Sedan må man fånga fjärilen och – ja – döda den om man nu anser sig vinna något på det. Men vetenskap kan inte bara vara subjektiv, den må börja där men något slags strävan mot objektivitet och exakthet måste finnas.

– Att både ha intuitionens stav och förnuftets svärd.

[s 81]

Pilgrim möter även andra figurer på vägen: Ernst Jünger, Nietzsche, Simone Weil, Fixaren, Resenär osv osv. Färdsätten varierar: till fots, med flygplan, i bil och med järnvägslok. Det hela blir en exposé av perennialt förankrade världsåskådningar. Och i fjärran står målet, det hägrande Smaragdeburg.

Boken är på 136 sidor i hårdpärm. Priset är 300:- inkl frakt. Maila mig på lennart.svensson24@comhem.se så meddelar jag betalningssättet.




Relaterat
En annan bok som jag säljer
Castanedas värld: en ordlista
Den sjungande sjustjärnan
Evola: The Doctrine of Awakening (1943)

Åttaårsjubileum

Summary in English: this is the eighth anniversary of this blog.

Jag minns det som igår. Det var en kulen höstdag. Jag bodde i Eriksberg i Uppsala, en fulfager betongförort. Men denna dag, den 22 november 2007, såg jag varken betong eller tallar, himmel eller helvete -- för jag satt vid datorn och hade äntligen nått fram till Bloggers inloggningssida. Och efter ett tag var BLOGGEN skapad, och den skulle såklart heta SVENSSONGALAXEN. Jag skrev ett testinlägg och efter det en hel radda till, just denna dag.

Det var ett uppdämt behov kan man säga. Drömmen att kunna skriva artiklar och få dem publicerade direkt, online, var förverkligad. Jag hade redan då många idéer om vad man kan skriva om: reflektioner och dikter och dagboksrelaterat, politiska inlägg och bokrecensioner, noveller och annonser för mina böcker och vad mer.

- - -

Så var det ju.

Men att blogga då, hur är det rent allmänt? -- Viss emfas på olika typer av inlägg kan finnas vid olika tider. 2008 skrev jag till exempel mycket om sf, sedan skrev jag mycket dikter, sedan blev det politik. Men i allo är Galaxen en mix av allt detta, av fakta och fiktion, högt och lågt, nu som i begynnelsen.

Och begynnelsen var som sagt den 22 november 2007. Det är nu åtta år sedan. Så idag (OK, i morgon då, den 22), cirka tusen inlägg senare och med operationsbasen flyttad till det fagra Härnösand, kan jag fira åttaårsjubileum. Så det blir de ordspråkliga pukorna och trumpeterna, triumftåg genom stan, tal till massorna från residensets balkong med mera med mera...

Så hur känns det då...? Jag kan säga att det känns OK. OK att ha bloggen, intressant att driva den. Men istället för att orda om hur fantastisk denna blogg är tänkte jag här länka till en (1) tråd, som en symbol för det som gör bloggen till det den är, till det svåröverskådliga arkiv som är Galaxens historia. Väl bekomme:



En tråd med mina memoarer.

Hubbard Anecdotes

L. Ron Hubbard wrote the SF novel "To the Stars" (magazine published 1950; book version 1954). It's a succinct, convincing tale of space travel, telling us about the merchant marine of an interstellar future. It's about Assuming Responsibility, taking charge, becoming a man. The novel is a wonder of artistry and glory, compared to, say, Heinlein's "Starman Jones" which has a similar outline. Heinlein, God bless him, was a draughtsman; Hubbard was a painter. -- Disclaimer: I don't support Hubbard's philosophy of Scientology.

A portrait of L. Ron Hubbard is given in Russell Miller’s "Bare-Faced Messiah" (1987). The book is a rather good read. In parallel to dispersing myths about Hubbard then prevalent, Miller shows us that Hubbard was a complex figure. He indeed had his moments. And as for anecdotes from the bio, hereby a handful.

Hubbard once said that in a past life he had lived on the planet Zircon, being occupied as a racing driver. He was called ”the Green Dragon” and beat all speed records. One day, however, he crashed and died but he was reincarnated and returned as the driver ”the Red Demon,” and as such he beat all his previous records.

Again he crashed, again he reincarnated, now as ”the Blue Flame”. He beat his record for a third time but he quit when he realized how pointless it all was – to beat himself. Reportedly, the planet Zircon looked like the US in the 50s except that it had space travel.

