söndag 23 maj 2010

Drömland


Alla vet att H. P. Lovecraft är en utforskare av dunkla nejder, slemmiga monster och mörka hålor. Detta är det i strikt mening "lovecraftianska", hans särart.

Men han hade fler strängar på sin lyra än så den gode HPL, mer att förmedla än panisk skräck, vesällhet och hopplöshet. Han målade alltsomoftast upp drömlika, sublima scenerier i stories som "The White Ship", "Celephais", "Polaris" och romanen "The Dream-Quest of Unknown Kadath". Man måste drömma intensivt för att kunna segla i denna mer okända Lovecraft-värld, måste bruka sig av "conscious unreality" för att nå De saligas öar.

Lovecraft betecknade sig själv som pragmatiker och ateist har jag för mig. Det finns säkert brev som styrker det. Ändå säger vissa av hans litterära texter mer än dylik reduktionism, det finns spår av perennial filosofi och tankar om att det verkligas sanna natur ligger bortom våra vardagliga sinnen, som denna:
Men of broader intellect know that there is no sharp distinction betwixt the real and the unreal; that all things appear as they do only by virtue of the delicate individual physical and mental media through which we are made conscious of them; but the prosaic materialism of the majority condemns as madness the flashes of supersight which penetrate the common veil of obvious empiricism. ["The Tomb"]

Det finns en glidande skala mellan verkligt och overkligt. Vissa ingivelser kan få oss att se in "det overkliga" som i själva verket är det sant verkliga: förundrans länder, det evigas nejder. Det gäller att träna blicken, se urbilden i avbilden och essensen i det efemära; att gå i skog och mark, i saga och legend och se gestalter och arketyper.
I do not think that what I read in these books or saw in these fields and groves was exactly what other boys read and saw there...(ibid)

Det finns esoterism så det räcker i själva de lovecraftianska texterna. Berättarjaget i "The Book" sveps för sin del iväg till osedda landskap och häpnadsväckande vyer, bara genom att läsa denna bok. Och protagonisten i "The White Ship" är en drömmande fyrvaktare som lyssnar till havets berättelser, hamnar i trans och får se ett vitt skepp lägga till utanför fyren; han går ombord på en månstråle och seglar iväg till drömmande länder. Och i "The Dream-Quest of Unknown Kadath" nås sagolandet genom att en viss Randolph Carter experimenterar med sin sömn; han går de 711 stegen ner till det undermedvetnas räjoner, vandrar glad bort över blomstrande ängar och ser hur allting är en smula bättre, en smula klarare, en smula verkligare än i vardagens grå:
The sun rose higher over gentle slopes of grove and lawn, and heightened the colors of the thousand flowers that starred each knoll and dingle. A blessed haze lies upon all this region, wherein is held a little more of the sunlight than other places hold, and a little more of the summer's humming music of birds and bees; so that men walk through it as though through a faery place, and feel greater joy and wonder than they ever afterward remember.
Drömvandringen: Carter stöter förvisso på mörkare länder också, måste ner i en läskig underjord där i drömlandet och slåss mot spöken, men han tar sig upp igen och når långt om länge målet: det eftersökta Kadath. Eller gör han? Storyn slutar där den börjat, i Boston, Massachusetts, men en känsla av att vandringen ändå varit verklig är den kvardröjande känslan.

Solen på avlägsna hustak är vägen till verkligheten, till förundrans länder. Att betrakta något som skimrar, som lyser i solen eller som glöder i elden, sägs också vara vägen till den högre verkligheten i Castanedas "A Separate Reality".

"Vi går inte under på våra drömmar, utan för att vi inte drömt starkt nog." (Jünger)

"Drömmar är strömmar - ur oändligheten." (dito)

"Ta ansvar för din dröm." (MacLaine)

Yttranden som dessa torde kunna sekonderas av HPL:s Carter, som kunde det här med att drömma: "He was old in the land of dreams."

Relaterat
Clark Ashton Smith
Tolkien
Bild av signaturen Takaki

4 kommentarer:

Magister sa...

Är det inte 700 (+70 i den första trappan) steg i den där trappan?

Fast det intressanta med "The Dream-Quest of Unknown Kadath" är att Carter aldrig kommer fram till målet -- eller rättare sagt, att målet är något annat än Carter tror. För visst kommer han fram till Kadath, bara för att få veta att den fantastiska staden han drömt om och som han velat få se igen, egentligen är den destillerade summan av hans minnen och upplevelser i den bygd som fött honom. Med andra ord, drömmen står att finna i verkligheten. Det är ingen slump att "The Dream-Quest of Unknown Kadath" blev Lovecrafts sista drömfantasy.

Anonym sa...

Sluttampen i "Kadath" kommer iofs med ett slags disclaimer av den typ du nämner. Ändå tycks mig kontentan vara att drömmar är verkliga, att drömmande är en väsentlig syssla. Om man så bara drömmer om solbelysta gavlar och hustak i ens egen stad: "act not on the thing, but on the soul of the thing" som Michel Random sa, och då hamnar man i esoterism och überverklighet vare sig man vill eller inte.

Om Boston är Kadath så är det drömlikt nog för mig.

/svensson

Anonym sa...

... för övrigt tycks ditt 70+700 stämma, att döma av Wikipedia om dessa HPL:s "Dreamlands":

"To reach the Dreamlands, a sleeper must find an unusual stairway in a conventional dream and walk down the Seventy Steps of Light Slumber to face the judgment of powerful gatekeepers named Nasht and Kaman-Tha. If judged worthy (that is, able to survive the dangers of the Dreamlands), the dreamer is allowed to descend the Seven Hundred Steps of Deeper Slumber and emerges in the Enchanted Wood."

/svensson

Magister sa...

Boston är inte Kadath. Boston är den drömstad som Randolph Carter söker. Annars instämmer jag.

Som källa föredrar jag att använda själva"The Dream-Quest of Unknown Kadath"; Wikipedia är jag lite tveksam till eftersom vem som helst kan gå och ändra där och en del tycks ändra för sitt höga nöjes skull (fortfarande förbannad över den gången någon hade ändrat Fritz Leibers födelsedag till 22 december).

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)