fredag 14 januari 2011

Fantastik som nödvändighet


Har mainstreamförfattare rätt att skriva sf?

Jag tänker här på en viss typ av sf, fantastik, framtidsfiktion och liknande, fantastik som inte är så genremedveten men ändock hör till genren. Jag tänker på sf skriven av folk som inte vet vad sf är.

Har de då rätt att skriva sf? Måste man inte gå en grundkurs där man får lära sig om Wells, Heinlein och Dick, om extrapolation och trovärdighet? - Det kanske många sf-vänner skulle önska men i konst fungerar det inte så, en konstform ska i princip stå öppen för alla och envar. Bra är förstås om författarna är medvetna om vad de ger sig in på, om, säg, en författare som gestaltar ett "2050" vet med sig att konstruera en framtid trovärdig på de premisserna.

Men man bör inte se det hela alltför genrespecifikt. Frågan för de författare jag här tänker på är snarast: "Jag har kunskap och åsikter om vissa samtidsfenomen men av politiska och andra skäl kan jag inte skildra dem som samtid. Alltså skildrar jag det som framtid." Det tycker jag är en helt okej strategi, om än resultaten inte alltid är så litterärt lysande.

Vad det handlar om är alltså: har man något kontroversiellt att säga kan science fiction ofta vara vägen att gå.

Jag menar, ta en politiker som vill skriva något bitande i skönlitterär form, något giftigt om vårt land och dess politik, dess institutioner och skandaler. Iscensätter han det i Sverige i samtiden uppstår en massa problem - han kan bli stämd, han kan bli utfryst ur sitt parti. Dock, säger han "detta utspelas 2020" så är han på säkrare mark, då kan han måla på lite friare duk. Jag tänker här på Thomas Bodström (s) som nyss skrev en deckare som utspelas i framtiden: "Lobbyisten". Den utkom förra året, 2010, men den utspelas helt frankt år 2014. Så det är formellt sf detta, det är framtidsfiktion och jag tycker det är en okej litterär strategi, om än Bodström inte ansträngt sig att skapa en trovärdigt extrapolerad miljö med teknikutveckling osv.

Politiker skildrar sin samtid i lätt förklädd framtid: tänk här också på 70-talspolitikern Per Ahlmark (fp) som ogillade Olof Palme. Denne porträtterades så i Ahlmarkdikten "Eminensen - tal till en politiker år 2000" (dikten skrevs 1980 och finns i samlingen "Överleva"). Skarpögda läsare ser att det är Palme som åsyftas (till exempel raden "bord duka dig - med Svenssons frestelse" anspelar på "det dukade bordet" som Palme sa att borgarna kom till 1976).

Detta är som antytt ganska billigt rent gestaltningsmässigt: man bara sätter etiketten "framtid", "år 2050" osv och skildrar sedan sin mer eller mindre samtid. Men det är så science fiction funkar, det kan vara ett instrument även för en enkel författare. Det måste inte vara Frank Herberts "Dune" hela tiden.

En liknande sak jag slås av i sammanhanget är detta: Håkan Nessers van Veeteren-romaner. Nesser är ännu en schablonartad typ utan något att säga, han är hyfsat habil och så men originell är han inte (och hans stil är så där lagom tillkrånglad för att verka "bildad" - nog sagt). Dock får jag för mig att han skapat sina van Veeteren-romaner, med sin vaga iscensättning i något "land som påminner om Holland", för att slippa skildra svensk vardag på 2000-talet med alla PK-krav på att ha radikala åsikter i intrigen, vänsterism osv. Åsiktshegemonin idag är vänsterliberal och den som avviker från detta får problem, blir "kontroversiell", mer så idag än förr vill jag hävda.

Medvetet eller omedvetet kan Nesser ha tänkt så. Jag gissar att han bara vill skriva kriminalromaner, konstruera brott och skildra polisarbetet kring det hela, och slippa "karsk feminist som kan skjuta och köra bil lika bra som männen", "hemsk fascist" mfl stående inslag i svensk normaltypsdeckare. Jag kan ha fel. Men att skriva samtidsberättelser om Sverige 2010 låter sig svårligen göras såvida man inte lobotomerats och fått hjärnan ersatt på Aftonbladets kulturredaktion.

Jag minns någon gammal recension i Summa av "framtidsroman av mainstreamförfattare", där den enda markören att det var framtid var "treglasfönster"... Sådant ska man som sf-fan naturligtvis peka på, man bör kräva viss extrapolation av framtidsförfattare. Men principiellt bör man inte förbjuda den genomsnittlige författaren från att skriva fantastik/framtid/berättelse i fiktivt land bara för att han inte läst 100 sf-romaner med den vinkeln. Cut some slack och bejaka att det finns en ventil även för realistiska samtidsförfattare, en flyktväg att ta till när samtiden blir alltför påträngande - en utväg som heter sf.

(Bild M. C. Escher)

2 kommentarer:

Goten sa...

Väldigt spännande analys. Vore kul om du eller någon fortsatte med Wallander och Läckberg och allt vad de heter.

Må så vara att många av dessa författare är bra berättare.

Men med tanke på att Stieg Larssons alla välskrivna lögner om Sverige far land och rike runt, är det nog dags att fundera över vilken verklighet som dessa författare beskriver och vilken verklighet som är verklig.

Svensson sa...

Jag tror inte de gör så mycket skada. Eftersom de är så enkla, så okonstnärliga, kommer ingen att spara dessa opus och bevara dem bortom 2012.

Och när man går på loppisar ser man ju travar med Mankell, Marklund och allt vad de heter.

De gör ungefär samma skada som kvällstidningar: de förmedlar en irriterande världsbild men alla slänger dem ju sedan de läst dem.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)