Hubbard once gave the background to a philosophy he created as follows: a king gathered the world’s 500 wise to collect all wisdom in 500 books. When they had made these 500 books they were reduced to 100 to further concentrate the knowledge and in turn, these were reduced into 10 books and this, finally, was reduced into one book – and this in turn to a single word, and the word was ”survival”.

Final anecdote: Hubbard once (when he would communicate with plants) was asked whether he was insane. To this he replied:

”Of course. Only the man who denies that he’s crazy, is really crazy.”




Related
Science Fiction Seen from the Right
Swedish Mystique
The Poetry and Purple Prose of Clark Ashton Smith
Ascended Masters: Some Info
Caza: The Ark
More Poems on This Blog

Illustration by LS

Evolian Art

Hereby an outing into the world of art. -- Edit 2025: You can read more about Evola, his art and everything, in my bio of him: A Portrait of Julius Evola (2025).

Personally, I both like (1) abstract art and (2) art depicting everyday reality.

As for abstract art, Julius Evola made some memorable pictures in this vein.

According to his autobiography, in his youth up and until 1921 Evola was active as a painter, as an abstract artist.

Evola is not a major figure of this art movement (that of Kandinsky, Klee, Balla, Picabia). However, he was indeed a part of it, making some notable contributions.

My personal favorite Evola paintings are ”Paesaggio interiore, apertura del diaframma,” ”Five o’clock tea” (see pic) and ”La libra s’infiamma e le piramidi”.

Evola meant that ”art is egoism and freedom,” a spiritual way of expressing yourself, a way of going into a trance and transcend the limitations of the individual. This he said in Abstract Art (Arte Astratta, 1920).

+++

When debating abstract art with right-wingers you can use Evola as a defence... like this:

Dude: Abstract art is bad...!

Me: But Julius Evola painted many abstract pictures.

Dude: OK, viva abstract art!


+++

Edit 2025: You can read more about Evola, his art and everything, in my bio of him: A Portrait of Julius Evola (2025).







Related
A Portrait of Julius Evola
Bibliography of Svensson
Ernst Jünger -- A Portrait (2014)
Science Fiction Seen from the Right (2016)
My book Actionism (2017) has a chapter on Evola, what he means for my philosophy of life

The Ice Shield (poem)

I live where I live: in mythical surroundings. I've written a poem about it to sum it all up. The poem follows below.

I live on The High Coast,
Sweden's middle-northern
rocky coastline, with
quaint harbours surrounded
by steep mountains: bays and
inlets, islands and canals,
everything framed by forrested
mountains. So why all these
steep cliffs bordering on the
sea, why this High Coast?

They say that in olden times,
prediluvian times, the ice-shield over
Scandinavia had its centre right
here, over today's Angermannia -
and when the ice melted and the shield
disappeared, the recoiling crust shot
ever so high, giving birth to these
steep mountains, these coastal
inclines and promontories.

And you could say: when the ice melted
over Scandinavia, when this ice-shield
finally gave away there was THE DELUGE,
the flood, drenching the last remains
of Atlantis and letting Noah's nave
float away on the waves.

The ice-shield over Angermannia,
yea, ALL the remaining ice in
the world melted away suddenly,
in one stroke, at some moment,
say about 10 000 B.C., resulting in
the Deluge. And the traces of that
flood can be seen everywhere, just
look around, see the lakes, see
the sights, ask any geologist:
"a drainage pattern from the last
ice age" he will call it.

Makes you wonder... Wonderous to
live in these Titanic surroundings,
among these steep cliffs by the sea.
The High Coast. So come and see it, surely
some tourist attraction: Skule Mountain,
Nordingrå, Skule forest, Trysunda Island...

I live in this landscape, I live this
myth -- the past myth of the ice age,
the coming myth of wonder and glory;
I embody these mythical days, a legend
living in a legendary landscape, waiting for
a Coming Golden Age, The Midsummer Century.

Related
Another Poem: The New Improved Sun
In Swedish: Samnationalism
Is Obama the Mahdi?
Svensson: Bibliography

Pic Nordingrå, Ångermanland county

Antropolis finns nu att köpa: 300:- inkl porto

Min roman Antropolis från 2008 finns att köpa. Av mig.

Nu finns min roman "Antropolis" åter att köpa. Priset är 300:- inklusive frakt.

Maila mig på lennart.svensson24@comhem.se för betalningsinfo (både Paypal och Swish finns).

- - -

"Antropolis" skildrar en maktkamp i en stad i framtiden. Jenro Klao har byggt upp Antropolis från ruinerna. Men allt är inte frid och fröjd. Staden slits itu av idéer om teknokrati kontra andlighet. Ska Jenro Klao lyckas ena fraktionerna, ska Antropolis kunna leva som en kultur byggd på konst, vetenskap och kristallteknik?

"Antropolis" har gillats av sina läsare. I maj 2014 skrev till exempel Joakim Andersen detta om boken på Motpol:

Sammantaget är det alltså en fascinerande och läsvärd roman, en kombination av idéroman och framtidsvision. (...) Författarens bildning lyser igenom i romanen, och bidrar till upplevelsen. Den centrala roll mat, dryck och rökning spelar är gissningsvis också kopplat till författarens personlighet, liksom den betydelse det musiska har. Så är det ingen slump att Antropolis grundas efter att Klao börjar spela på en gammal orgel i kyrkoruinen. de Maistre menade att varhelst man finner ett altare, där finns civilisation, men där det finns en orgel finns förmodligen också Antropolis. -- Antropolis rekommenderas i varje fall varmt, det är en läsupplevelse på flera plan och en unik sådan.

Och i mars 2014 skrev Thomas Nydahl detta om "Antropolis" på sin blogg:

I Lennart Svenssons roman glider verkligheten och drömmarna in i varandra, utopierna och idealen blir ett med den skröpligaste tillvaro. Känslan av att inte stå på fast mark håller kvar mig i läsningen. Jag tycker mycket om detta, kanske mest av allt för att det är något för mig helt nytt och främmande. Ett spår i läsningen som jag aldrig tidigare befunnit mig i. Så det är klart att jag rekommenderar Antropolis!

Men inte nog med det, för i november 2011 skrev Peter Öberg detta om "Antropolis" på bloggen Spektakulärt (bloggen tycks numera vara raderad):

I boktitelns stad befinner sej den filosoferande Jenro Klao, stadens grundare, eller återupptäckare om man så vill. Han blir vittne först till stadens förvandling till "städernas stad", sen till kampen mellan teknik och ande representerade av två fraktioner i staden. (...) Språket är skönt, präglat av ett behagligt om än kanske för jämnt tempo, och fyllt med allehanda funderingar samt referenser och fina ord som undertecknad inte är bekant med men som vittnar om författarens bildning.

Boken är i hårdpärm med skyddsomslag. Se bilderna nedan för den fiffiga layouten och det läckra, gröna klotbandet. Sidantal 205. ISBN-nr 978-91-633-3887-8.

Vill du ha en roman som sammanfattar människans ödesfrågor idag, köp och läs "Antropolis". Sedan romanen skrevs 2009 har den bara blivit mer aktuell. Det handlar om idealism kontra nihilism, kultur kontra titanism.

Relaterat
Mer info om romanen
Antropolitansk profil 1: Hadar Lacq
Antropolitansk profil 2: Elander Lysion
Antropolitansk profil 3: Gotsis Fripp

The New Improved Sun (poem)

Today it's Monday.

I'm a poet of sorts. How about these deathless lines:

I'm in love with her and I feel fine --
living in this midsummer century --
praying at the watering place of good peace --
under the new improved sun.

Far-out words, eh, awe-inspiring poesy of the melodical sort, eternally swinging-singing lines for a new era of humanity? Oh, the humanity... Other than that it's a poem about faith and hope, Svensson style. It expresses what I feel today, very much so.

There are some readers to this blog. And if you happen to be one, a visitor from Never-Neverland to the Non-Event of this blog, I can only say: howdy.




Related
Buy My Jünger Bio on Amazon
Buy It on Adlibris
More Info About the Book
Living Traditions Review
Junge Freiheit Review

A Poem: Palaces, Once Grand

Hereby a poem. It's about decay. I got the inspiration for it after reading Clark Ashton Smith. Personally, I don't believe in decay and destruction. This is just a literary outing into rotting, decaying landscapes.

Decay, decay, rotting decay;
I stumble 'round in rotting decay...

Among laughing gnomes and skulls on poles,
and stagnant pools and Hadean flowers,
and ruins of temples and palaces grand --
I stumble 'round in rotting decay.

Decay, decay, rotting decay,
I stumble 'round in rotting decay.

Related
Counter-Currents: My Notes on Heinlein
Jünger and the Craft of Science Fiction
In Swedish: Översikt över Heinlein
In Swedish: Clark Ashton Smith

Borgward

Howdy.

I recently had a desolate walk in Never-Never land. "Empty spaces, what are we living for" and all that. Still, I Iike to roam the land in the early morning. And here's what I saw the other day, a car wreck / glorified renovation object.

It's a Borgward, a German 1950s car make. For instance, note the unbroken glass and the air in the tyres. So it wasn't a complete wreck. Rather quaint.




Related
Samnationalism
Is Obama the Mahdi?
Svensson: Bibliography

Modern Classic: The 2014 Jünger Bio

"Ernst Jünger -- A Portrait" was published in 2014. Many of you know this. And if you've forgotten, here's a reminder.

I just spoke with a guy. We came to talk about my Jünger biography. He asked me if it had a lot about Ernst Jünger's war experiences.

After some check-up I could tell him that the book as a whole has 288 pages. Of these, about 35 consist of a straightforward bio, a curriculum vitae. And of these 35 pages 7 pages are dedicated to Jünger's career in WWI, 12 to his career in WWII.

Further, chapter 2 is about Jünger and Nazism. Chapter 3 plus 5-7 treat Jünger's war-and-warrior-aspects during all of his career, like the element of the soldier archetype in his fiction. Then there are examinations of books like "Storm of Steel," "Der Kampf als inneres Erlebnis," "Sturm" and the WWII diary. In these passages I went all the way, saying things As They Are, like telling of the battle as catharsis = the battle as an inner experience. Not a subject allowed to be discussed in "polite society", as far as I know.

Thus, Jünger the Soldier characterizes about 1/3 of "Ernst Jünger -- A Portrait". The rest delves on his roles as esotericist, novelist, political outsider in the postwar era, traveler and collector of insects and plants. The book has been reviewed by Living Traditions Magazine ("a biography of the very highest calibre") and Junge Freiheit ("weckt Lust"). And on Amazon this customer review can be found: "A must-read for fans of Junger."




Related
Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
More Info About the Book
Living Traditions Review
Junge Freiheit Review

Fusioner

Summary in English: here I deliberate on corporate mergers, occasioned by the rumors of the Swedish daily Expressen planning to buy Aftonbladet.

Det har ryktats. Att Expressen vill köpa Aftonbladet (= AB).

På lång sikt är kanske inte AB någon vinstmaskin. Men Bonniers kanske ser att på kort sikt går det att mjölka ur en del vinst ur det hela.

Bonniers har förvisso gjort felsatsningar på sistone. Men då har det gällt nätverksamheter. AB har förvisso sin vinstrika webbsida. Men det hela stöds av print. Och print är mammas gata för Bonniers. Man kan säga att detta är en verksamhet som befinner sig inom Bonniers kompetens- och komfortzon så ur den synvinkeln är denna affär logisk.

Eller så köper de AB för att få tillgång till kompetens för hur man ställer om en printblaska till mobil och nät och i så fall kanske det är ännu mer logiskt, kanske inte. Enligt uppgift är AB:s omtalade mobil- och nätsuccé mycket en fråga om "corporate bullshit," retorik som förgyller en verksamhet av idel abstraktioner. 2010-talets variant av IT-bubblan på 1990-talet.

- - -

För att se filosofiskt på denna eventuella fusion, så tar jag till min favoritliknelse: restauranger. Verksamheterna print och restaurang är inte helt jämförbara men i stort sett.

Om två gourmetrestauranger i en stad konkurrerar, så är det såklart inte dumt av restaurang X att köpa restaurang Y.

Tillämpat på gällande tidningsaffär blir det: det lär ju INTE bli så att folk slutar läsa/besöka AB bara för att den köps upp av Bonniers/Expressen. AB kommer att få behålla sin särart = det som attraherar läsare. Precis som om man vid modellen med två krogar inte går in och likriktar krog Y till att likna krog X vid uppköpet.

Man likriktar inte. Man låter de två businessarna fortleva som förr i var sin nisch för att dra maximalt med kunder. Sedan kanske man kan få lite samordningsvinster på gemensamma uppköp (som sprit) men alltså, de respektive köken med respektive köksmästare kvarstår, liksom salongsinredningen med allt vad det innebär (profil, egenart). Att däremot likrikta två tidigare separata restauranger till MacGourmet är vansinne.

Ur den synvinkeln är det orimligt att Bonniers skulle "städa upp" i AB:s skribentflora och ta bort de mest högprofilerade, som Swedin och Lindberg. Radikala må de vara men just det är ju det som benchmarkar en på åsiktsmarknaden.

Linderborg, Swedin och Lindberg är inte precis i takt med tiden. Och jag delar inte deras åsiker. Men radikalitet säljer -- en radikalitet som kan formulera sig klatschigt. Man måste kunna skriva och den egenskapen betalar sig än, iaf på kort sig i denna MSM-synvinkel.

- - -

Kanske är denna fusion utmärkt. Kanske är det som jag skissar ovan, ungefär som "två separata gourmetkrogar i en stad med varsin kundkrets, om de båda förenas under en ägare kan deras särart behållas men ändå blir det hela en ny kraft, ett större krogföretag".

Eller så går allt åt andra hållet. Det kan då bli som när i USA:s bilbransch Studebaker köpte Packard 1954. På papperet skulle detta skapa en ny koncern men inget gick som tänkt. Både Studebaker och Packard var blysänken, stolta företag som vilade på forna framgångar. Man hade ingen koll på 50-talets bilmarknad där 40 modellvarianter och ett snyggt yttre var viktigare än ingenjörsmässigt finlir.

Studebaker-Packard kom att tillverka skitfula bilar ingen ville ha. Och Studebaker var i finansiellt sämre skick än Packard anade. Kanske är detta OT-citat upplysande i sammanhanget, the decline and fall of Studebaker-Packard after the merger:

Packard executives soon discovered that Studebaker had been less than forthcoming in all of its financial and sales records. The situation was considerably more dire than Nance and his team were led to believe; Studebaker's break-even point was an unreachable 282,000 cars at a time when the company had barely sold 82,000 cars in 1954. Furthering the new company's problems was the loss of about 30% of Studebaker's dealer network by 1956.

Studebaker-Packard tried a company reorganization in which Studebaker took the part of the volume and commercial car and truck seller from South Bend while Packard was to re-occupy the luxury market -- one of Nance's targets since he took over Packard's presidency in 1952. The gap in between was filled by a new make, the Clipper. Technically, it was a lighter Packard, built in Detroit alongside the senior cars. The next generation of cars would have to be concentrated on one location, and there was a detailed program for sharing as much sheet metal as possible. Although Nance was presumably right, dealer resistance against the Clipper as a new entry in the intermediate field was big. Dealers complained that the only thing that allowed them to sell Clippers was the prestige, though declining, of the Packard name on the car itself.

Following a disastrous sales year in 1956, Nance resigned and Studebaker-Packard entered a management agreement with the Curtiss-Wright Corporation. Curtiss, led by Roy T. Hurley, insisted on major changes. All of Studebaker-Packard's defense contracts and plants where defense work was carried out were picked up by Curtiss, Packard production in Detroit was stopped and all remaining automotive efforts were shifted to South Bend. -- Källa.

Snart las Packard ner helt och hållet. Och 1963 slutade Studebaker tillverka bilar i USA. Som en skenmanöver flyttade man tillverkningen till Canada. Där las all biltillverkning av Studebaker ner 1966. [Källa.]

Nu är inte alla drag jämförbara här (som AB-Exp blir dominerande på kvällstidningsmarknaden medan Studebaker-Packard hade att slåss mot Ford, GM och Chrysler). Men alltså, kanske ger detta ett perspektiv i sammanhanget. Fusioner som ser bra ut på ytan kan bli annat i verkligheten.




Relaterat
Nationaldagen 2014
Nationaldagen 2011
Mina lumparminnen
Jag är fil kand

Book News: Richard Wagner -- A Portrait (Lennart Svensson 2015)

Manticore Books has published yet another book by me. Now it's a biography on Richard Wagner (1813-1883), the German composer.

Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
Buy the book on Bokus.com



"Richard Wagner -- A Portrait" is a book about a genius composer.

A work like this is sorely needed.

Today Wagner is performed everywhere, all around the world. Reportedly, the mere purpose of building opera houses is to stage Wagner's Ring -- the greatest opera ever composed, this 15 hours long, captivating and complex opus.

So you can say: Richard Wagner has triumphed. In the 2010’s Westworld, indeed over the whole world, Wagner operas are played and admired by all and sundry. Today Wagner is mainstream, you could say. And yet, he will always be considered controversial.

More than any other composer before and after, Wagner wrote pamphlets and engaged himself in politics. For instance, he took part in the 1848-49 populist rebellion in Germany. Then, at long last, he became a conservative.

This is mirrored in the current book – "Richard Wagner – A Portrait". Along with other aspects of the man and his works. The main Wagner operas are surveyed in some detail, a bio of Wagner’s life is given and different aspects of his oeuvre are discussed, such as Wagner and popular culture, Wagner and Nietzsche, Wagner and literature, the scenography of the operas and, of course, the specificity of Wagner’s music.

The book is on 198 pages. You can see the design and layout in the pictures of this post. It's a softcover with perfect binding. According to the publishing house the book gives a fully-rounded picture of Wagner, the man and his music.




Related
Sample Chapter: Wagner and Popular Culture
Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
Buy the book on Bokus.com
My Jünger Bio